Aftonbladet har ett ögonvittne som berättar om hur president Salvador Allende skjutits eller skjutit sig själv – och hur militären tillfälligt har kapat alla officiella förbindelser till utlandet. Ridån har dragits ner, och telefon- och faxlinjer ligger nere. Stridsvagnar står parkerade framför det bombade Monedapalatset där Allende och lojala vakter tillbringade sin sista tid i livet. 

Vände sig till Edelstam

Svenska Dagbladet kommenterar att Salvador Allende har "gjort sig själv till martyr" eftersom han "föredrog" att ta sitt liv istället för att överlämna sig till den revolterande militärjuntan. 

"Presidenten var sannerligen inte utan skuld till att hans experiment i demokratisk marxism slutade med fiasko" och borde ha gjort mer för att överbrygga "växande motsättningar", skriver man.

I både Aftonbladet och Dagens Nyheter pekas Augusto Pinochet, general i armén, snabbt ut som kuppens ledare. Man rapporterar att juntan har krossat den chilenska demokratin och citerar Sveriges ambassadör Harald Edelstam, som är orolig och skakad:

– Läget är kaotiskt. Faran är nu överhängande för strider mellan försvarsstyrkorna och arbetarna.

Ambassadör pekade ut CIA

Expressen intervjuar Chiles ambassadör i Sverige, Luis Enrique Délano, som hoppade av uppdraget så fort kuppen blev känd. Han säger att starka krafter ville bli av med Allende, och att USA och stora multinationella bolag satsade miljontals dollar för att lyckas med det. Det är en beskrivning som i allt har visat sig stämma. 

Under våren och sommaren 1973 avvärjdes flera kuppförsök, och den amerikanska telejätten ITT samt kopparföretaget Kennecott samarbetade aktivt med amerikanska underrättelsetjänsten CIA för att bli av med den demokratiskt valda presidenten.

Den noga planerade kuppen startade i hamnstaden Valparaiso när en del av flottan gjorde revolt. Ett av skeppen som deltog i revolten ska ha varit den svenska krigskryssaren HMS Göta Lejon som Sverige sålt till Chile år 1971.

Partierna fördömde men…

Den socialdemokratiska regeringen fördömde kuppen och fick med sig riksdagspartierna i ett gemensamt uttalande som kraftigt tog avstånd från militärens maktövertagande. På ett stormöte på Sergels torg meddelar statsråd Alva Myrdal (S) att man omedelbart kapar u-landshjälpen till Chile, motsvarande 40 miljoner kronor, och beskriver det som att Sverige har förlorat en vän i Allende. 

Regeringen tillsammans med VPK samlade drygt 6 000 personer för ett fackeltåg i centrala Stockholm.

Men även om partierna stod enade i sitt fördömande fanns det enskilda politiker som öppet redovisade andra känslor. På fredagen, tre dagar efter kuppen, intervjuas miljonären och företagaren Assar Svensson. 

Under 70-talet var han politiskt engagerad i Moderaterna och riksdagskandidat för Västerbotten.

"Assar Svensson är glad över kuppen och president Allendes död i Chile. Det är bra för företagsamheten, tycker han. Nu lönar det sig åter att arbeta."

Svensson är själv direktör med tre gummibolag i landet. 

– Nu kan mitt företag i Chile överleva. Militären kommer att stötta oss företagsledare, säger han om den blodiga kuppen. 

Ungmoderater kritiserar media – och Allende

Efter bara några dagar skriver Muf i Stockholms län ett skriftligt uttalande där man fördömer militärkuppen. Men man tycker samtidigt att svensk press lämnar motstridiga uppgifter och föreslår en pressdebatt om ansvar och oberoende. Muf skriver också att underlaget för militärkuppen har skapats av den starka pressen från vänstergrupper för ett snabbare införande av Allendes politiska program trots kritik från den parlamentariska högern.  

"I en demokrati måste dock samhällsproblem lösas på demokratisk väg", skriver man.

Fajt mellan Bildt och Aftonbladet

I en krönika med titeln "Moderaterna och Chile" skriver Aftonbladets Björn Håkansson i hårda ordalag om vad han menar är moderat undfallenhet. Drygt två veckor efter kuppen valde Moderaterna att ställa sig utanför en gemensam Amnesty-manifestation mot Chile, trots att alla andra partier var med. Man menade från partiets håll att den typen av ställningstaganden skulle dras genom riksdagen snarare än enskilda partier.

Detta får Håkansson att anklaga Moderaterna för att inte vara demokrater. Han skriver att Gösta Bohman verkar dela Pinochets syn på Salvador Allende, och att Moderaterna högaktningsfullt inte vill lägga sig i "medan bokbålen brinner i Chile". 

Under den här tiden är det ingen mindre än Carl Bildt som är politisk sekreterare åt den moderata partiledaren. Han replikerar och menar att Björn Håkansson har fel om i princip allt. Moderaterna stöttar Amnestys insamling men tycker att Socialdemokraterna behandlar kuppen på ett ovärdigt sätt. Man har rätt att säga nej till S:

– Vad partistyrelsen reagerade negativt på var ett förslag från den städse så aktive socialdemokratiska partisekreteraren Sten Andersson om att en så kallad nationell manifestation i den ena eller andra formen skulle arrangeras. Sten Andersson hade den goda smaken att kalla ett sammanträde i ärendet med sex timmars varsel. Så bedrivs inte seriös politik. Kuppen i Chile är allt för allvarlig för att få bli föremål för inrikespolitiska jippon. 

För Socialdemokraterna blev den här affären framför allt en politisk smocka; om man kunde kleta Pinochets fascism på Gösta Bohman eller bunta ihop löst definierade "högerkrafter" i en "svart international" kunde man framställa sig som demokratins röda förkämpar. Och här tog man varje tillfälle att peka ut kopplingar i tredje och fjärde led – om det kopplade ihop Chile med Moderaterna hemma i Sverige. Samtidigt hyllade man Centerpartiets Karin Söder för den hårda linjen som partiet visade mot Pinochet. 

Näringslivet snart på Pinochets sida

Även om Sverige utåt har en hård linje mot militärdiktaturen, och tar emot ett stort antal flyktingar från Chile, mjuknar relationerna när åren går. I spetsen för förbättrade relationer står det svenska näringslivet, som i hemlighet lobbat för att den borgerliga Bohman-regeringen ska gå med i den amerikanska utvecklingsbanken IDB. 

1977 väljer man att lägga fram ett sådant förslag – något som först väcker protester från alla andra partier och ungdomsförbund innan Folkpartiet svänger i frågan. Från regeringens håll menar man att det handlar om att stärka positionen för svenska företag i Latinamerika. 

Svenska pengar i militärdiktaturer

Varför var ett svenskt medlemskap i IDB så kontroversiellt? IDB är en investeringsbank som grundades 1959 av USA, Kanada och 22 latinamerikanska länder. Det är en lånebank som anklagas för att finansiera kontinentens diktaturer på kredit mot löften om privata investeringar och avtal med stora amerikanska gruv- och telekombolag. Augusto Pinochet får sitt första lån bara månader efter det blodiga övertagandet – nästan 100 miljoner kronor. 

De följande åren är Chile konsekvent en av bankens största låntagare tillsammans med diktaturerna Brasilien och Argentina. USA har ensam vetorätt mot utlåning. 

I den här frågan var LO mot – och Svenskt Näringsliv för. Sverige gick med under hård kritik från VPK och Centerpartiet, och året därpå beviljades Chile ett nytt lån på 145 miljoner kronor. Exporten från diktaturens Chile till Sverige ökade samtidigt med drygt 50 miljoner kronor. 

1979 valde industrijätten AGA att satsa fyra miljoner kronor på en ny fabrik i Santiago. Under Salvador Allende tog AGA:s arbetare i Chile över dotterbolaget och samtliga fabriker, men efter att Pinochet krossat det fackliga motståndet fick man tillbaka allt.

På nioårsdagen för kuppen, när S, VPK, C och L arrangerar en gemensam fredsmanifestation, tar Gotlandsmoderaten och företagaren Patrik Gyllenhammar ytterligare ett steg högerut. I en intervju med Aftonbladet deklarerar han att Chile inte alls är en diktatur. 

– Där förs snarast en moderat politik. Jag föredrar militärjuntor framför kommunism, säger Patrik Gyllenhammar.

Utsatta för Pinochets påverkansoperationer

Pinochetregimens ambassadör i Sverige var i många år den kontroversiella diplomaten Svante Tornvall. Han deltog i aktioner och möten tillsammans med den högerextrema frontorganisationen Svensk-chilenska sällskapet, som enligt egen utsago hade riksdagsmän från de tre borgerliga partierna som medlemmar. Det verifierades aldrig. 

Tidningen Arbetet avslöjade hur föreningen fick betalt av Pinochet för att utföra påverkansoperationer och spioneri i Sverige, något som extremisterna kallade för en demokratisk välgärning. I styrelsen satt flera nazister och gamla "tyskvänner". Man tog bland annat fram skolmaterial som förnekade existensen av politiska fångar i Chile.