2013 var ett intensivt år för Dregen, som inom loppet av ett år gav ut självbiografi, debuterade som soloartist och blev pappa. I sitt sommarprat talar han om att fortsätta kämpa och aldrig ge upp sin dröm.
– Bankar man på den där stängda dörren tillräckligt länge, så ger den med sig till slut.
Att bli tillfrågad om att medverka med ett eget sommarprat i P1 såg Dregen som en fantastisk ära.
– Det är en del från boken som återkommer, men med en viss twist. Mitt faderskap och vad det inneburit för mig löper igenom berättandet som en röd tråd.
Att bli föräldrar var för Dregen och hans fru en utdragen kamp, kantad av motgångar och nederlag.
Dregen inleder sommarpratet med att berätta om förnedringen han upplevde i ”runkbåset” på Huddinge sjukhus. Tummade porrtidningar, provrör som skulle prickas och män i kö, som stod alldeles för tätt inpå.
Men innan paret bestämt sig för sista utvägen, IVF-behandlingar (provrörsbefruktning) hade de under ett antal år försökt på naturlig väg.
– Vi försökte minutiöst att tajma in ägglossningarna, sedan blev det hormonsprutor och pergotime-piller, som gjorde Pernilla nedstämd och bitvis deprimerad. Med hennes egna ord: ”En Belgian Blue-värphöna med extremt kort stubin”.
Efter ett antal IVF-behandlingar utan resultat var paret förtvivlade och nära att ge upp. De pratade om att inte låta den ofrivilliga barnlösheten splittra dem, men skulle ge det ett sista försök.
– Jag var i New York med Michael Monroe när Pernilla ringde och skrek: ”Jag är GRAAAVID! Vi ska bli föräldrar!” Jag blev så vansinnigt glad.
Spelat ihop i tio år
Men åratal av motgångar innan framgången till slut kommer var inget nytt för Dregen. Innan Backyard Babies slog igenom med albumet Total 13 1998 hade de spelat ihop i närmare tio år. Under de tidiga åren i Nässjö fungerade Dregen som bandets konsertbokare, och ringde mellan 1989 och 1991 dagligen till Hultsfredsfestivalens artistbokare Gunnar Lagerman. Våren 1991 ringde Gunnar tillbaka och erbjöd dem en spelning.
– Varje dag i två års tid slängde han på luren i örat på mig. Om man bankar på den där stängda dörren tillräckligt länge, så ger den till slut med sig. Det har alltid varit min inställning, säger Dregen.
Efter flytten till Stockholm delade bandpolarna på en fyrarummare i Sundbyberg och levde på existensminimum. Det var snattade snabbmakaroner, studiecirklar och a-kassa. När framgången till slut kom var den rejält efterlängtad.
– Plötsligt var den där, som en oas efter en lång ökenvandring. Jag minns att vi spelade i Japan och möttes av ren Beatleshysteri, fans som tältade utanför hotellet för att få autografer.
”För dum för att få ångest”
Nu väntade år av rock’n’roll-dekadens på högsta nivå.
– Under en period betalade jag nog mer för utslängda tv-apparater och sönderslagna hotellrum än vad jag fick ut i lön. Men trots galenskapen hade vi väldigt roligt de där åren. Jag var bara 25–26 år och för dum för att få ångest.
I dag har Dregen lugnat ner sig avsevärt och känner att det skulle vara patetiskt om han härjade runt på samma sätt som 40-åring. Poängen är att han aldrig gav upp. ”Går det inte så går det ändå.”
– Det har varit en brokig väg, men om man bestämmer sig för något fullt ut så går det. Folk tycks bestämma sig lite för snabbt för att det inte är någon idé ändå, säger Dregen.
Backyard Babies återförenas
Till sommaren väntar ett relativt lugnt schema med enbart 15 inbokade spelningar. Dagarna där emellan ska han tillbringa med Sixten och Pernilla.
Till hösten återförenas Backyard Babies för att skriva nästa skiva.
– Vi planerar en världsturné nästa sommar. Jag är inte trött på att turnera men har exempelvis varit i Spanien 511 gånger tidigare. Det ska bli roligt att uppleva platserna på nytt med Sixten. Alla barer har jag redan sett, nu blir det tidiga morgnar i stället.
