Det är tidig lördagsmorgon på ABF-lokalen i Hörby och aktiviteten är på topp. Stolar ställs fram på rad, mikrofoner testas och kaffekoppar plockas upp bredvid frukostfrallorna. Nu måste Pride-flaggan upp utanför entrén. Det är en viktig principsak.  

– De försöker ju begränsa den här också nu, säger Walter medan han ställer ut regnbågsflaggan vid ingången.

– På kommunhuset är den förbjuden, men på klimatdemonstrationen häromveckan stod vi där utanför med den. Det kändes fint, men vissa politiker i huset var nog inte lika glada.

Walter Wege är sekreterare i Vänsterpartiets lokala grupp i Hörby. Vänstern fick 3,3 procent i kommunvalet här, vilket innebär ett ensamt mandat i kommunfullmäktige. 

Sverigedemokraterna fick 35,3 procent. 

Därmed är Hörby ett av deras starkaste fästen i landet, och en av fyra kommuner i landet där SD har makten idag. 

Alla fyra kommuner ligger på rad i mellersta Skåne och en liten bit in i Blekinge, med bara elva mils avstånd från Svalöv via Hörby och Bromölla till Sölvesborg. 

110 kilometer SD-land. Skånsk landsbygd, bondesamhällen med dålig mobiltäckning, hästgårdar, bensinuppror, bördiga åkrar, lövskog, nedmonterad välfärd och en känsla av utanförskap. 

Störst i 20 skånska kommuner

Sverigedemokraterna blev största parti i 31 svenska kommuner i riksdagsvalet förra året, 20 av dessa ligger i Skåne. Med detta i bakhuvudet samlas ett 40-tal vänsterpartister från hela Skåne denna oktoberlördag för en landsbygdskonferens här i Hörby.

På plats finns kommunpolitiker och gräsrotsaktivister från Skurup och Sjöbo, Östra Göinge och Bjärred, Malmö och Lund.

– Faktum är att skånska landsbygden är väldigt brun, säger Lasse Holmström, gruppledare för V i Eslöv.

– SD är råa populister, menar han. Och vi är för lite populister. Vi teoretiserar för mycket. Den som bor ensam på landet har ofta en enskild fråga som den bryr sig om. Det kan vara en cykelväg, ett äldreboende eller att avloppet ska funka. Vi måste bli bättre på att fånga upp det. 

”Vill slopa kulturen”

Under sitt första år vid makten i Hörby har SD främst fokuserat på frågor som rör kulturen och identiteten.

– De vill slopa kulturen. Kulturskolan är på väg väck. Biblioteket är diskuterat om det ska vara kvar. De vill slopa modersmålsundervisningen, och de vill inte ha invandrare i kommunen. De ska lägga sig på absolut miniminivå. Samma sak när det gäller boendestöd och försörjningsstöd, miniminivå, säger Uno Hansson, Vänsterpartiets ledamot i kommunfullmäktige. 

Susanne Meijer var länge Socialdemokraternas toppnamn i Hörby. Hon delar synen.

– Det stora är väl att de vill dra ner på modersmålsundervisningen, och att de tittar över socialförvaltningens uppdrag. Och alla tjänstemän som flyr. Det är dramatiskt att över 20 höga tjänstemän har försvunnit från kommunen, säger hon. 

Ett tungt skäl till SD-framgångarna här är den ökade otrygghet som många människor känner, menar Meijer. Det handlar om en gran som sågades ner på det nya torget mitt i Hörby, om den dyra ombyggnaden av samma torg och om några uppmärksammade övergrepp. 

– Vi hade ett par olyckliga händelser med övergrepp och våld, och SD har spelat mycket på den oron och stressen som medborgarna kände.

Hoppade av

Som kommunstyrelsens ordförande blev Susanne Meijer ansiktet utåt, den som fick klä skott för hela den breda koalitionens politik. Hon drabbades personligen av hat och hot och i januari valde hon att hoppa av som ledamot i kommunstyrelsen. På Facebook beskrev hon orsaken med att hennes anhöriga ”har fått utstå spott och spe av rasister i Hörby, som har synpunkter på mig och min utförda S-politik, och har kletat det på min familj.”

– När jag var aktiv fick jag ju till mig väldigt mycket, både från NMR, och alla möjliga konstiga människor. Det var larm och instruktioner från Säpo om hur jag skulle agera. Men någon måste ju gå fram och våga ta den diskussionen. Det är dilemmat i den lilla kommunen, säger hon.

Det har alltid har varit jobbigt att stå till vänster i Hörby, säger hon.  

– När jag var SSU:are en gång i tiden var det moderater och centerpartister som var väldigt kaxiga. Är man en vänster- eller miljöperson så utmärker man sig i Hörby. De som jobbar inom V, MP och S här, det är modiga människor, för det är inte enkelt i ett litet samhälle.

Satsar på symbolfrågor

Anette Börjesson är miljöpartist och ersättare i Hörbys kommunfullmäktige. Hon tror att SD:s framgångar beror på att de fått människor att känna sig sedda. 

– Vi människor vill ofta tro på den enklaste lösningen, och SD har varit bättre på att få folk att tro att man har en förståelse för dem, säger hon. 

– Men vi har ju sett att de inte har bättre lösningar än någon annan. Det tar lite tid att förstå, och det är synd att invånarna ska behöva få den här erfarenheten personligen. Det är mycket skada som de kan ställa till med.

I Bromölla, knappt sju mil österut, sitter Samuel Johansson i kommunfullmäktige för V. Han ser några stora principfrågor som SD valt att lyfta under sitt första år vid makten i kommunen.

– Frågorna om tiggeriförbud och böneförbud har ju blivit riksnyheter, säger han.  

– Sen lägger de förslag som att begränsa modersmålsundervisningen till absolut minimum. Det är den typen av ärenden de pushar för. Frågor som gör väldigt lite för kommunen ekonomiskt, men som är principsaker. 

Många menar att de fyra SD-styrda kommunerna kan ses som experimentverkstäder för ett sverigedemokratiskt drömsamhälle, med tydliga linjer och styrning uppifrån. 

– Ja. Det är ju bara en mil mellan Bromölla och Sölvesborg och vi ser ju att de arbetar väldigt tätt ihop. Det som kommer på ena stället försöker man få igenom på andra. De har en linje i det de försöker göra. Direktiven kommer ju varken från Bromölla eller Sölvesborg, utan någon annanstans ifrån, det är så tydligt samma saker. Man ser hur de angriper kulturen, biblioteken, att de försöker begränsa att ta in böcker på andra språk, att flera kulturföreningar får mindre bidrag och att de vill skriva in att kulturen ska vara tidlös och klassisk, att det inte får vara utmanande samtidskultur. Visst är det en experimentverkstad.

Bredband livsnödvändigt

I ABF-lokalen går diskussionerna heta bland vänsterpartisterna. Kärnfrågan om hur SD-väljarna på landsbygden ska vinnas till vänster har inga enkla svar.

Frågor som trygghet och invandring nämns knappt, istället är receptet satsningar på klassisk välfärdspolitik. En fungerande äldreomsorg, levande landsbygdsskolor, kommunalt bostadsbyggande, men också nya gröna jobb i det lokala näringslivet. 

Två frågor återkommer ständigt. En utbyggd och fungerande kollektivtrafik, för att folk ska ha rimliga alternativ till bilar med allt dyrare bensin. 

Och ett fungerande bredbandsnät, eller digital uppkoppling i någon form, som är en förutsättning för allt från att mjölka kor till trygghetslarm.

– Det är livsnödvändigt för landsbygden, säger Lasse Holmström. Regeringen har satt ett mål om att 98 procent av landet ska vara uppkopplat till år 2030. Varför inte hundra procent? Vilka två procent ska man strunta i då?