Upp till en och en halv mil. Så långt går Tone Ryan Claeson varje arbetspass, genom Sahlgrenskas korridorer, sjukhusrum, trappor, väntrum och kulvertar. Patienter som behöver transporteras från väntrum till röntgen, från sjukhusrum till operationssal, från akutens traumarum till intensiven – alla hjälper hon att ta sig dit de ska, vare sig de ligger i en säng eller på en brits, sitter i rullstol eller kan gå på egna ben.
Tillsammans med drygt 40 kollegor utgör hon Sahlgrenskas patientvaktmästeri, som förutom att ansvara för att patienter hamnar rätt, också ser till att de har det bra på vägen. Kanske behöver de en filt, vatten, eller något annat som kan underlätta färden. Kanske behöver de någon som hör hur det är med dem. Eller någon som inte säger något alls.
– Det är ganska svårt ibland, kan jag tycka. Man blir ganska tagen av många människor som har det skittufft. Man får bara försöka att ha medkänsla. Jag försöker alltid ha en positiv inställning, man märker ju av situationen också. Vissa kanske är jättepratsamma medan andra inte är det, och då får man ju respektera det och bara vara där, berättar Tone Ryan Claeson.
Oftast patienttransporter
Största delen av hennes arbete utgörs av patienttransporter. Men som patientvaktmästare har hon även en hel del annat på sitt bord. När helikoptrar landar på Sahlgrenskas tak är det hon och hennes kollegor som hjälper dem att göra det på ett säkert sätt och som är beredda att tillkalla räddningstjänsten och slå på skumkanonerna om en olycka skulle ske. De leder ambulanser till rätt plats och hjälper de som gått vilse att hitta vägen. De är först på plats vid inbrottslarm och hjärtlarm. Tillsammans med fastighetsjouren är de även först ut vid brandlarm – detektorerna är känsliga på sjukhuset, så de är relativt vanliga.
Samarbetar med ordningsvakt
Vid situationer där det finns risk för våld samarbetar de även med vårdpersonal och ordningsvakter. Med jämna mellanrum går de utbildningar där de tränar på att ta sig ur strypgrepp och att göra nedläggningar. Att 163 centimeter långa Tone Ryan Claeson även jobbar med sådant är det många som blir förvånade över att höra, berättar hon.
– Många säger, ”gud, ska du göra det?” Men kommer jag med min kollega som är två meter lång och jättebred, så kan många patienter som kanske har tagit droger eller annat se det som ett hot och bli jätteförbannade. Medan när de ser mig så blir jag inte så mycket av ett hot. I många fall har det hjälpt mer än vad det har stjälpt.
Patientvaktmästarna är även de som tar över om patienter avlider och för dem till bårhuset. När Tone Ryan Claeson började jobba på Sahlgrenska för fyra år sedan var det inget nytt för henne, eftersom hon hade arbetat inom äldrevården tidigare.
– Det är klart att det är speciellt och att man känner att det är jättetråkigt. Men jag tycker det är en fin sak att man kan hjälpa till att få ett fint avslut för dem, säger hon.
Som ett blodomlopp
Tone Ryan Claeson beskriver sjukhuset som ett blodomlopp, där alla har en roll att fylla och där alla behöver varandra. Det är människorna som gör arbetet roligt, berättar hon och syftar både på kamraterna i arbetslaget och på patienterna. Så småningom vill hon utbilda sig till sjuksköterska.
– Jag får upp ögonen för det ännu mer här, hur mycket man kan göra för andra. Det är min typ av ställe.