Och det måste förändras.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Jag som fri har en skyldighet att se de ofria. Det är grunden i mitt engagemang.

Människor måste få forma sina egna liv, men vissa är ofria att kunna göra det. Inga barn, ingen alls egentligen, ska behöva känna att de inte har något val, att de begränsas. Jag vägrar det. Jag vill vara en röst för dem, säger hon.

I ungefär 20 år har hon också varit det på olika sätt. De senaste tolv åren mer officiellt i sin roll som regeringens särskilda utredare och som den som har lett arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck på Länsstyrelsen i Östergötland. Innan dess ledde Juno Blom under åtta år en integrationssatsning för vuxna kvinnor i ett miljonprogramsområde i Norrköping. Det var under den tiden hon insåg att hedersrelaterat förtryck finns.

– Där mötte jag kvinnor som kunde sätta ord på sin verklighet, som kunde berätta om det jag idag jobbar med. Det var obegripligt, kvinnorna var ungefär lika gamla som jag, de bodde i samma stad, men beskrev hur de var kontrollerade och begränsade, hur vissa tvingats in i äktenskap.

”Svek eleverna”

Vittnesmålen från kvinnorna gjorde att Juno Blom förstod hur felaktigt hon själv hade agerat tidigare. Att hon inte alltid har stått upp för de barn som inte kan leva som de vill. I början av sin karriär arbetade hon som grundskol-lärare i svenska som andraspråk, och träffade där elever som på olika sätt begränsades.

– Jag hade, och har fortfarande, ett jätte-starkt engagemang mot främlingsfientlighet. I min iver att kompensera för främlingsfientliga krafter var jag tillmötesgående när vårdnadshavare till exempel inte vill att deras barn skulle delta i simundervisning eller i lektionerna om sex och samlevnad. När jag några år senare träffade de här eleverna beskrev de att jag var en av de lärare som svikit dem under deras skoltid. Jag bortsåg från elevernas rättigheter. Det skäms jag över idag, säger hon.

På den tiden fanns inte hedersrelaterat förtryck och våld som ett begrepp. Idag är kunskapen en helt annan, och på politiskt nivå tävlar partierna snarast om vem som tar frågan på störst allvar. Vänstern har kritiserats för att inte vilja se problemet, medan högern och särskilt Liberalerna velat profilera sig som hedersfrågans främsta förkämpar.

Stundtals har tonläget varit så hetsigt att sakfrågorna har kommit i skymundan, vilket människor som jobbar med frågorna vid upprepade tillfällen har påpekat. Istället har partiernas retorik blivit fokus för debatt.

Har vänstern ignorerat hedersproblematiken?

–  Jag jobbar fortfarande som tjänsteman och vill inte recensera vad olika partier har gjort eller inte gjort. Om jag får förtroendet att sitta i riksdagen för Liberalerna kommer jag lägga mitt engagemang på att berätta vad jag vill som politiker snarare än att beskriva vad andra inte gör.

Hur stor roll spelar partiernas inställning till hedersfrågan till att du väljer att ställa upp för just Liberalerna?

– Jag tror på Liberalernas politik. Men idag är skillnaderna kanske inte jättestora mellan olika politiska sidor. Nyamko Sabuni satte hedersfrågan på kartan, hon var väldigt insatt och kunnig. Men det är inte så att man slutat göra satsningar sedan hon la av. Framförallt känner jag mig hemma i Liberalerna eftersom att de alltid har stått för värden som jag tycker är viktiga.

Så var det självklart att du skulle söka dig till just Liberalerna?

– Ja, faktiskt. De har alltid kämpat för alla människors frihet, att människor ska få forma sina egna liv. Oavsett om det handlar om personer med funktionsnedsättningar eller barn som tvingats in i ett äktenskap ska deras rättigheter tas tillvara, de ska ha rätt till samma frihet som alla andra. Det är liberal ideologi för mig.

En stor del av hedersdebatten hålls på en nationell nivå. Skulle du säga att det är någon skillnad mellan engagemanget bland ­politiker på lokal nivå beroende på vilket parti de ­representerar?

– Det jag kan säga är att jag som tjänsteman aldrig har stött på en kommun, oavsett styre, som engagerar sig för mycket i hedersfrågorna. Generellt behövs det bättre stöd från politiker i kommunerna och regionerna och landstingen till yrkesverksamma så att de kan ge de utsatta rätt stöd och skydd.

Finns brister

Juno Blom säger att mycket har hänt under de år hon arbetat med hedersfrågan. Men trots att det idag inte är ett okänt problem, behöver samhället fortfarande bli bättre på att förhindra hedersrelaterat våld och förtryck. Och på att ta hand om dem som utsätts.

– Bara under förra året fick vi genom vår stödtelefon kännedom om 56 barn som förts ut ur Sverige mot sin vilja med uppenbar risk för att giftas bort. I en majoritet av fallen kände man till risken, de unga har på olika sätt larmat att de är rädda för att just detta ska hända, ändå lyckas vi inte skydda dem!

Vad krävs i form av konkret politik för att det ska bli bättre?

– Lagstiftningen finns ju egentligen, ett barn som riskerar att råka illa ut kan omhändertas via LVU, men passiviteten från myndighetens sida är för stor. Vi har ett system där skolan ska anmäla om de misstänker något, socialtjänsten sedan agera för att skydda den utsatt, och polisen utreda misstanke om brott. Men allt bygger på att varje aktör kan se och förstå faran med att inte vidta åtgärder.

Vilka konkreta skillnader ser du i partiernas politik mot hedersförtryck?

– Idag finns en medvetenhet om dessa frågor bland alla partier vilket är viktigt. Partier vill på olika sätt motarbeta hedersförtrycket.

Juno Blom säger att det är ett skäl till att hon nu söker sig till politiken – hon måste jobba för att det ska bli bättre. Med sin erfarenhet hoppas hon kunna göra skillnad.

– Jag har världens bästa jobb, men någonstans känner jag en längtan efter att få vara med och påverka de stora besluten, att få jobba från en ny front för att skapa bred samhällelig förändring. Jag har samlat på mig en massa kunskap som jag tror kan vara till nytta.

Juno Blom om ...

... kvinnojourernas betydelse

”Jag har själv arbetat med kvinnojourer och hade aldrig utan dem lyckats räta ut vad problemen egentligen handlade om när jag kom i kontakt med hedersproblematiken. Kvinnojouren i Norrköping har varit ett stort stöd för mig i det. Under lång tid när samhället inte var med på banan var det tjej- och kvinnojourerna som stod för allt stöd. Jourerna har fortfarande en jättestor betydelse. Många tycker att det är lättare att vända sig dit än till exempelvis socialtjänsten. ”

... förebyggande arbete

”En lyckad integration är en självklar pusselbit för att motverka hedersförtyck, att få människor att känna att är med och bidrar. En bristande integration är inte orsaken till att hederskultur finns, men en lyckad integration är med all säkerhet något av det viktigaste för att skapa förändring”.

... missriktad välvilja

”Vi kan inte ha olika måttstockar för vad människors frihet ska bestå i. Vi måste se bortanför religion, etnicitet eller kultur, och inte ursäkta att någon inskränks i sitt sätt att leva genom att hänvisa till att vi måste ha förståelse för traditionella värderingar. Det är att göra människor en otjänst”.