I framtiden vill Saliha bli advokat. Hon vill arbeta med barns rättigheter och hjälpa barn som befinner sig i den situation hon själv är i idag
Bild: Zanna Nordqvist
Dagens ETC
Hon är född och uppvuxen i Sverige, pratar svenska och presterar bra i skolan. Här har hon sina vänner, och framtiden hon drömmer om är inom räckhåll. Men nu ska Saliha, elva år, utvisas.”Jag har inte gjort något fel. ”
Senast Dagens ETC skrev om Saliha, i höstas, ville hon vara anonym. Hennes vänner vet inte att anledningen till att hon aldrig rest utomlands, inte har ett bankkort och inte alltid kan göra samma saker som dem är för att hon inte har något svenskt personnummer, hon saknar de fyra sista siffrorna.
– Det är skönt att de inte vet. Då behöver jag inte tänka på det när jag är i skolan, säger Saliha.
Hon vill egentligen fortfarande inte att vännerna ska veta, men situationen tynger henne allt mer och hon vill nå ut med sin berättelse.
– Det är konstigt att Sverige gör så här mot mig. Jag är också svensk.
”Varför får de bestämma?”
I september förra året fick familjen avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd i Sverige. Trots att Saliha är född och uppvuxen i Sverige och har levt större delen av det som Migrationsverket kallar de formativa åren här, så ansåg myndigheten inte att en utvisning skulle strida mot barnkonventionen eller Europakonventionen. Familjen överklagade beslutet till Migrationsdomstolen, som meddelade sitt beslut i januari i år.
Det är konstigt att Sverige gör så här mot mig
De konstaterar att Salihas långa vistelsetid i landet innebär att hon anses ha etablerat ett privatliv i Sverige, att hon gått i skola, lärt sig svenska och byggt upp vänskapsrelationer. Men Saliha anses inte vara i ”en identitetsskapande ålder med sociala relationer utanför den egna familjen”, och domstolen håller därför med Migrationsverket om att en utvisning inte är oproportionerlig i förhållande till barnkonventionen, eller artikel 8 i Europakonventionen. Statens intresse av en reglerad invandring väger tyngre än barnets bästa, och överklagandet avslås.
– Jag kan inte förstå det. Jag kan inte lämna Sverige, det här är mitt hem. Det är här jag har mitt liv. Det gör mig arg när jag tänker på det, varför får de bestämma att jag inte får leva här?
Går emot tidigare dom
Salihas mamma Zulfiya Umarova kommer att överklaga beslutet till Migrationsöverdomstolen. På ett möte med familjens advokat Marcus Granelli går de igenom ärendet.
– Saliha har levt fyra av sina formativa år i Sverige, snart fem. Så det är relevant att få det här prövat av Migrationsöverdomstolen, säger han.
I en vägledande dom från 2020 fick en då 14-årig flicka uppehållstillstånd på grund av sin anknytning till Sverige. Precis som i Salihas fall skulle hon utvisas tillsammans med sina föräldrar, men Migrationsöverdomstolen fann att hon etablerat ett privatliv i Sverige som skyddas av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. De konstaterade också att flickan till stor del vistats i Sverige illegalt, men att det inte skulle ligga henne till last. Hon har inte haft samma möjlighet som en vuxen att följa det utvisningsbeslut som funnits mot henne. I Salihas fall görs en annan bedömning. Domstolen skriver att ”detta är ett tungt vägande skäl mot att meddela uppehållstillstånd”.
– Så rättstillämpningen skiljer sig, det spretar i olika beslut, säger Marcus Granelli.
Samtidigt säger han att det blir svårt att få prövning i Migrationsöverdomstolen, särskilt eftersom den vägledande domen från 2020 finns.
Tystare och argare
Saliha försöker för det mesta att inte tänka på att hon återigen fått avslag, men hon har ibland svårt att sova och koncentrera sig på annat. Landet hon ska utvisas till är Uzbekistan. Hon kan inte språket, känner ingen i landet och har aldrig varit där. Hon vet inte särskilt mycket om Uzbekistan. Men det spelar egentligen ingen roll hur det är där, säger hon. Det är inte hennes land.
– Jag är född och uppvuxen här, jag förstår inte varför jag inte får leva som mina vänner gör. Varför jag inte får ha det som de. Jag har inte gjort något fel.
Zulfiya Umarova berättar att hennes dotter blivit tystare. Hon är oftare ängslig, biter på sina fingrar och blir lättare arg.
– Det märks tydligt att det är jobbigt för henne. Hon kan börja gråta för småsaker, och hon säger att hon inte ens vet själv varför hon gråter.
Det märks tydligt att det är jobbigt för henne
Några gårdar bort från familjen bor en av Salihas bästa vänner, Zeynep Sagir. I höstas när Saliha fick sitt avslag från Migrationsverket var hon arg och förtvivlad. Gråtandes berättade hon sin hemlighet.
– Jag blev också jätteledsen. Saliha är en av mina bästa vänner, vi har känt varandra jättelänge. Jag vill inte att hon ska åka, säger Zeynep Sagir.
Det känns overkligt för Saliha att hon skulle kunna utvisas.
– Jag kan inte tro att det ska hända, jag tror att jag kommer få stanna. Men om jag blir utvisad så kommer jag göra allt jag kan för att komma tillbaka till Sverige, säger hon.