Att Centerpartiet alltid styrt den lilla by där jag växte upp hade jag ingen aning om som barn, men jag tyckte om våfflor. På julskyltningen, när hela byn var på torget, sålde centerkvinnorna våfflor. Så hade det också alltid varit. Centerpartiet är, precis som frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen och inte minst arbetarrörelsen, en del av Folkrörelsesverige.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
När jag blev ungdomspolitiskt aktiv hade Ingvar Carlsson just avgått som statsminister. Samarbete är kanske hans starkaste signum. Samarbete i syfte att få saker gjort, både som statsminister och oppositionsledare. Inte minst med Olof Johansson.
Den kommun där jag sedan fick mitt första politiska förtroendeuppdrag leddes av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet. Om jag förstod mina äldre partikamrater rätt var det mest Miljöpartiet som orsakade gnissel i koalitionen.
Annie Lööf är i dag en politisk ledare som förtjänar respekt. Hon är (till skillnad från de flesta) tydlig och modig. Står rakryggad upp för öppenhet, även om det inte är populärt vare sig hos med- eller motståndare.
Jag skulle gärna se ett närmare samarbete mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet. Det finns många aktuella beröringspunkter, exempelvis kring energi, infrastruktur, regionalutveckling, miljöfrågor och konsumentmakt. Områden som i dag hindras av en fördummande inlåsning i blockpolitik.
Blocköverskridande samarbete har också fördelen att det bryter högerns möjlighet att tillsammans med Sverigedemokraterna vrida utvecklingen i en radikalt annan riktning.
Mer samarbete och mindre blockpolitik skulle vara bra för Sverige. Men det finns en röd linje som den mest samarbetsvilliga socialdemokrati aldrig kan passera. Den röda linjen utgörs av löntagarnas rättigheter och trygghet på jobbet.
För hur goda centerkvinnorna och deras våfflor än är så är Centerpartiet ett borgerligt parti och de är tydligast höger i sin syn på arbetsmarknaden. De vägrar se den uppenbara maktobalans som finns mellan den som säljer sin arbetskraft och den som köper någons arbete.
Starka fackföreningar som tecknar trygga kollektivavtal utjämnar obalansen mellan arbetsmarknadens parter. I kombination med lagar om hur uppsägningar ska ske på ett schyst sätt, om arbetsmiljö och om medbestämmande utjämnas balansen ytterligare. Men fortsatt är makten ojämn. Den som har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden drabbas hårdast, men alla löntagare tjänar på att gemensamma rättigheter upprätthålls och utvecklas.
Centerpartiets vurm för osäkra anställningar, individuella avtal och sänkta löner kan aldrig läggas i potten för samarbete med en socialdemokratiskt ledd regering. Därför har jag svårt att se ett samregerande. Men ett ansvarfullt centerparti har allt att vinna på ett blocköverskridande samarbete.
Då skulle Annie Lööf vara med och bryta svensk politiks dödläge och på riktigt utmana det läge som i dag bara gynnar Sverigedemokraterna.
