Solpanelerna glimmar i den heta sommarsolen. Men istället för att pumpa ut el i nätet leds strömmen till en så kallad elektrolysör som tillverkar vätgas med hjälp av vanligt dricksvatten. Gasen leds sedan vidare till en tankstation som förser kommunens 14 utsläppsfria bränslecellsbilar med energi, så att de kan rulla vidare i tysthet längs den västgötska landsbygdens småvägar.
Det är drygt ett år sedan det världsunika systemet invigdes och gav Mariestad en självklar plats på den gröna världskartan. Företrädare för kommunen har hållit fler föreläsningar än de kan räkna, deltagit i internationella seminarium och åkt så långt som till Australien för att visa upp sitt system. En ny turistgren har växt fram för teknik- och hållbarhetsintresserade, och den gröna framåtandan har lett till en mängd olika spin-off-effekter i kommunens näringsliv.
Men hur kommer det sig att en kommun med runt 25 000 invånare och en industri tyngd av nedläggningar och varsel lyckats bli en av landets främsta ambassadörer för hållbarhet?
Visar upp hållbarhet i praktiken
Det hela tog fart när Electrolux meddelade sin nedläggning för ett antal år sedan. För en liten industriort som Mariestad innebar det en existentiell kris; en av kommunens största arbetsgivare och närmast förknippade varumärken hade fallit offer för den nya verkligheten, och arbetslösheten stod inför dörren.
Men alla såg det inte så. Representanter för kommun och näringsliv blickade istället framåt och arbetade fram en rad olika förslag till åtgärder, däribland konceptet Electrivillage - en ambitiös plan för industriell förnyelse och ett slags samhällslabb för klimatsmart innovation. Genom projektet ville man gjuta nytt liv i kommunens varumärke, skapa gröna jobb och bereda en konkret och hållbar väg in i framtiden.
Tankstationen är bara ett av många projekt inom ramen för Electrivillage: I höst påbörjas bygget av en förskola som ska vara helt självförsörjande på energi och off-grid (frikopplad från elnätet). Man har inrättat en logistikhub utanför staden där inkommande varor packas om till mindre elektriska skåpbilar, och man arbetar med att bygga laddskenor som ska kunna ladda batteridrivna lastbilar underifrån, medan de kör.
Härom veckan kom nästa stora besked: Kinnekullebanan, som idag trafikeras av dieseldrivna tåg, ska bli fossilfri, med stöd av ett nytt EU-projekt.
Pedagogisk upplevelse
Sussané Wallner är utvecklingsstrateg i Mariestad och uppenbart glad över framgångarna.
– Det här stärker hela konceptet för Mariestad. Genom att utveckla Electrivillage skapar vi en helt ny turistgren för hållbarhets- och teknikintresserade.
Arbetet har av naturliga skäl skjutits upp på grund av coronakrisen, men innan pandemin kunde man se en tydlig uppgång för turismen i staden; i fjol kom över 1500 besökare i olika gruppresor för att ta del av lärdomarna från de olika projekten.
Grön framtidstro
Något har hänt med framtidstron i kommunens näringsliv sedan Electrivillage drog igång, berättar Susanné Wallner.
– Vi får mycket hejarop från näringslivet. Många hör av sig till oss och berättar om olika gröna initiativ - det kan röra sig om företag som sätter upp solceller och laddstolpar exempelvis.
För att få en tydligare bild av vad projektet bidragit med konkret lät man en oberoende aktör göra en genomlysning av Electrivillage med hjälp av en modell som heter SEK-modellen, framtagen av Industriellt Centrum Sverige. Rapporten visar att projektet genererat 25 årsarbeten hittills, och mervärdena är många.
– Det vi ser är att det inte bara är företag inom bränsleceller och vätgas, utan vi ser tydligt att vi får många förfrågningar om etableringar med hållbarhet som affärsidé.
I höstas meddelade industrijätten Metsä Tissue, som under lång tid präglats av uppsägningar, att de ska investera 2,5 miljarder för att bygga en ny fossilfri fabrik i kommunen.
– De har sagt att de valde att göra det just på grund av det arbete som Mariestad gör, inte bara inom Electrivillage, men miljöarbetet generellt. De ser framåtandan och drivet här.
Vätgasen central i EU:s Green deal
Vätgastekniken har spelat en central roll för Mariestads omställning. Solcellsparken producerar vätgas till kommunens fossilfria bilar, förskolan kommer att använda vätgas som energilager och den dieseldrivna Kinnekullebanan ska bli vätgasdriven.
Tekniken har många entusiaster och hängivna anhängare, men även många kritiker. Genom åren har drömmen om vätgassamhället ofta kännetecknats av stora löften som runnit ut i sanden. Men den här gången kan det vara annorlunda.
Tekniken är på frammarsch på många håll i världen och marknaden för energilagring är glödhet i en tid av allt mer akut omställning. Tidigare i vår slog EU-kommissionen fast att vätgasen kommer att spela en nyckelroll i den gröna återhämtningen efter coronakrisen, och att unionen ska bli världsledande på området. Härom veckan annonserades en jättesatsning om 430 miljarder euro på att utveckla en integrerad vätgasekonomi.
Regeringen, som länge ställt sig avvaktande till vätgastekniken, meddelade nyligen att de ansluter till raden av länder som kommer att utarbeta en nationell vätgasstrategi.
– Det finns ju en jättepotential att göra affärer på det här området. Här har vi chans till en ny industri, och det var precis det Electrivillage var till för från början - att visa upp industriell förnyelse och skapa en nisch som skulle kunna bli vår, säger Susanné Walllner.
Varför just Mariestad?
Hur kommer det sig då att en liten kommun som Mariestad - utan någon större draghjälp - lyckats komma så långt i sitt omställningsarbete?
– Jag tror det har att göra med att vi är många som brinner för det här tillsammans och tror på det från hjärtat. Många kommer från näringslivet och en del har dessutom erfarenhet av att driva företag, då kanske det blir mer fokus på konkreta åtgärder.
Det motstånd som finns har ofta grundat sig i rädsla kring säkerhetsrisker, men hennes uppfattning är att de som jobbar nära frågorna inte känner av någon större oro.
– Generellt sett från räddningstjänsten som beviljar tillstånden är man inte alls rädd för det här med vätgas. Det har ju gjorts i industrin i decennier. Det är till och med så att MSB, myndigheten för samhällsskydd och beredskap, har skickat signaler om att systemet är en tillgång i kristider, eftersom det är off-grid.
Susanné Wallner berättar att hon har nära kontakt med flera kommuner som vill genomföra liknande satsningar.
– Det känns väldigt kul, särskilt när vi har pushat för det. Det känns som att vi har bidragit till den här utvecklingen.
