Det är förstås opinionsmätningsinstitutens träffsäkerhet vi pratar om, dessa lackmustest över vilken fot röstberättigade medborgare för tillfället lägger sin vikt på. 

Visst finns det anledning att skälla på dem. ”Välj själv vad just Du föredrar!”, twittrade till exempel Expressens politiska kommentator Viktor Barth-Kron efter att tre olika undersökningar från slutet av augusti målat upp tre helt olika bilder av svenska väljares partisympatier.

Enligt Novus ledde högerblocket med 5,5 procentenheter. Ipsos däremot gav vänstersidan ledningen med 3,4 procentenheter. Medan Sifo slog fast att dödläge rådde mellan blocken.

Skapar opinion 

Inte nog med att olika institut presenterar olika siffror – kritik har också riktats mot dem för att de inte bara mäter opinion, utan också driver sådan.

”De skapar taktikröstande, där vi medborgare i mindre utsträckning funderar på vad vi själva tycker, och mer på hur någon annans röst ska vägas upp eller motverkas”, rasade till exempel Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson i en krönika för två år sedan och önskade sig en framtid utan vare sig opinionsmätningar eller politisk annonsering i nära anslutning till val.

Samtidigt är det ett faktum att svenska opinionsundersökningar internationellt sett håller hög kvalitet. När doktoranden Per Oleskog Tryggvason vid Göteborgs universitet i ett blogginlägg i statsvetenskapliga bloggen Politologerna inför valet 2018 analyserade opinionsundersökningarna inför de fyra föregående valen fann han en genomsnittlig avvikelse kring 1 procent per parti, vilket han gav betyget ”klart godkänt”. 

Trots det händer det då och då att opinionsträffarna skjuter högt över målet. Som när både Skop och Sifo missade Moderaternas valresultat med dryga 8 procentenheter inför valet 2002. Eller när nämnda Skop samma år gick helt vilse och presenterade ett valresultat som avvek med – totalt för alla partier – nästan 24 procentenheter från det verkliga. 

Spår inte framtiden

Å andra sidan är grova missar som dessa bara anmärkningsvärda om man utgår från att opinionsundersökningar är förutsägelser om framtiden. Vilket de inte är. Det de ger är en ögonblicksbild, en som på senare år dessutom blivit allt vanskligare att förlita sig på. Helt enkelt därför att fler och fler väljare bestämmer sig i sista stund.

– Nu vet väljarna inte var de har partierna längre. Det är ju knappt man känner igen partierna nu jämfört med i början på året. Så många väljare kommer att ändra sig. Det betyder inte att undersökningarna är fel. Man får ändra sig, och vi försöker inte förutsäga vad man gör i framtiden, förklarar Novus vd Torbjörn Sjöström för DN.