Samsam bygger ett nytt liv i Sundsvall

Hennes morbror hade just dödats av soldaterna. Själv fick hon inte längre gå i skolan och riskerade att när som helst kidnappas och bli tvångsgift.

– Mamma räddade mig genom att skicka mig utomlands, säger Samsam Jamac.

På bra svenska berättar hon om den långa bussresan till grannlandet Etiopien, där hon några månader senare lyckades köpa en flygbiljett till Göteborg. Hon sökte asyl och efter två veckor beslutade Migrationsverket att hon skulle skickas till Sundsvall.

– Jag visste ingenting om Sverige men min morbror hade lärt mig engelska så jag kunde göra mig förstådd.

Kommer för att prata

Vi träffas i samlingslokalen som kommunens stödteam för ensamkommande flyktingbarn har på Ågatan. Hit kommer Samsam någon gång i veckan efter skolan för att prata med personalen om allt mellan himmel och jord. 

Eftersom hon fyllt 18 år har hon inte längre någon god man. Däremot håller han fortfarande kontakten med henne, och de träffas då och då.

– Han har hjälpt mig jättemycket. Inte bara att få uppehållstillstånd utan också när jag försökte få hit min mamma och mina två småsystrar. Pappa dog när jag var sex år.

Samsam tittar sorgset ner på det runda bordet framför oss. Av oklar anledning godkände inte Migrationsverket mammans asylansökan. Nu när Samsam är över 18 år är det för sent med anhöriginvandring.

Efter flykten hördes de inte av på ett och ett halvt år. Men när mamman flyttade till Etiopien lyckades de återuppta kontakten.

– Jag kunde till och med åka ner och hälsa på henne i september. Men jag funderade aldrig på att stanna kvar, det är i Sverige jag har mitt liv nu.

Besöket i Etiopien blev en tankeställare för Samsam. När hon kom hem slutade hon bära sjal, något hon alltid gjort tidigare. 

– Det kändes rätt bara, säger hon och markerar tydligt att hon inte vill utveckla svaret.  

Den första tiden i Sundsvall bodde Samsam på Estonte, ett gruppboende för ensamkommande flyktingbarn. Efter åtta månader fick hon flytta till en så kallad träningslägenhet där man bor två eller tre ungdomar tillsammans.

– Först var jag lite rädd, eftersom jag blivit van vid att ha personal i närheten dygnet runt. Men sedan har det gått bra. 

Vill bli läkare

Hon läser nu in nian, med sikte på naturvetenskapliga programmet på Komvux. Därefter är det en läkarkarriär som hägrar.

– Först vill jag arbeta i Sverige. Men sedan hoppas jag kunna åka ner och hjälpa människor i Somalia. Det finns inga läkare där. 

På fritiden är hon som vilken annan tonårstjej som helst. Tränar, träffar kompisar och gillar att läsa.

– Jag har fått en ny chans här i Sundsvall. Nu ska jag göra det bästa möjliga av den.