Samhället missar många av de allra mest utsatta barnen
Många barn till föräldrar med missbruksproblem eller psykisk sjukdom dyker aldrig upp i orosanmälningar.
Bild: Jessica Gow/TT
Dagens ETC
Barn som blir slagna flera gånger i veckan. Som missbrukar droger. Som utsätts för sexuella övergrepp. De är de allra mest utsatta som ska skyddas i första hand. Men färre än hälften av de här barnen orosanmäls någon gång under sin tonårstid, visar en ny studie.
– Här har vi ju sagt att vi ska ha ett effektivt system för att upptäcka de här barnen, och så har vi inte det, säger Torbjörn Kalin, doktorand vid Jönköping university, som ligger bakom studien.
”Under min uppväxt slog någon i familjen mig så hårt att jag fick blåmärken eller svullnader”.
”Under min uppväxt var mina föräldrar så påverkade av alkohol eller droger att de inte kunde ta hand om familjen”.
Det här är två av flera påståenden som 1 884 barn fått ta ställning till i en långtidsstudie vid Jönköping university. Svarsalternativen: aldrig, sällan, ibland, ofta och mycket ofta.
De som svarar högst, till exempel att de blir slagna mycket ofta, klassificeras som barn som far ”allvarligt illa”. Det är drygt vart fjärde barn.
Samtidigt blir bara vart femte barn i Sverige någon gång under sin tonårstid orosanmält till socialtjänsten. Och det är bara hälften av dessa barn som klassificeras som att de far ”allvarligt illa”.
Med andra ord: Studien från högskolan i Jönköping antyder att det finns ett mörkertal avseende hur många barn i samhället som är i stort behov av hjälp och stöd.
– Den mest sårbara gruppen når vi inte riktigt fram till, säger Torbjörn Kalin, doktorand vid högskolan och den som står bakom studien.
Villa, Volvo, vovve
En anledning kan vara att orosanmälningarna baseras på felaktiga antaganden om riskfaktorer. Barn till ensamstående och barn som lever i fattigdom är till exempel överrepresenterade i orosanmälningar, trots att nämnda karakteristika i verkligheten inte är speciellt starka riskfaktorer.
Torbjörn Kalin är doktorand i socialt arbete vid Jönköping university.
Bild:
Sebastian Holmgren
Torbjörn Kalin tror att vi har en tendens att överproblematisera ensamstående föräldraskap och fattigdom relaterat till de här frågorna.
– Och om man ska vända på det, att vi kanske har en tendens att undervärdera utsatthet hos barn som växer upp i familjer med villa, Volvo, vovve, där man på ytan visar en bild av sin familj där saker och ting står rätt till.
En sak som däremot är en stark riskfaktor är om det pågår mycket konflikter hemma.
– Men då måste vi också ha de samtalen med barnen. Där vi skapar oss en känsla för: Är det mycket bråk? Skriker ni på varandra mycket hemma? Är det mot dig, eller mot ett syskon?
”Påsar med gulvitt pulver”
”När jag stör henne genom att säga att jag är hungrig eller vill leka kan hon slå så att jag får blåmärken. Märkena får förskolan att reagera och jag kommer ihåg att vi åker i en bil till polisen. Men trots att det finns bilder och jag berättar läggs ärendet ner. ”
Det här är en del ur 18-åriga Leahs maskrossommarprat. Maskrossommar är ett alternativt sommarprat, ett initiativ från organisationen Maskrosbarn.
I programmet berättar Leah om en mamma som missbrukar och utsätter henne för våld. Under stora delar av sin barndom upplevde Leah att skolan och socialtjänsten inte tog henne på allvar, inte lyssnade.
Linn Englund är påverkanschef för Maskrosbarn. Hon berättar att många barn, liksom Leah, upplever att de inte får hjälp. Eller att de får hjälp för sent. Eller inte tillräckligt med hjälp.
När Leah var tio år och var hemma hos sin mamma och mammans nya kille hittade hon droger:
”Jag har en mobil där kameran inte är jättebra men det går att fota. När mamma och killen är upptagna med annat går jag runt och letar bevis i lägenheten. I ett rum hittar jag påsar med gulvitt pulver och sifferkoder. Jag skickar fotona till pappa. Han går till socialen men de tar oss inte på allvar. Barn kan ju hitta på.”
35 miljarder per år
Att samhället inte lyckas hjälpa de barn som far allvarligt illa kan bland annat leda till psykisk ohälsa och eget missbruk när barnen växer upp.
Men det får också ekonomiska konsekvenser då de här personerna är överrepresenterade bland sjukskrivningar och arbetslöshet.
Senast man tog fram siffror på sådana konsekvenser var 2015, i en rapport från Nationellt kompetenscentrum anhöriga, NKA. Då kom man fram till att det kostar samhället 35 miljarder kronor om året att missa de allra mest utsatta.
Linn Englund är påverkanschef för barnrättsorganisationen Maskrosbarn.
Bild:
Matilda Söderström Photography
Linn Englund pekar även på debatten om gängkriminalitet och säger att ett förebyggande arbete på universell nivå skulle behövas.
– Saker som fungerande ungdomsgårdar, fler trygga vuxna. Att socialtjänsten får resurser så att de kan gå in tidigare.
Många av barnen som hon träffar känner sig inte hörda.
– Det säger att vuxna inte lyssnar. Det de önskar allra mest är att en vuxen ska fråga hur de mår, på riktigt.
Alla Maskrossommarprat finns att hitta på Maskrosbarns hemsida. Leah heter egentligen något annat.
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler.
Läs reglerna innan du deltar i diskussionen.
Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.
