Dagens Industris avslöjande i september satte händelsen i nytt ljus – Sverigedemokraterna hade påverkats av näringslivet, och i centrum för uppvaktningen av partiet stod Kreab, moderaten Peje Emilssons lobbyfirma.

Många förvånades av nyheten. Men svängningen var en logisk utveckling av en tid där umgänget intensifierats mellan parter som tidigare tyckts stå långt ifrån varandra.

Tre dagar efter valet 2014 bjöd Kreab och opinionsinstitutet Demoskop in till champagnefrukost i de gemensamma lokalerna på Östermalm för en eftervalsanalys. På scenen stod cheferna för respektive bolag, Markus Uvell och Peter Santesson för att diskutera valets utgång. 

Bland de inbjudna fanns också Jan Sjunnesson, grundare och dåvarande ansvarige utgivare för Sverigedemokraternas tidning Samtiden. Enligt Sjunnesson ska Uvell bland annat ha sagt att ”ni som äger riskkapitalbolag och välfärdsföretag här i salen kan känna er lugna”, varpå Santesson ska ha formulerat utmaningen för de samlade borgerliga opinionsbildarna och lobbyisterna på följande vis: 

– När ska ni börja lobba mot SD? De är ett nytt och lite vilset parti i vissa frågor. Att ge dem en knuff i strategiskt rätt riktning kan vara viktigt.

Ett år senare skulle det visa sig att den mycket riktigt gett uppdrag åt Kreab.

Firmans chef Markus Uvell började söka kontakt med topparna inom partiet tillsammans med andra näringsaktörer inom välfärdssektorn. Sociologen Stefan Svallfors är en av tre forskare som har undersökt den informella politiska sektorn och ser i händelsen tecken på att något nytt håller på att hända.  

– Tidigare hade Sverigedemokraterna en tydlig giftstämpel. I intervjuer som vi höll med lobbyister så var det många som sa att ”vi kan anställa vem som helst, från vänster till höger, men inte en sverigedemokrat”.  

– Allt tyder på att det börjar luckras upp nu. Dels handlar det om hur stort SD har blivit, och sedan finns det ett egenvärde för dem att bli behandlade som vilket parti som helst av lobbyisterna.

Å andra sidan, förklarar han, ligger en del av de framgångsrika påtryckningarna i att vinster i välfärden inte har varit en tillräckligt stark profilfråga för Sverigedemokraterna i valrörelsen.

– Inget lobbyföretag i världen hade kunnat påverka deras syn på invandring, men här var de inte så hårt profilerade. Det är den sortens frågor som lobbyisterna kan skjuta in sig på. 

Det kan tyckas underligt att pr-firman Kreab huserar med Demoskop, som betraktas som ett oberoende opinionsinstitut, vars tjänster anlitas av både myndigheter och privata aktörer och vars slutsatser mycket ofta refereras i medier. 

Men faktum är att båda bolagen ägs av koncernen Magnora – som också äger vinstdrivande skolkoncernen Kunskapsskolan och vårdbolaget Silver Life. Allt drivet och ägt av moderaten Peje Emilsson och hans familj, med namn som Carl Bildt och Klas Eklund i styrelsen.

Några delar av Magnora är alltså vinstdrivande bolag i välfärdssektorn, ett annat bedriver lobbying för att behålla vinster i välfärden, och ett tredje ska leverera oberoende undersökningar, trots att man rekryterat analyschefer från liberala tankesmedjan Timbro två gånger i rad. 

– På något sätt förkroppsligar och tydliggör Peje Emilsson ett system som annars brukar vara dolt, säger Daniel Suhonen, chef för tankesmedjan Katalys. 

– Han äger företag i välfärdssektorn, han lobbar för vinst i den sektorn, har kontakter inom svenskt näringsliv, är ideologiskt övertygad moderat … han är inte värre än någon annan, det visar bara vad det handlar om.

Kreab, som också äger den internationella underavdelningen Kreab Gavin Anderson, är en lobbygigant med kontor i 25 länder och 400 konsulter på lönelistan. I Sverige är anknytningen till Moderaterna mycket riktigt grundmurad. Förre arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin och utrikesministern Carl Bildt fanns på lönelistan innan de tog klivet över till regeringen, och Maria Borelius, den första alliansregeringens kortlivade handelsminister 2006, fick hjälp av Kreab för att ta sig upp i partitoppen. När Dagens Nyheter granskade den förra regeringen 2011 fann de förutom Bildt och Littorin tre tjänstemän i departementen som tidigare jobbat för lobbyfirman.  

Flera av lobbyisterna som nu jobbade för Kreab hade å andra sidan tidigare haft uppdrag inom partiet. Magnoraägaren Peje Emilsson är dessutom personlig vän till både Carl Bildt, friskolestrategen Anders Hultin och tidigare finansministern Anders Borg. 

Läs vidare på nästa sida: Nära band mellan politiken och näringslivet

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Nära band mellan politiken och näringslivet

Men det är inte bara den borgerliga maktsfären som smälter samman med lobbyfirmorna. Mona Sahlins närmaste medarbetare Stefan Stern lämnade sina uppdrag efter valet 2011, för uppdrag just i Kreab. Och kastar man en blick på branschen i stort är det tydligt att även rödgröna företrädare lämnar politiska uppdrag för PR- och lobbyuppdrag. Ett exempel är Primeskandalen 2011, då ett antal namn inom socialdemokratin anlitats för att driva socialdemokratin högerut. ”En trojansk häst inom arbetarrörelsen”, kallades det då. 

Hur stor är risken att insyltningen leder till korruption? Daniel Suhonen pekar på ett antal fall där det varit tydligt att lobbyister varit inblandade i samband med politiska omsvängningar. Det rör till exempel Centerpartiets inställning i kärnkraftsfrågan, Socialdemokraterna om vinster i välfärden, och nu Sverigedemokraterna i samma fråga. 

Han menar att maktobalansen i lobbyvärlden är uppenbar. Att delar av Moderaternas toppskikt tillsammans med Svenskt näringsliv, Stockholms handelskammare och några större lobbyfirmor utgör ett samlat maktcentra som skickligt samverkar mot sina mål – och som kan lägga ut mycket pengar för att komma dit de vill, eftersom de är kapitalstarka. Bland det värsta tycker han är att man låter någon annan framföra idéerna.

– LO uppfattas som en intressegrupp av samma kaliber. Men jag har aldrig hört talas om att LO lagt ut pengar på att i hemlighet anställa moderater för att lobba inom borgerligheten så att man får en bättre facklig politik. En del säger till mig att ”du är ju också lobbyist”. Det är jag i någon bemärkelse. Men ingen behöver tvivla på vem som är min uppdragsgivare – nämligen fem fackförbund. Det ska inte heller råda tvivel om vilka intressen jag företräder. 

Även om det förekommer korruption är omfattningen svår att mäta. För det första finns inga regler i Sverige som gör lobbyorganisationernas förehavande offentliga. Det finns ingen insyn i vilka deras kunder är eller vilka som uppvaktas på vilket sätt. Endast genom enstaka läckor får vi inblick i samspelet. Inte heller behöver partier redovisa varifrån de får sina kampanjbidrag, så om aktörer i näringslivet vill fylla på kampanjkassan för någon i syfte att kunna påverka politiken är det fritt fram. Det finns inte heller några regler för hur snabbt en politiker eller lobbyist får gå från den ena rollen till den andra, vilket kan göra det svårt att veta om ett politiskt utspel är ideologiskt grundat eller något som görs med tanke på den egna framtida karriären för politiker.

– Problemet är att politiker samlar på sig mycket erfarenheter från sitt arbete i riksdag och regering och om de sedan blir av med jobbet är kunskaperna svåra att tillämpa på annat håll än i just lobby- och PR-branschen. Där kommer de till nytta. Men såvitt jag vet är Sverige ensamt i Europa om att ha en så oreglerad bransch som vi har, säger Stefan Svallfors.

Varför då?

– Jag vet inte. Dels finns det en naivitet i Sverige – vi tror att det händer i andra länder men inte här. Dels tjänar varken politiker eller lobbyister på att driva frågan – då minskar de ju sin arbetsmarknad. 

Stefan Svallfors menar att det är omöjligt att avgöra hur stor lobbyisternas makt faktiskt är.

– Om alla pr-byråer och lobbyfirmor försvann, skulle svensk politik se annorlunda ut? Det vet vi inte. Men de som anlitar sådana firmor – ofta för stora pengar – skulle ju inte göra det om de inte ansåg sig få ut något av det.

– Det gäller också korruptionen. En del oroar sig också för att politiker som blir lobbyister ska använda sina gamla kontakter på ett oegentligt sätt. Men det är nog inte den största faran. Snarare skulle man kunna misstänka att de, när de redan sitter på sitt uppdrag, börjar sikta in sig på lobbyindustrin för att säkra sin framtida karriär, och därmed uttalar sig på ett visst sätt. Och det är ju ännu svårare att veta. 

Hur påverkar det demokratin då?

– Det som definitivt händer är att politiken blir mer svårbegriplig, eftersom det alltid finns personer som lägger fram argument som inte utgör de egentliga argumenten, utan bara är en teknik som man har lärt sig för att få särintressen att framstå som allmänintressen. 

– Det är också ett dyrt sätt att bedriva politik, eftersom det leder till att ekonomiska intressen får en direkt betydelse för politiken. 

Vad går då lobbyisterna till väga? Sitter de i en hotellobby och haffar politiker på väg till hissen, som namnet antyder? Nej, nästan aldrig, säger Stefan Svallfors. 

– I många fall handlar det om att förmedla kontakt mellan en beställare och en politiker, och inte mycket mer. Ibland handlar det om att förklara väldigt grundläggande saker, personer i näringslivet har ofta en väldigt grumlig bild av hur saker fungerar i regering och riksdag. Och då bidrar man med baskunskaper. 

Som en slags studiecirkel?

– Haha, ja, en väldigt kostsam studiecirkel. Men det kan ju också vara så att den som har en bild av hur det rent principiellt fungerar kanske ändå inte förstår hur det de facto går till i beslutsgången. Och då kan lobbyister bidra: ”den här sortens ärende hamnar först hos den här personen. Och om man vill komma vidare borde man formulera sig såhär och ta kontakt vid den här tidpunkten. Då skickas det vidare till den här personen, som givet vad vi vet kommer at agera på det här viset…” och så vidare.

Men det finns också exempel på att lobbyister tar fram mycket omfattande underlag, som sedan nästan i sin helhet klubbats igenom av partistämmor eller till och med i riksdagen.

Daniel Suhonen pekar på flera fall där partimedlemmar i S i hemlighet mer eller mindre direkt har köpts av näringslivet, men påverkar debatten i partiet i egenskap av sossar. Det handlar både om Primeskandalen och om vad som kallades Borgkommissionen, där den tidigare socialdemokraten Per Borg anlitades för skriva en gemensam rapport med representanter från både högertankesmedjan Timbro och socialdemokratiska Arenagruppen. Rapportens slutsats var att framtidens äldrevård skulle kräva mer av egenfinansiering och privatiserimng, vilket delvis är en av Peje Emilssons affärsidéer inom Silver Life. 

– När det kom fram att det var Kreab och Timbro som finansierade projektet slutade det höjas upp som om det rådde samstämmighet mellan debattörer till vänster och höger. Men det blir en ideologisk korruption. Lobbyisterna har förstått att det är bättre att låta socialdemokrater lobba gentemot socialdemokrater och centerpartister mot centerpartister. De skriver inte debattartiklar längre. De låter andra göra det.  Men ingenstans framgår det vem som står bakom argumenten.

Både Daniel Suhonen och Stefan Svallfors menar att reglerna kan skärpas avsevärt, så att lobbybolagen åtminstone får synliggöra vilka som anlitar deras tjänster. Båda nämner också möjligheten till en karensperiod mellan politiska förtroendeuppdrag och uppdrag som lobbyist.

– Alternativet står inte mellan att samhället försörjer overksamma tidigare politiker, eller att de som nu hoppar över till PR-industrin, säger Stefan Svallfors. Man kan till exempel tänka sig att politiker snabbt får skaffa nya uppdrag hos PR-företag, förutsatt att det inte är inom det område där de själva precis jobbade. Liknande avtal är standard inom näringslivet. Du kan inte gå direkt från Microsoft till Apple. Men du kan gå från Microsoft till ett företag i en annan bransch. 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.