Utöver att stålmannen (Stefan Löfven) intagit järntronen (statsministerposten) utökades antalet socialdemokratiska ledamöter med bakgrund inom IF Metall från nio till tretton stycken efter riksdagsvalet 2014. Statsministerns högra hand, gruppledare Tomas Eneroth, är även han tidigare metallare. Lägg därtill LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson, som sitter i Socialdemokraternas mäktiga verkställande utskott, och IF Metalls ordförande Anders Ferbe, som sitter i partistyrelsen.
– Att vi har lyckats öka antalet IF Metall-medlemmar som är ordinarie riksdagsledamöter ska vi känna oss väldigt stolta över, säger Carin Wallenthin, fackpolitisk chef på IF Metall.
Utanför riksdagen fortsätter listan med tidigare metallare på mäktiga poster. Förra året utsågs Mikael Sjöberg till generaldirektör för Arbetsförmedlingen. Han var tidigare klubbordförande för IF Metall. Olle Ludvigsson satt tidigare i förbundsstyrelsen för IF Metall och är numera EU-parlamentariker för S. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt är också gammal metallarbetare.
Plötsligt är de överallt.
En tillfällighet som lika gärna hade kunnat gälla Kommunal eller Unionen?
Knappast.
– Det är ingen slump att vi håller på att ta över allting nu. Vi är bra på det vi gör, sa Metalls utredningschef Ola Asplund redan för två år sedan, i en intervju i Fokus.
Sedan dess har förbundet stärkt sitt inflytande ytterligare.
Att det handlar om just IF Metall kan spåras till flera strategier. En är att de, kanske mer än något annat förbund, haft som uttalad och målmedveten plan att stärka sin makt inom Socialdemokraterna.
– Det finns uttryckt i våra stadgar och kongressbeslut att vi aktivt ska driva på för fack-politiskt inflytande utifrån våra medlemmars intressen, säger Carin Wallenthin.
Och på den fronten ligger de andra förbunden långt efter.
Susanna Gideonsson, förbundsordförande på fackförbundet Handels, lyfter på hatten för IF Metalls framgångar.
– Det är bara att konstatera att IF Metall är jätteduktiga på att skapa politiskt inflytande, det ska de ha cred för. De har jobbat länge och målmedvetet och det ger utdelning. Vad gäller oss andra LO-förbund måste vi bli bättre, helt enkelt.
Har metallare i toppen betydelse för vilka frågor som hamnar högt på dagordningen?
– Det kan nog bli slagsida för vissa frågor. Metallarna har ju inte Handelsmedlemmars intressen med sig lika starkt. Man kan jämföra det med när ett gäng fotbollsspelare möts – det är klart att det snackas mycket fotboll då.
Att Sveriges viktigaste makthavare kommer från samma förbund behöver inte vara något att fästa sig vid. Frågan är om det stannar vid mycket snack och lite fotboll, eller om överrepresentationen av metallare också får reella avtryck i regeringens politik. Om ett specifikt fackförbund skaffar sig informell makt kan vissa särintressen prioriteras och påverka omdömet i beslut som rör hela landet – då har det plötsligt blivit ett demokratiskt problem.
– Det är banne mig inte lätt att säga säkert, men man ska inte underskatta betydelsen av personkemi och invanda strukturer inom sådana här organisationer, säger Jonas Hinnfors, statsvetare vid Göteborgs universitet.
Han menar att det är svårt att peka på att metallarnas intåg i partitoppen kan leda till konkreta fördelar för IF Metall, eftersom det i så fall handlar om informell makt.
– Det man kan konstatera är att de finns där och att de passar bra in i den ideologi och politik som Socialdemokraterna driver just nu. Tar man, exempelvis, frågan om likalön för män och kvinnor har S vridit sig som en mask på kroken. Där har Kommunal inte haft särskilt stort inflytande, och det är möjligen ett exempel på att de inte har de direkta kanalerna in i S på samma sätt som Metall. Den som försökte lyfta den här frågan, Lena Sommestad, är ute i kylan nu.
LÄS HELA REPORTAGET I ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.
Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.
