– Då tänkte jag att jag skulle må bättre om jag var sjukskriven en vecka, men så blev det inte, säger hon. 

Stressen hade byggts upp under en lång period. Redan i våras började Sandra Andersson märka att jobbet blev tyngre. 

– Jag hade bara varit fast anställd några månader innan sparkraven kom. Innan dess trivdes jag bra på Tallbacken. Det var en bra arbetsgrupp och de äldre som vi hade hand om var jättetrevliga. Men plötsligt drogs färdtiden mellan besöken ner. Man hade bara två eller tre minuter på sig, säger hon. 

Kroppen sade ifrån på olika sätt

Hon började känna sig otillräcklig eftersom hon upplevde att hon inte hann göra de sysslor hon skulle på den utsatta tiden. Från att ha varit den pigga och glada göteborgskan, blev hon lättare ledsen och irriterad. Sömnen påverkades av pressen på jobbet och hon grubblade mer och mer. Kroppen sade ifrån på olika sätt. Till exempel fick hon migränattacker, något som hon aldrig hade haft förut.

– Jag hade semester i september, men när jag kom tillbaka efter tre veckors ledighet var jag fortfarande inte utvilad. Jag höll ut till oktober, sedan brast det, jag kände mig helt tom, berättar hon.

De första dygnen sov hon, sedan slutade hon sova helt. Aptiten var borta. Hon orkade inte göra vardagliga sysslor som att handla eller köra bil. Hon svarade inte i telefon och hon pratade inte med vänner eller föräldrar. Efter en tid gjorde hon slut med sin sambo. Nu mår hon lite bättre, men minnet, koncentrationen och sömnen fungerar fortfarande inte.

– Jag kan inte köra bil klockan fyra i rusningstrafik eller se en hel film. Jag måste skriva upp allting jag ska göra på lappar och jag orkar inte med ställen där det är mycket folk, säger hon. 

Trodde först inte på läkaren

Trots att hon mår väldigt dåligt trodde hon först inte att läkaren menade allvar när hon blev sjukskriven ända till augusti. 

– Det känns inte bra att vara 21 år och redan långtidssjukskriven. Just nu tvivlar jag på att jag kan klara av att arbeta inom vården igen. Och det är inte lätt att få något nytt jobb som inte är för stressigt heller, säger hon

Hon anklagar inte sina kollegor eller sina chefer för att hon har hamnat i det här tillståndet. Däremot riktar hon sin ilska mot de som bestämmer och fördelar resurserna. 

– Jag är arg på politiker som låter det här ske. Jag är inte ensam om att må dåligt. När de väljer att spara får vi som arbetar ta smällen, säger hon. 

”Stress är farligt”

Hon tror att problemen är stora bland många olika yrkesgrupper. 

– Det ska inte behöva vara så här. Stress är farligt för kroppen och Sveriges största hälsoproblem. Jag tycker att alla måste hjälpa till och sätta stopp för det här, säger hon. 

Men i väntan på förändring är hennes råd; 

– Var egoistisk. Det är ett rent helvete att hamna i det här. Sätt stopp i tid. Ett bra tecken är att dra i bromsen när du har börjat ta med dig jobbet hem och lätt blir irriterad på folk. Blunda inte för tecknen. Ställ inte upp!