Deras version har inte fått plats i berättelsen om Apoteas väg till att bli Sveriges absolut största nätapotek med omsättning på 2,7 miljarder. Allt ljus har riktats mot Pär Svärdson, ”E-handelns Zlatan” som inte är rädd ”för att skita ner fingrarna” och prisas för sitt sociala engagemang. Han spås bli landets näste techmiljardär.
Ett år efter kungens besök, när pandemin slog till, exploderade Apoteas orderingång och de skickar nu ut 50 000 paket om dagen. Det sägs vara vd:ns extrema intresse för detaljer som är nyckeln till bolagets konkurrensfördel: de snabba leveranstiderna. På Apotea.se kostar en ask Pamol huvudvärkstabletter tio kronor och levereras till brevlådan inom ett dygn. Fraktfritt till en tredjedel av konkurrenternas pris. Hur kan Apotea vara så billiga och snabba?
Blev av med jobbet efter pappans bortgång
Anders är en erfaren lagerarbetare, men när han i våras började jobba på Apoteas lager fick han en chock. Den fina ytan utåt var långt ifrån den hårda verkligheten på golvet. Han bet ändå ihop och skötte sitt jobb utan anmärkningar i nästan ett halvår. Men i slutet av sommaren gick hans far hastigt bort. Mitt i all sorg glömde han att höra av sig till chefen och missade en arbetsdag. Väl tillbaka på jobbet kallades han upp till övervåningen och i ett konferensrum väntade två chefer som meddelade att hans kontrakt inte skulle förlängas.
– De vägrade säga varför. Men jag blev av med jobbet på grund av min pappas bortgång, säger Anders.
Dagen efter ringde han Unionen, som tecknat kollektivavtal med Apotea, men saknar en fackklubb på plats. En månad senare har fortfarande ingenting hänt.
– Jag vill aldrig tillbaka dit, men facket måste förhindra att det händer igen. De får inte behandla folk på det här sättet. Pär sitter och bevakar oss genom kamerorna. Det är helt sjukt.
Vittnar om sms-hets
Anders erfarenhet av Apoteas hårda företagskultur var inte en engångsföreteelse. Han är en av sju personer som är eller nyligen har varit anställda av Apotea som Dagens ETC intervjuat. Deras vittnesmål bekräftas av foton, ljudinspelningar, myndighetsdokumentation och sms-konversationer med vd Pär Svärdson. De anställda berättar om en konstant hög stress och chefens ständigt vakande öga genom övervakningskamerorna högt ovanför deras huvuden.
– En dag hade produktionen tillfälligt pausats. En kollega satte sig på golvet och väntade. Då ringer en annan kollegas mobil. Det var Pär som var upprörd över att kollegan som satt ner inte verkade jobba, säger Håkan, som arbetat i lagret under drygt ett halvår.
Han är övertygad om att Pär Svärdson sett den sittande kollegan genom övervakningskamerorna. De anställda Dagens ETC varit i kontakt med säger att alla på golvet känner till att de är övervakade.
– En kollega jag stod och pratade med blev plötsligt uppringd av Pär. Han undrade varför en packmaskin bredvid oss inte var igång. Han måste ha tittat i kamerorna, hur skulle han annars kunna veta att min kollega stod just där, säger en annan lagerarbetare.
En anställd högre upp i organisationen bekräftar att Pär Svärdson kontrollerar arbetarna via övervakningskamerorna och att det pågått i minst tre års tid.
– Pär Svärdson är ett kontrollfreak. Och alla vet att det inte är mycket i företaget som undgår honom. Jag vet att han kollar i kamerorna. Jag har sett övervakningsbilderna med egna ögon, säger hen.
”Han lär ju få plocka”
En tidigare arbetsledare berättat att Pär Svärdson ”styr det här stället med järnhand” och att övervakningen till stor del har automatiserats. Omkring 500 anställda arbetar i lagret och de är organiseras i ”team” bestående av fem personer. En vanlig arbetsdag loggar de in med sina operatörsnummer på en läsplatta där en klocka räknar ner till deadline. Halva dagen plockar de ordrar och halva dagen ägnas åt att packa varorna till kunderna. Men om en arbetare plockar för långsamt, är inaktiv eller börjar ägna sig åt fel arbetsuppgift straffas samtliga fem personer i arbetslaget.
– Pär kallar det att ”bränna teamet”. Då blir alla utloggade och tvingas plocka ordrar ett helt arbetspass, vilket under pandemin har varit upp till tolv timmar i sträck, berättar en anställd.
I en ljudinspelning inifrån Apotea-lagret i Morgongåva hörs en ordväxling mellan några upprörda arbetare och en arbetsledare. De protesterar mot att deras lag bränts.
– Ni får ringa till Pär. Det är inte mitt fel att teamet är bränt, säger arbetsledaren på ljudinspelningen.
Arbetslaget straffades för att de tog en schemalagd rast som arbetsgivaren plötsligt hade dragit in. De bestraffades med att plocka varor oavbrutet under två dagar. Enligt stegräknaren på telefonen brukar de gå minst 1,5 mil på ett arbetspass, berättar en anställd.
– Ingen vill plocka hela tiden eftersom det är jobbigt och sliter på knä och rygg.
Bestraffningssystemet beskrivs också av Pär Svärdson själv i en sms-konversation med en chef om en annan anställd: ”Han bränner sitt team”, skriver Pär Svärdson och tillägger: ”Han lär ju få plocka imorgon”, det vill säga det arbetslaget kommer straffas.
Tidigare var det Pär Svärdson som manuellt straffade arbetslagen men nu har han installerat ett system som utfärdar bestraffningarna automatiskt. Missnöjet är stort bland personalen, men få vågar protestera av rädsla av att förlora jobbet.
Enligt medbestämmandelagen (MBL) är det inte tillåtet med kollektiv bestraffning. När en anställd tidigare i höstas informerade en av mellancheferna att Apotea antagligen bryter mot lagen fick han sparken.
Avsvimmad i tio minuter
Det är inte bara under pandemin som arbetstakten varit hög. En anställd slog larm redan 2017. Han berättade för SVT Uppsala om konstant stress, korta arbetskontrakt och att cheferna övervakade deras toalettbesök.
– Det tog aldrig stopp utan vi skulle bara fortsätta plocka. Det kom ständigt in beställningar. Till slut orkade jag inte, säger den tidigare anställda, som idag är egenföretagare, till Dagens ETC.
De anställda som jobbar på lagret idag berättar att vd:n bygger upp en stress i organisationen ”som går vidare ner i leden”. Det har lett till flera allvarliga olyckor.
Oktober 2019. En anställd sprang genom lagerlokalen, rundade ett hörn och kraschade rakt in i en vagn. Han ramlade bakåt, slog huvudet i betonggolvet och låg avsvimmad i cirka tio minuter innan han fördes till Akademiska sjukhuset i Uppsala. 20 januari 2020 fick en kvinna ett stort antal stålburar över sig och tuppade av. Lasten vägde cirka 300 kilo och den föll på hennes rygg och på baksidan av ena armen. Hon skjutsades till akuten. Till Arbetsmiljöverket den 6 mars 2020 försäkrade Apotea att de ändrat rutinerna så att personalen nu har ”bättre förutsättningar att klara deadlines” och därför inte ska behöva springa.
Men några månader senare, den 12 juni, skedde ännu en springolycka. En lageranställd hade ”högt tempo i stegen”, halkade till och ramlade i en trappa. Han fick en spricka i höger skenben. När ambulansvårdarna anlände gav de honom morfin mot smärtorna. De anställda vi intervjuat kopplar samman olyckorna med den höga stressnivån.
– Varje arbetspass ser jag folk springa. Även jag måste göra det ibland. Om det är ett paket som saknas och lastbilen står utanför måste man springa för att hinna med, säger en anställd som jobbat i lagret sedan i våras.
Det sitter uppe skyltar om springförbud i lokalen men i Pär Svärdsons sms till arbetsledarna är budskapet det motsatta. Han driver på för att de ska jobba snabbare.
– En kväll i juli var det en ung tjej som kollapsade av stressen. Hon var tvungen att lägga sig i vilorummet.
Flera berättar hur Pär Svärdson, hemifrån sin villa på Lidingö, ringer upp personalen på lagergolvet och skäller ut dem när paket är försenade.
– Jag har sett flera som börjat gråta efter att de blivit uppringda av Pär.
Tvingas köra med egen bil
Sent en kväll för några månader sedan sms:ade Pär Svärdson en av arbetsledarna och ställde ett ultimatum. Ett antal paket riskerade att inte hinna med sista lastbilen. ”Är ni inte klara om nio minuter får ni köra dom”, skrev han i ett sms.
Flera anställda vittnar om att vd:n återkommande kräver att anställda med sina privata bilar måste köra de resterande paketen till en terminal i Rosersberg, 8,5 mil bort.
– Det kan vara allt från tre till 30 paket. Någon gång har de fyllt en hel kombi med paket och kört ner till Rosersberg. Mitt i natten, säger en anställd.
Vad händer om de inte gör det?
– Han blir ursinnig. Har du inte en tillsvidareanställning riskerar du att ryka.
Vd svarar: ”Tittar inte”
Apoteas vd Pär Svärdson säger att orsaken till kameraövervakning i lagret är att kunna spåra om varor kommer bort i hanteringen. Han förnekar att han sitter och kontrollera de anställdas arbetsinsatser.
– Vi har roligare saker för oss än att sitta och kolla i kamerorna på ett 38 000 kvadratmeter stort lager.
Han poängterar att det överallt i lokalen sitter skyltar som informerar om att lokalen är kameraövervakad.
– En och annan kan säkert få uppfattningen om att någon sitter och kollar på de där kamerorna.
Hur kunde du veta att en anställd satt ner på golvet om du inte tittade i kamerorna?
– Jag kan inte svära på om jag har eller inte har påtalat att någon sitter på något golv.
Enligt Pär Svärdson tvingar de aldrig någon anställd att köra paket med sin egen bil. Han ägnar sig inte heller åt kollektiv bestraffning och beklagar om han via sms ”kanske uttryckt sig slarvigt”. Men som arbetsgivare säger han sig ha rätt att bestämma vilka arbetsuppgifter de anställda ska ägna sig åt. Systemet där arbetslagen kan bli ”brända” existerar, men det handlar inte om att utdela bestraffningar.
– Vi har 900 anställda. Du kan säkert hitta några anställda som säger att saker är på ett visst sätt.
Vi har ljudinspelningar, dina egna sms och vittnesmål från sju Apotea-anställda som alla uppfattar det som en disciplinär åtgärd.
– Då får de i så fall säga det till facket. Man får väl inte göra disciplinära åtgärder ens?
Varför heter det att ”bränna ett team”? För mig låter det negativt att bli bränd.
– Om du inte klarar av att utföra en arbetsuppgift får du bara utföra den uppgiften tills du har lärt dig den. Det har ingenting med en disciplinär åtgärd att göra.
”Någon får betala”
Apoteas anställda på lagergolvet håller inte med. De säger att det råder en tystnadskultur, de känner sig ”livegna” och ingen vågar träda fram med namn. Inte ens de som lämnat företaget.
– Pär Svärdson är en mäktig man, säger en tidigare anställd.
De som fortfarande jobbar kvar säger att det finns få alternativa arbetsgivare i regionen. Därför jobbar de kvar och hoppas att Dagens ETC:s publicering kan leda till en förbättring av arbetsvillkoren.
– Överallt hör man att Apotea är så bra. Men jag vill att folk ska veta orsaken till att varorna kommer så snabbt och så billigt. Någon får betala för det och det är vi arbetare. Det är vi som får leva med den eviga stressen.
Fotnot: Anders heter egentligen något annat.
