Så pratar du med ditt barn om flyktingkatastrofen

Den senaste tiden har bilderna synts överallt. Vuxna som gråter, barn som klamrar sig fast på sina föräldrar – eller ännu värre, ligger livlösa på en strand. I nyhetsrapportering efter nyhetsrapportering visas människor som dör och människor på flykt. Allvarliga röster pratar om den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget. Och bilderna och orden når även våra barn.

– Har du barn som inte är alltför små, barn i skolåldern, så är i alla fall de allra flesta medvetna om att något händer. Kanske har de sett löpsedlar, något inslag på nyheterna eller bilden på pojken på stranden, säger Marie Angsell, socionom och sakkunnig på Bris, Barnens rätt i samhället.

Hon menar att som vuxen är din uppgift att hjälpa barnet att känna trygghet, lugn och kontroll. För att veta hur du ska göra det får du först se vem det är du har framför dig.

– Alla barn är ju individer och reagera olika, så man får börja med att försöka ta reda på vad det är det här barnet behöver hjälp med. Då gäller det att vara nyfiken och observant. Fråga vad barnet har sett, vad det har för tankar och funderingar.

Vuxnas ansvar att fråga

Marie Angsell säger att det är bra att ställa så konkreta frågor som möjligt. Inte bara ”tycker du att det är otäckt”, utan snarare ”vad har du sett, vad tänkte du då”, och ”har ni pratat om det här i skolan? Vad har ni pratat om då?”. Om barnet själv inte väljer att ta upp ämnet tycker hon att man som vuxen ska fråga.

– Även om barn inte tar initiativ till samtal kan de ha behov av vuxnas stöd och behov av att ställa frågor. Det är de vuxnas ansvar att förstå det, säger Marie Angsell.

Samtidigt menar hon att man inte ska glömma att alla barn är olika. Och att barn kan vara olika en själv. Även om du är starkt berörd är det inte säkert att barnet är det.

– Är du själv uppriven är det din känsla, du kan inte utgå från att alla barn känner sig jättedrabbade bara för att du gör det själv. Men även om barnet inte verkar ha behov av att prata är det viktigt att visa att du finns där om barnet har frågor en annan gång, och du kan fråga igen.

Det är också viktigt att inge barnet hopp, menar Marie Angsell. Att berätta att många människor arbetar för att hjälpa människorna på flykt.

– Man kan också visa att även vi här kan hjälpa till. Till exempel genom att gå och lämna skor eller kläder till en insamling, eller sätta in pengar. Det är en konkret handling som kan vara trösterik både för barn och vuxna.