Bara timmarna före händelsen står en solbränd Ulf Kristersson i Almedalen med uppkavlad skjorta, ena armen lutad mot ett podium och svarar på frågan om huruvida den planerade koranbränningen riskerar att försvåra Sveriges Natointräde.

– Bara för att det är lagligt tycker jag inte att det är lämpligt. Jag tycker vi lever i en tid där man ska besinna sig och tänka på Sveriges långsiktigt bästa just nu, svarar han.

Tidigare koranbränningar

I och med händelsen utanför Stockholms moské har ännu ett kapitel påbörjats i det två år gamla kriget om yttrandefrihetens gränser. Det första slaget stod 2020. Rasmus Paludan, partiledare för det danska högerextrema partiet Stram Kurs, initierade då en koranbränning i Malmö som genomfördes utan tillstånd.

Efter att ha belagts med ett två år långt inreseförbud till Sverige på grund av koranbränningen skapade Paludan återigen rubriker när han i april 2022 åkte på koranbränningsturné i landet. Den gången med tillstånd från polisen. Resultatet blev de upplopp som har kommit att kallas påskkravallerna.

I januari året efter väckte Paludan än en gång uppmärksamhet när han ställde sig utanför Turkiets ambassad för att bränna ytterligare en koran. Mitt i den sköra Natoprocessen lyckades han därmed göra sig själv och Sverige internationellt kända som islamkritiker.

Ulf Kristersson, som längtat efter att få sätta “svenskt Nato-inträde” på sitt CV, kommenterade på Twitter:

“Att bränna böcker som är heliga för många är en djupt respektlös handling. Jag vill uttrycka min sympati för alla muslimer som är kränkta av det som har hänt i Stockholm idag”, skrev han.

Tweeten fick kritik. Bland annat från Jimmie Åkesson som ansåg att Kristersson “kryper för diktaturvurmande islamism”.

Men kritiken kom inte bara högerifrån.

– Folk kände att tweeten inte var riktad till svenska muslimer utan snarare till Erdogan. Upplevelsen var att han inte tog deras utsatthet på allvar, säger Simon Sorgenfrei, religionsforskare på Södertörns högskola.

”Skapat otroligt mycket lidande”

Vid koranbränningen utanför Stockholms moské i juni var imamen Mahmoud Khalfi på plats.

För honom är situationen inte bara en fråga om politik, utan också om trygghet och medmänsklighet.

– Det här har skadat jättemånga och skapat otroligt mycket lidande. Man kan inte fortsätta kasta muslimerna i medelhavet eller utvisa dem från landet. Folk ska känna sig trygga oavsett vem som sitter vid makten.

Reaktionerna efter aktionen i juni har inte låtit vänta på sig. På sociala medier målas Sverige än en gång upp som ett islamkritiskt land som saknar respekt för sina muslimska medborgare. I Bagdad stormas svenska ambassaden. Marocko hem sin ambassadör. Sedan följer en rad fördömanden från bland annat påven Franciskus. Även svenska utrikesdepartementet uttrycker sitt ogillande.

I och med den muslimska sammanslutningen Islamiska samarbetsorganisationens (OIC) starka fördömande tror Simon Sorgenfrei att Sveriges Natointräde kan försvåras.

– Efter att ha krävt ett stopp på koranbränningarna för att släppa in oss i Nato skulle Erdogan framstå som svag om han ändå släpper in Sverige efter detta uttalande. Men det beror kanske på vad han kan få som plåster på såren, säger han.

Opinion för förbud

I februari i år nekade polisen tillstånd för ännu en ansökan om bränna en koran utanför Turkiets ambassad. Säkerheten för allmänheten i området kunde enligt polisen inte garanteras. I juni fastställde dock kammarrätten att det var fel av polisen att neka tillstånd. Polisens vägran saknade helt enkelt lagstöd då rätten att demonstrera faller under yttrandefrihetsgrundlagen.

Inom islam betraktas koranen som en gudomlig uppenbarelse och som religionens själva fundament. Sett ur en teologisk synvinkel har koranen också högre status för muslimer än vad bibeln har för kristna, säger Simon Sorgenfrei. Så att den börjat användas som provokationsmedel är enligt honom inte konstigt i sig.

Men han säger också att man inte ska överbetona det teologiska. Det relevanta är i vilken kontext koranbränningarna sker i.

– Reaktionerna handlar ju om att muslimer blivit så centrala i invandringsfrågan. Att bränna en koran utanför en moské är att säga att man ogillar islam. Det Paludan gör är att markera att man inte vill ha muslimer i Sverige.

Mahmoud Khalfi anser också att provokationerna inte har någonting med yttrandefrihet att göra.

– Man kan uttala sig på andra sätt som inte är så primitiva. Jag respekterar yttrandefriheten som grundlag men just det här är missbruk av lagen.

Regeringens strategi

När Sverige hamnade i blåsväder 2007 med anledning av Lars Vilks uppmärksammade konstverk ”Muhammed som rondellhund” fick den dåvarande regeringen i efterhand beröm för hur de lyckats parera krisen.

Statsministern Fredrik Reinfeldt såg inte bara till att besöka Stockholms moské utan höll också nära dialoger med ambassadörer från muslimska och arabiska länder.

– Reinfeldt använde sig av de relationer som fanns mellan staten och de svenska muslimska organisationerna för att lugna ner stämningarna både i Sverige och utomlands. Idag kan man kanske tycka att regeringen är mer aktiv i utrikespolitiken än i inrikespolitiken, säger Simon Sorgenfrei.

Att Reinfeldtstrategin inte verkar vara lika aktuell för den nuvarande regeringen har flera förklaringar.

– Å ena sidan har svenska muslimska organisationer kritiserats starkt för kopplingar till islamism på senare tid, vilket gör det känsligare att samverka med dem. Å den andra har vi en regering beroende av Sverigedemokraterna som har en sämre relation till de muslimska samfunden.

Sverige som slagträ

Bortser man från Sveriges Natoansökan och situationen med Ryssland påminner Simon Sorgenfrei om att Sverige använts som politiskt slagträ sedan många år.

– Vi har hamnat i brännpunkten för flera av de stora frågorna kring religion och sekularitet runt om i världen. Visst finns problem med islamofobi men att det skulle ske på institutionell nivå i Sverige stämmer inte.

Vidare menar han att Sverige utmärks av sin pluralism – ett resultat av generös invandring.

– Sverige är rätt unikt och beskrivs både som världens mest sekulariserade land men också som Europas mest mångreligiösa land. Det är tacksamt att använda Sverige som varnande exempel när något går fel. Vissa menar att koranbränningarna beror på att vi har för många muslimer, andra för att vi har för lite respekt för religion.