– Det blev på många sätt en stor omställning när min fru gick bort. I början när jag blev själv lagade jag bara den enklaste möjliga maten som pannkakor och ärtsoppa och köpte mycket halvfabrikat.

När Dagens ETC besöker matlagningskursen är det sista tillfället av fem och koncentrationen är på topp. I dag ska det lagas vegetarisk saffransgryta och i kastrullen fräser lök och chili och det hackas grönsaker och bakas fröknäcke. Platsen är ett gammalt kafékök som påminner om ett skolkök, inkilad bredvid ett äldreboende på Kungsholmen i Stockholm. 

Deltagarna är fem stycken och mellan 74 och 86 år. Kursen görs i syfte att undvika ofrivillig ensamhet och undernäring bland äldre. Men alla deltagare är där av olika skäl. 

– Vi riktar oss till just herrar för att kvinnor är bättre på att delta på sociala aktiviteter, säger Karolina Östlund som är dietist och leder gruppen tillsammans med Maria Nordbeck.

I köket står Torsten Heinberg, 74, och förbereder belugalinserna som ska toppa grytan. Han har i och för sig lagat en del mat och var kock i lumpen 1969, men vill lära sig mer om hur man ska äta som äldre. 

– Ofta får man ett ökat behov av protein eftersom kroppen får mindre muskelmassa med åldern. Man behöver också mer d-vitamin eftersom vi blir sämre på att ta upp vitaminet från solen med åldern, säger Karolina Östlund. 

Sax till apelsinen

Vid en bänk står Björn Moberg, 82, och skär apelsinbitar till efterrätten. När kniven blir för trög använder han sax i stället och lyckas mejsla fram tunna filéer av frukten.  

– Det är väldigt roligt att träffa gubbarna här och snacka och vi samarbetar bra. Jag har fortfarande ett någorlunda socialt liv, men många har också försvunnit, säger han. 

Längre bort jobbar Lennart Nordenström, 81, med att placera ut smeten till fröknäcke på en plåt och vid spisen står Sigge Ståhl, 86 och Tage Stattin, 83, och kokar ihop grytan. Tillsammans smakar de av hur mycket tuggmotstånd som morötterna egentligen ska ha. 

Tage Stattin och Sigge Ståhl är bekanta sedan tidigare och har träffats via pensionärsföreningar som anordnat promenader. Utöver det tränar Sigge på gym och Tage spelar boule. 

– Det är väldigt viktigt, särskilt för psyket, att komma ut och göra saker. Man vill inte ligga hemma och tycka synd om sig själv. Aktiviteterna ger mig energi, säger Sigge Ståhl. 

Till slut står maten klar och matbordet har dukats med servetter i glasen. Efter allt slit är det nu dags att hugga in på grytan. Det smakar suveränt, tycker Björn Moberg. 

– Det bästa är att träffas och snacka men sedan blir den goda maten som ett crescendo, säger han. 

"Ta dig i kragen och kom iväg"

För att undvika isolering som många äldre kan drabbas av tipsar deltagarna om att söka sig till just kurser och andra aktiviteter. 

– Sök gemenskap, ta dig i kragen och kom iväg, säger Sigge Ståhl. 

Man måste acceptera att man blivit äldre och använda de hjälpmedel som behövs för att komma ut, tipsar Torsten Heinberg, och fortsätter: 

– Ta dig ut och gör saker även om det kan upplevas som skämmigt. I början skämdes jag till exempel över att börja med dramatenväska när jag skulle handla för jag orkade inte bära alla kassar. Nu älskar jag den. 

Liknande kurser som den på Kungsholmen anordnas i hela landet. Men det är svårt att utvärdera hur aktiviteter för äldre fungerar för att minska ensamhet säger Carin Lennartsson, docent i sociologi, lektor vid Karolinska Institutet och föreståndare för Aging Research Center (ARC). 

– Vi vet inte om alla deltar i kurser och aktiviteter för att de är ensamma och om de lyckas skapa sig ett nätverk av kontakterna. Inte heller vad i aktiviteten som var betydelsefullt. Var det att de tog sig ut, att de fick kaffe eller att ledaren var rolig?

Ingen epidemi

För personer över 75 år i Sverige har känslan av ensamhet legat på drygt 10 procent under en längre tid.

– Det är alltså ingen epidemi, långt ifrån alla äldre känner sig ensamma. Men att drygt tio procent ofta eller nästan alltid känner sig ensamma är något att ta på allvar. 

Och i vissa grupper har ensamhetskänslorna minskat på senare år. Framför allt i de grupper som redan upplever mindre ensamhet. Det är mindre vanligt att män, yngre äldre och personer som är rörliga upplever ensamhet. 

Att en del äldre känner sig mindre ensamma i dag tror Carin Lennartsson kan ha att göra med att vi blir friskare högre upp i åldrarna. 

– Vilket gör att vi kan ta oss ut enklare och träffa andra och att vi oftare har kvar nära anhöriga längre upp i åldrarna.

En del trivs i sin ensamhet

För dem som ofta eller alltid känner sig ensamma kan det få konsekvenser som depression, ångest och sömnproblem. Men en del trivs också i sin ensamhet. Och så finns det personer som kan känna sig ensamma även fast de har sambo och andra sociala sammanhang. 

– Kanske vill de vara i naturen men har ett umgänge som vill göra annat. Eller så har de ingen att prata med på djupet. 

Många kvinnor blir också vårdare åt sina äldre män och kan ofta känna sig ensamma i den rollen. När männen dör lever kvinnorna ofta ensamma i slutet av livet. 

En annan grupp som samhället borde satsa mer på är gruppen som bor hemma och är sjuka eller har en funktionsnedsättning, tycker Carin Lennartsson. 

– Det är en grupp vi inte når så lätt och som jag är bekymrad över.