Ann Fernholm är journalist och har en bakgrund som biokemist. I sin nya bok Det sötaste vi har – om socker och barns hälsa berättar hon om vad söt skräpmat kan göra med kroppen – men också hur föräldrar kan hjälpa sina barn att äta nyttigare.
– Jag började intressera mig för socker när jag skrev min förra bok, Ett sötare blod. Den nya boken har jag skrivit för att jag inte vill att nästa generation ska behöva utsättas för det här. Man har nu börjat fetmaoperera barn, och då undrar jag om det inte är dags att dra i bromsen, säger Ann Fernholm.
Nya folkhälsoproblem
På 1930-talet växte en, för den tiden, ny typ av folkhälsoproblem fram. I takt med att levnadsstandarden i Sverige blev högre ökade också tandproblemen. Ganska snart gjordes kopplingen till den ökade tillgången på socker. Efter att ha fastställt sockret som boven i tandvärksdramat, bland annat genom att utföra experiment på ett mentalsjukhus, kom också lösningarna relativt snart. Tack vare tandborstning, fluortanten och införandet av begreppet ”lördagsgodis” minskade tandproblemen – trots att barnen egentligen fortsatte äta nästan lika mycket socker som tidigare.
Om dåliga tänder var 1930-talets folkhälsoproblem har vi i dag nya: Hjärt- och kärlsjukdomar, typ 2-diabetes och fetma. Forskarvärlden har länge fokuserat på att det finns ett samband mellan dessa sjukdomar och att äta mycket fett. Men allt fler nya rön inom forskarvärlden börjar peka åt samma håll – det är snarare sockret och de snabba kalorierna, till exempel vitt mjöl, som kan vara roten till en rad hälsoproblem.
– Vi har ju nu i 40 år försökt att dra ner på det mättade fettet, men har inte sett några resultat. I stället borde vi kanske sluta överbelasta våra kroppar med socker.
Inte bara karies och fetma
I Det sötaste vi har beskrivs hur tesen att vi genom att dra ner på fettet och motionera mer blir smalare inte håller. Trots att det går konstatera att vi har dragit ner på fett och fortfarande motionerar mycket i Sverige blir andelen överviktiga barn i Sverige allt fler. Den fettsnåla maten har i stället lett till att vi mättar vår hunger med sötsaker.
– Motionen är ju ett skyddsnät. Hade det inte varit för att vi motionerar så mycket i Sverige, tack vare till exempel en stark folkidrottsrörelse, hade vi nog haft ännu större problem med övervikt, säger Fernholm.
De klassiska problem vi kopplar till en hög sockerkonsumtion, karies och fetma, är sedan länge etablerade som sockerfaror. I Ann Fernholms bok beskrivs också en rad andra problem som kan ligga gömda i godispåsen. En sådan sak är problem med magen och tarmfloran. I dag har 10–25 procent av alla barn problem med magknip. Problemet, tror Fernholm, är att tarmarna hos vissa personer inte är gjorda för att hantera stora mängder socker och snabba kolhydrater.
– Tänk dig att din hund har ont i magen och du tar den till veterinären. När veterinären frågar vad hunden äter säger du att den äter godis varje lördag och sötade flingor till frukost varje dag. Då skulle ju veterinären tycka att du är galen. Ändå funderar vi sällan på hur all söt skräpmat påverkar barnens kroppar, säger Ann Fernholm.
En rubbad tarmflora kan leda till läckande tarmar, vilket är kopplat till glutenintolerans och typ 1-diabetes. Den ökade fetman bidrar också till att barn hamnar i puberteten för tidigt och till ökad risk för psykisk ohälsa och ökad cancerrisk. Det är bara några av de exempel som boken tar upp.
”Ett liv efter sockret”
Ann Fernholm påpekar att det är viktigt att föräldrar pratar med sina barn om socker, men utan att prata om vikt eller annat som kan ge negativa associationer till mat.
– Det handlar nog om att prata hälsa, berätta att sockret är dåligt för tänderna och magen. Inte prata vikt, säger hon.
Fernholm har själv barn, och har introducerat dem för ett liv med mindre socker. Till exempel får hennes barn varje lördag sex bitar godis var och sötsakerna hemma har bytts ut till varianter utan socker. Hon är positiv till att det negativa mönstret kan brytas i takt med att attityderna till socker förändras.
– Många verkar tro att livet blir tråkigt utan socker, men så är det verkligen inte. På 1800-talet när socker var en lyxvara använde man det mest som krydda, det man kan försöka undvika är sådant som är ”rent” socker, som läsk och godis. Det gäller bara att tänka om och tänka nytt. Det finns ett liv efter sockret också, säger Ann Fernholm och skrattar.
Tänker du på hur mycket socker ditt barn äter?
Anette Gustafsson, 38, personlig assistent i Malmö med barnen Viktor, 8 och Isak, 7
– Förr tänkte jag inte på det alls men jag har börjat göra det nu. Tidigare förstod jag inte riktigt allvaret och att det kunde vara farligt med för mycket socker.
Charlotte Heyman, 44, programsamordnare, Mölndal
– Ja vi tänker på det en del. Det är lite problematiskt för de vill ofta ha saker med socker i, som flingor och det är svårt att veta hur man ska hantera det. Jag tänker på sockret men samtidigt undviker vi det inte helt. Vi lagar inte halvfabrikat vilket gör att vi har bättre koll på vad maten innehåller, men det tenderar att bli en del på helgerna ändå.
Paul Amsih, 42 år, skräddare, Barkarby
– Mina barn är åtta och tio år. De får bara äta godis på fredagar och lördagar, men inte så mycket. Det är av hälsoskäl och för att det är dåligt för tänderna. Jag hoppas att de inte äter godis i skolan. Jag märker inte att de blir extra uppvarvade av socker, men de är å andra sidan alltid uppvarvade.
Helena Kajlinger, 50 år, handläggare på dans- och cirkushögskolan, med sonen Jakob, 11
– Ja, vi har haft en regel att om man väljer läsk till maten så får man inte smågodis. Därför väljer ingen läsk till maten, haha. Men vi begränsar godisätandet till fredagar och lördagar. Vi försöker tänka på helheten i hälsan, tänderna, vikten och att det faktiskt inte behövs utan bara är en vana.
Jakob:
– Jag tycker vi äter för lite godis. Choklad är faktiskt ganska nyttigt.
