– Det har ju hänt jättemycket! Hela samhällsdebatten och samhällsklimatet kring de här frågorna har förändrats så otroligt. Jag var med om när stödstrumporna kom på 90-talet, sedan kom boken Fittstim och det går ju i vågor hela tiden. Nu har vi haft Metoo som jag skulle vilja säga har inneburit nånting väldigt grundläggande i Sverige. Jag tror att många män på riktigt har blivit engagerade i jämställdhetsfrågorna och kanske för första gången förstått lite grann hur kvinnor har blivit utsatta, säger Lena Ag, när hon tar emot i myndighetens lokaler i Angered.

Den 8 januari i år välkomnade hon de första medarbetarna in på kontoret och Sverige hade fått sin Jämställdhetsmyndighet, på många sätt den första av sitt slag.

– Det är inte Jämställdhetsmyndigheten som ska fixa jämställdheten utan det är ett stort samhällsuppdrag som ligger på otroligt många samhällsaktörer. Det står till och med i grundlagen. Vad vi ska göra främst är att granska, följa upp och göra analyser av jämställdhetspolitiken. Fungerar det här, gör vi rätt saker, behöver det göras mer och så vidare. Det är det en expertmyndighet kan göra, säger Lena Ag.

Ingen förlaga

Någon egentlig förlaga finns inte att jämföra med och ännu ser hon verksamheten som i en uppstartsfas. Smärtfritt har det inte gått. Nyligen rapporterade bland andra Sveriges Radio om en intern enkät i vilken många anställda svarat att de bland annat upplevde skadlig stress på arbetet.

– Enkäten är inte entydig och den är väldigt generell, men det är klart att jag tyckte att det som kommer upp när det gäller stress och trakasserier var väldigt oroande. För mig som myndighetschef är det såklart mycket viktigt att medarbetarna trivs och har det bra på jobbet.

Skyddsombud, fack och ledningsgrupp samverkar för att behandla enkätsvaren. Lena Ag tror att situationen uppstått för att myndigheten är ny och samtidigt rivstartat.

– Vi kommer alla med olika bakgrunder och ska få det här att smälta ihop till en arbetskultur som ska fungera. Vi ska trivas på jobbet och vi ska trivas tillsammans. Det tar tid.

Anordnande konferens

Uppdragen ges av regeringen och under myndighetens första år har ett av dem varit inriktat på ungdomar och handlat om att förebygga våld och hedersvåld. Jämställdhetsfrågorna är ofta sammanlänkade och komplexa.

– Mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck påverkar kvinnors vardag och kvinnors liv inom alla områden. Det handlar om hälsa, det handlar om arbetslivet, möjligheten att försörja sig, om utbildning, frihet, möjlighet att påverka samhället, säger Lena Ag.

I våras anordnade Jämställdhetsmyndigheten en konferens med 350 deltagare från 35 länder om män och jämställdhet. Rapporten efter detta ligger färdig för att presenteras för regeringen och handlar bland annat om hur en genusförändrande ansats kan ge möjligheter till förändring.

Kan Jämställdhetsmyndigheten vara aktör?

– Aktör ja, men kan man heta kunskapsaktör? Vad vi ska vara är framförallt en kunskapskälla. Vi ska producera analyser. Det betyder ju inte bara en massa fakta utan också att man förklarar att så här hänger saker och ting ihop, säger Lena Ag.

En stor del av myndighetens uppdrag består i att ta fram kunskapsunderlag. Prio-ordningen i den digra lista av uppgifter som finns sätts i praktiken av regeringen då den delar ut särskilda uppdrag. Till våren ska det till exempel komma en efterfrågad rapport om den ekonomiska situationen för kvinnor med funktionshinder.

Handlat om att ta fram roll

Det första året har också handlat om att mejsla fram myndighetens roll. Sverige har sex jämställdhetspolitiska delmål. Den 1 oktober fick regeringen ta emot en lång rad förslag på hur myndigheten skulle kunna följa upp och analysera hur arbetet med målen fungerar. Många rör att få fram fler mätbara parametrar inom respektive område, somliga närmar sig ojämställdhet som skulle kräva stora förändringar. Ett sådant exempel är ojämlikheten i att traditionellt kvinnliga jobb värderas lägre än motsvarande manliga.

Vi vet ju redan hur det ser ut om du jämför till exempel undersköterskor och byggarbetare – hur ska ni komma åt detta?

– Om man talar om inkomstskillnaderna där man räknar in mycket mer än lönen så är den 20 procent till kvinnornas nackdel och detta är någonting som faktiskt blir en framtidsfråga för Sverige. Vi vet att arbetsmarknaden är könssegregerad, att den offentliga sektorn domineras av kvinnor. Om man då har löner som inte är attraktiva och kanske till och med har en arbetsmiljö som inte är så bra – när vi vet att det kommer ställas stora krav på fler händer i vården och äldrevården – så är det här en samhällsutmaning hur man ska göra med det här. Och det måste ske inom ramen för den svenska modellen så här har ju arbetsmarknadens parter ett mycket stort ansvar, säger Lena Ag.

Vilken arbetsmarknadspart som myndigheten skulle kunna jobba mot i frågan kan hon inte säga, frågan är ännu bara ett förslag i rapporten som regeringen ännu återkopplat på.

Arbete mot människohandel

Ett mer handfast och pågående jobb är det mot prostitution och människohandel. I huset sitter polis, åklagare och socialarbetare och ute i polisregionerna finns åtta så kallade koordinatorer. Bland annat finns en dygnetruntöppen jourtelefon dit yrkesgrupper som möter de här problemen kan ringa. Regionskoordinatorerna finns med när myndigheter som Skatteverket eller Arbetsmiljöverket gör tillslag.

– Det kan handla om arbetskraftsexploatering och skattebrott där det kan finnas människor som är våldsutsatta och utsatta för människohandel. Då är vår roll att bevaka den brottsutsattes perspektiv och se till att de får stöd och hjälp och eventuellt också kan återvända till sitt ursprungsland om det handlar om människohandel, säger Lena Ag.

Kritik mot bidrag

I början av oktober reagerade bland annat några borgerliga ledarsidor på att en organisation som ägnar sig åt att informera om mens fått pengar via myndigheten. Lena Ag konstaterar att pengarna delades ut enligt gängse regelverk och att fokus när ansökan behandlades inte låg på mens i första hand.

– Det här var bidrag till kvinnors organisering. Det finns strikta kriterier enligt förordningen om att bidrag ska ges till kvinnoorganisationer för att de ska kunna ta tillvara sina rättigheter, ha en röst i debatten och utöva sitt demokratiska medborgarskap, säger Lena Ag.

Hon ser inget problem med det aktuella bidraget men vill däremot gärna sätta upprördheten i ett större sammanhang. Under tidigare internationella engagemang har hon sett hur frågor om kvinnors reproduktiva och sexuella hälsa, så kallade SRHR-frågor, ifrågasätts.

– Det är konservativa krafter tillsammans med extremreligiösa, stater som Vatikanen, Ryssland och Teheran gör gemensam sak och motarbetar SRHR-frågorna globalt. Det gäller även den kristna högern i USA och islamistiska grupperingar. Att det spiller ner i Sverige tycker jag inte är så konstigt. Och sedan har vi ju Donald Trump som ju sänder väldigt starka signaler kring just de här frågorna, säger Lena Ag.

Behöver ni förhålla er till den politiska motströmningen?

– Ja det behöver vi naturligtvis göra, men vi är ju ingen civilsamhällesorganisation som ska stå på barrikaderna utan en myndighet som utför de uppdrag som regeringen lägger på oss.

Hon konstaterar också att abortfrågan hamnade högt på agendan i norsk politik nyligen då landets konservativa statsminister Erna Solberg ville förhandla med Kristelig Folkeparti. Frågan gällde om abort skulle tillåtas efter vecka tolv i händelse av att fostret visat sig ha allvarliga sjukdomar.

– Det är detta vi sett under flera år, att kvinnors rättigheter, inklusive sexuella och reproduktiva rättigheter och hälsa, används som förhandlingskort. ”Om vi får det så drar vi ner lite här” – det är ju aldrig någonting positivt som kommer ut av det.