Nästan lika länge har Martin Marmgren synts och hörts i samhällsdebatten, med egna bloggar, en strid ström debattartiklar i tidningarna och ofta återkommande intervjuer i medier. Och nu ska han bli riksdagsman.
När riksdagen åter öppnar i januari tar den 46-årige Solnabon plats i Miljöpartiets riksdagsgrupp som ersättare för tidigare miljöministern Karolina Skog, som valt att lämna uppdraget i förtid efter att MP klev ur regeringen.
Han presenteras på en pressträff på partihögkvarteret vid Slussen.
”Inte lika klickvänlig”
Språkröret Märta Stenevi inleder och de båda ägnar en ganska liten del av tiden åt att prata om repressiva åtgärder och en avsevärt större åt det förebyggande arbetet.
Martin Marmgren suckar lite åt frågan om det så Miljöpartiet ser på rättspolitiken i stort.
– Lätt förenklat kanske man kan säga det, men det är en falsk motsättning. Det finns ingen motsättning mellan att jobba med det repressiva, att förhindra brott och lagföra gärningsmän och stoppa våldet här och nu – och att jobba med det förebyggande arbetet. Tvärtom så hänger det väldigt tätt ihop, säger han.
– Ända sen jag började debattera rättspolitiska frågor har jag kraftigt vänt mig emot att det ska vara nån slags dikotomi. Ska vi jobba förebyggande eller repressivt? Vi ska aldrig jobba förebyggande eller repressivt, vi ska alltid göra både och.
Han skiljer sig från flera av de andra kändispoliserna som engagerat sig partipolitiskt. Robinson-vinnaren Martin Melin som kandiderar till riksdagen för Liberalerna, författaren Fredrik Kärrholm som gör detsamma för Moderaterna.
– Jag tror att poliser alltid har funnits i politiken. Det som skiljer ut Martin Melin och Fredrik Kärrholm är väl att de har varit väldigt drivande kring att skapa uppmärksamhet kring sig själva på olika sätt.
Och du vill inte placera in dig själv i samma kategori?
– Jag skulle nog inte säga att jag är lika klickvänlig som dem. Jag har inte vunnit Robinson. Fredrik Kärrholm har varit väldigt aktiv, skrivit böcker och…
Men du har haft en egen blogg i många år, skrivit debattartiklar och synts mycket i media.
– Ja, nej men visst. Jo, jag får väl acceptera det då. Jag har väl mer tänkt att jag haft saker som jag velat säga, och så har jag sagt dem. Men så tänker säkert både Martin Melin och Fredrik Kärrholm också. Men jag har inte uppfattat att det har varit lika mycket media kring mig, även om jag absolut köper att jag skrivit en och annan debattartikel genom åren.
Vad är de viktigaste erfarenheterna du tar med dig från drygt ett decennium som polis i Järva till ditt arbete som heltidspolitiker?
– Det är en omöjlig fråga. Men en sak som är väldigt tydlig är behovet av att jobba tillsammans. Polisen är ofta en väldigt viktig stomme. Hur viktigt det är att alla delar av samhället jackar i varandra och samverkar kring problembilden. Att man får med sig lokalsamhället, bygger förtroendefulla relationer och tillit mellan myndigheter och lokalsamhälle, skola, socialtjänst. Inte minst att man når fram till de familjer och föräldrar där det finns barn med många riskfaktorer, det är ofta de som står längst ifrån samhället.
Under samma tid har kriminaliteten seglat upp till en av de absolut hetaste politiska frågorna. Hur ser du på det?
– Jag har ju jobbat med det här länge, brinner för de här frågorna och tycker att de är otroligt viktiga. Jag ser konsekvenserna och lidandet som blir effekten av att samhället är för svagt för att stoppa kriminalitet, förhindra nyrekrytering och att vi har den sortens utanförskap och kriminella strukturer som vi har. Så jag är egentligen renodlat positiv till att de här frågorna debatteras och tar stor plats, säger han.
– Sen finns det andra frågor som är underdebatterade. Jag tycker att miljö och klimat borde ta betydligt mer plats i politiska debatten, men även sociala frågor är väldigt viktiga.
Du har suttit i kommunfullmäktige för Miljöpartiet i Solna sedan 2014, hur engagerad har du varit i miljö- och klimatfrågorna?
– Inte så. Jag har konstaterat att det är det viktigaste som finns, men känt att det finns de som är duktiga på det och sysslar med det, medan jag kan lägga energin där jag kan bidra, och har kompetenser som gör att jag kan göra skillnad. Anledningen till att jag engagerade mig i Miljöpartiet från början är för att jag tycker att det är en unik kraft i svensk politik. För mig är miljö- och klimatfrågan supercentral, det är vår ödesfråga. Det jag jobbar med är jätteviktigt, men ingenting är viktigare än att vi har en planet som går att leva på.
