– Alla frågar när jag ska klippa honom. Men jag har medvetet behållit lockarna så att han ser mer oskyldig ut. Med det långa håret ser han inte ut som någon som skulle kunna vara en fara för någon. Det är han ju ändå inte, han är ju ett barn, men jag vill förtydliga oskyldigheten genom att inte klippa hans hår, säger Sara, mamma till femåriga Isak och en son till. 

För ett år sen kom Barn­ombudsmannens rapport som visade att barn i alla åldrar upplever rasism och att det är en del av deras vardag. För Sara var det inget nytt, deras uppfostran har genomsyrats av strategier för att hantera rasismen sen länge. 

– Mina barn har inte hunnit utsättas för så mycket rasism, men man utgår ju från vad man själv gått igenom eller vad ens partner utsatts för, säger Sara. 

Skjuten i ryggen

Sara berättar om hur hennes man, med ursprung i Somalia, misstas för att sälja droger bara av att sitta i förarsätet i deras Audi. Men det är även hennes egen bakgrund som satt spår. 

Det är sommarkväll och värmen ligger fortfarande som ett varmt täcke över asfalten trots att klockan är efter middagstid. Hennes lillebror och hans kompis är ute och leker på gården. De är nio år gamla. På en balkong fyra våningar upp kommer en vit man ut med en soft airgun-pistol i handen. Han siktar och träffar hennes lillebror i ryggen. Mannen döms senare. Familjen hävdar att dådet var rasistiskt motiverat. 

Men det är inte enstaka händelser som satt spår, det är de återkommande händelserna som gör att spåren djupnar och tröttar ut en. 

– Jag såg ju min pappa bli misstänkliggjord och utsatt för rasism hela min barndom. Varje gång vi tog båt eller flyg var det just min pappa som blev stoppad och tagen till ett rum. Vi fick alltid vänta medan de andra familjerna kunde gå på. Mina bröder beskylldes för bråk i skolan utan att ens ha varit på plats. Och att vara den enda muslimen på skolan efter 9/11 var ju inte heller kul, berättar Sara. 

Hon jämför sina egna strategier för sonen med de som många tjejer tar till när de växer upp med att behöva skydda sig mot att bli överfallna eller våldtagna. 

Men det finns en skillnad menar Kaddy Makalo Clifford, mamma till fyra barn mellan 10 och 26 år. 

– Där är det män som är hotet, hälften av befolkningen. Är man bland kvinnor så kan man slappna av. Men när det kommer till rasism så vet jag aldrig. Jag kan inte säga till mitt barn att ”i skolan är du trygg, där kommer ingen häckla dig för ditt namn, där kommer du inte behöva höra n-ordet”. Det man snarare vet är att det kan komma när som helst var som helst. Sen vill man ju inte förmedla att de inte kan lita på någon och att alla kan vara rasister för så är det ju inte. Men man vill ju att de ska vara lite försiktiga, säger Kaddy. 

Tona ned hiphopen i lurarna

I februari 2012 sprids bilden på en ung svart kille i hoodie i USA. Det är Trayvon Martin, en 17-årig kille som blivit ihjälskjuten i ett bostadsområde i Florida. Trayvon såg hotfull ut enligt mördaren. En diskussion om hudfärg och klädsel blossade upp. Mordet på Trayvon Martin blev en symbol för det dödliga rasistiska våldet men också en påminnelse för föräldrar till svarta och bruna barn om vikten av ha rätt kläder och rätt beteende för att inte misstänkliggöras. I Sverige finns inte det grova rasistiska våldet i samma utsträckning, men även här finns en ständig oro bland många föräldrar till svarta och bruna barn.

Hög brittisk hiphop i hörlurarna i mataffären är onödigt enligt Kaddy. Hon brukar be sin 18-åriga son att sänka musiken när han går in i butiker.

– Det är så onödigt att de ska tänka att han snattar. Jag vill inte att han ska utsättas för det. Det kommer att vara hinder nog som det är. Då önskar jag att man bara kan tona ned det lite. 

Samma känner hon för sin dotter. Att hon kan tona ned sig i situationer där vuxna kommer att tycka att hon är en ”jobbig invandrarunge”. Det kommer inte gynna henne, menar Kaddy. 

Men balansgången är viktig betonar båda. Barn måste få vara barn. De ska inte tyngas ned av förälderns oro och hindras i sitt språk eller i sina uttryck. Därför lät Sara sin son sjunga vidare på Ica Maxi i somras. 

– Under ramadan blir man ju ganska intensivt muslim. Man läser koranen, pratar om den, fastar. Då passar man ju på som förälder att lära sina barn så mycket som möjligt om islam. Så det var ju en låt som vilken som för honom. 

Bland de inglasade kyldiskarna fyllda med yogurt och smörpaket går Isak, fem år, runt och sjunger glatt ”Allahu akbar, Allahu akbar”. Folk tittar chockat. Men föräldrarna låter den glada pojken fortsätta sjunga sin sång. 

”Öppna spjäll för rasismen”

Men den kontanta medvetenheten om rasismen kan skapa svåra avvägningar i föräldra­skapet berättar en mamma som vi kan kalla Paula, hennes son är åtta år gammal. 

– Han är ganska känslig och snäll. Vi vill inte att någon ska utnyttja det eller mobba honom. Vi vill att han ska vara lite tuff. Det är viktigt att lära sig att stå upp för sig själv. Men om någon puttar honom så kan han inte putta tillbaka med tanke på hans hudfärg. 

Visst barn är barn, fortsätter hon. Men med tanke på det rasistiska strukturerna vill hon att han pratar för sig istället för att puttas. 

– Men det är klart att det är svårt, han är ju så liten. Hur ska han kunna verbalisera sin ilska? Min vita man har under åren behövt förstå vad det innebär att uppfostra ett svart barn, berättar Paula. 

Men det handlar inte bara om att skapa medvetenhet och strategier, för alla tre är det viktigt att de känner till sitt ursprung och hittar styrka i det. Paula och hennes familj åker ofta till Ghana och är noga med att umgås mycket med familjen för att låta barnen känna sig stolta över sitt ursprung och sin svarthet. Sara märker hur hennes son blir blir stolt av berättelserna om deras ursprung.

– Vi försöker lära honom mycket om hans härkomst, om Somalia, Palestina och Algeriet. Vad vårt folk gjort och vad de övervunnit. Men han vet också om att han är svensk och från Göteborg. 

Hans lilla hand sträcker sig efter en av valsedlarna. Han vill ha den med hjärtat och svenska flaggan. Det är valdag i Västra Frölunda och Sara stoppar sin son och Alternativ för Sveriges valsedel får ligga kvar orörd.

Den nya regeringen och Sverige­demokraternas framgång har gett upphov till fler samtal med barnen. 

– Det är klart att valet skapar en än större oro för barnen. Nu är det öppna spjäll för rasismen, säger Kaddy Makalo Clifford.