– Det här bekräftar ungefär samma resultat som vi har sett förut. Vi vet att det finns en överrisk, särskilt när det gäller de grövre brotten. Det som är intressant är att den överrisken minskar betydligt när hänsyn tas till ålder, kön, inkomst och utbildning.

För gruppen som i högst grad misstänks för brott – inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar – minskar överrepresentationen från 3,2 till 1,7 när de andra faktorerna räknas med. På sätt och vis ganska givet, tycker Henrik Tham:

– Vi känner till vilka faktorer som ökar risken för att hamna i kriminalitet. Det handlar om arbetslöshet, dålig ekonomi, trångboddhet, låga skolresultat. I stora invandrargrupper präglas deras livssituation i stor utsträckning av just dessa variabler. Man kan fundera på om det verkligen är invandrarskapet i sig vi bör undersöka. Kanske ska vi titta på de socialekonomiska variablerna istället? Eller den faktor som spelar allra störst roll, vilket kön du har.

Bevakas hårdare

I rapporten nämns också att det finns ”forskningsresultat som tyder på att en del av överrisken kan bero på en selektionsprocess som innebär skillnader mellan olika grupper i risken att registreras som misstänkt”. En faktor som spelar roll, säger Leandro Schclarek Mulinari, kriminolog på Stockholms universitet, som forskar om just rasprofilering.

– Det saknas ordentliga studier på hur diskriminering i rättsväsendet ser ut i Sverige, men att polisen selekterar genom att vara mer i vissa områden går ändå att säga. Vi vet att det är en del av förklaringen till överrepresentationen. Rustar polisen i utsatta områden är det inte så konstigt att det är där de hittar misstänkta för brott. Det förklarar varför ungdomar i rika områden inte blir stoppade trots att de brukar mer narkotika.

Den bilden delar Hani Bilal. Han är 19 år och uppväxt i ett av landets så kallade utsatta områden - Vivalla i Örebro. Så länge han kan minnas har han känt att polisen ser på honom på ett annat sätt än på hans blonda kompisar.

– Polisen bevakar oss mycket hårdare här. Du blir stoppad för allt möjligt. Jag har växt upp här och vet att det finns barn i ganska ung ålder som snattar, men jag har också många vänner utanför, på andra ställen i stan. De snattade där också, men de hade föräldrar med bilar för miljoner. De åkte inte fast, de hade inte samma ögon på sig.

Hani Bilal är idag ordförande i ungdomsorganisationen For the people. Han är välkänd i Vivalla, och har numer en bra relation med lokalpolisen. Men han har ändå både sett och känt hur samhällets misstro påverkar.

– När jag började gymnasiet var jag nästan den enda med utländsk bakgrund. En kille blev av med sin jacka, och direkt skulle mitt skåp kollas. Du tappar lusten, varför ska jag försöka göra gott? Jag är ändå alltid den här kaxiga, misstänkta grabben.

Sämre förutsättningar

Men att unga med utländsk bakgrund oftare misstänkts för brott tror han inte bara beror på fördomar, utan också på att många har sämre förutsättningar och därför hamnar i kriminalitet. Fattigdom, och känslan att det inte går att komma ur den, spelar stor roll.

– Man ser att man inte har det andra har. Och man hör att det är så det är för oss här, att du inte kommer få något jobb, då är det lätt att hamna där.

Vad tycker du om den här typen av rapporter, kan de leda till att det blir bättre?

– Jag tror inte det. Man känner sig utpekad. Och det är en del av problemet, att alltid känna sig misstänkt. När nyheterna pressar på om att det är så mycket kriminella i förorten, då känner du lättare hopplöshet.

Shervin Mehdi Nejad, grundare till Farsta-föreningen Ung och stolt, har liknande erfarenheter som Hani Bilal. De unga i förorten bevakas hårdare. Känslan av att samhället är emot dem ökar. Liksom viljan att vara en del av det samhället.

– Känner du att det inte finns hopp, att du inte duger, blir du uppgiven. Då är det mycket svårare att klara sig. Särskilt när du inte har någon bakom dig, dina föräldrar saknar nätverk, ekonomin är dålig. Om du då också känner att samhället inte vill ha dig, klart det är lättare att gå en annan väg.

Även han är tveksam till poängen med Brås undersökning.

– Jag tror den kan skada. Det klart att det kan vara bra att veta hur det ser ut, men det blir lätt att invandrare ses som problemet. Vi pekas ut som kriminella, fast det kanske vore bättre att peka på fattigdom som orsaken.

Hoppas på mer forskning

De som arbetar för att minska brotten då, poliserna, har de någon nytta av Brås rapport? Kanske, i alla fall om den leder till vidare forskning, tycker Martin Marmgren som jobbar som polis i Järva.

– Rapporten kommer inte med så mycket nytt, den lär inte förändra mitt sätt att jobba, men det som är intressant är vad vi gör åt det här. Förhoppningvis kan rapporten leda till fortsatt forskning.

Vad är din erfarenhet, varför är utlandsfödda överrepresenterade?

– Det jag ser är att själva området spelar stor roll. I ett utanförskapsområde, där en majoritet av människorna har utländsk bakgrund, finns flera samverkande faktorer som dålig förankring i samhället och sämre socioekonomisk status. De som lyckas bra flyttar därifrån, och in kommer nya migranter som från början befinner sig i utanförskap. Det blir små områden där många omfattas av riskfaktorer. Har kriminella strukturer då fått starkt fäste i ett sådant område ökar risken väldigt att unga ska dras in i det.

Kriminolog Henrik Tham påpekar att trots överrepresentationen begås ändå fler brott av gruppen svenskar med svenskfödda föräldrar. Att bekämpa brottsligheten i de utsatta områdena, och att fokusera på gängkonflikter, är viktigt. Men debatten får lätt slagsida, menar han.

– Vi behöver komma ihåg att brottsmisstanken har gått ner för alla. Och även, det är en liten grupp som begår brott. Andelen är kanske större bland utlandsfödda, men det är inte de som begår flest brott.