BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– De ger ju inte ut vad som helst, så det måste ju betyda att de tror på boken, säger hon.
Stina Nilsson Bassel fick sedan tre förslag på inläsare till boken, som hon fick lyssna på.
– Jag kände direkt att Hannah Schmitz var den röst som jag ville ha. Hon har en lugn och behaglig röst, och hon läser med känsla, säger hon.
Äldre mannen trycker ner henne
Hon ville också ge ljudboken ett annat omslag än den skrivna boken hade.
– Jag fick fyra–fem olika förslag på stilar och jag fastnade för ett speciellt sätt att måla. Efter en halv dag fick jag ett färdigt förslag som var exakt som jag ville ha det, berättar hon.
Boken I mjölnarens spår handlar, som alla hennes tre romaner, om ett gripande kvinnoöde. Den utspelar sig också i två olika tidsplan. Det handlar om Emma, som vid 63 års ålder är änka och reflekterar över sitt liv. Som 22-åring år 1895 leker livet för henne. Hon är lycklig och kär i sin Alfred. Men allt förändras då hon i stället tvingas gifta sig med en rik gammal storbonde.
– Den sprudlande unga kvinnan, som på sätt och vis är ett slags kvinnokämpe, kommer gradvis in i det här nya livet med den äldre mannen som bara trycker ner henne, berättar Stina.
Verkligt kvinnoöde
Den 63-åriga Emma möter så en stark kvinna som får henne att gradvis öppna ögonen.
– Jag tror att det kan ske, även för en människa som har levt länge i ett mörker, säger hon.
Idén till boken springer ur ett verkligt kvinnoöde.
– När vi hyrde ett hus på Gotland fick vi berättat för oss om en kvinna som hade tvingats gifta sig med en dubbelt så gammal storbonde. Mitt huvud gick i spinn och jag började skriva ner vad som kunde ha utspelat sig där, berättar Stina.
Att hon gärna skriver om kvinnoöden och utsatthet hör samman med en ilska hon har burit sedan hon blev vuxen.
– Det är en irritation över att det har varit så orättvist och ojämlikt för kvinnor och att det fortfarande är det i dag, om än inte lika mycket. Men så länge det finns orättvisor måste man skriva om dem, säger hon.
Det är också de vanliga kvinnorna hon skriver om.
– De här små människorna är viktiga i varje kamp, säger hon.
Skrivandet har Stina Nilsson Bassel haft med sig sedan tonåren. Men det var en dramatisk händelse i livet som ändrade förutsättningarna för hennes skrivande.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Jag fick min första hjärnblödning 1991, och sedan fick jag en till 1992. Den första var inte så farlig, men den andra gången var det liv eller död. Jag opererades i åtta timmar, berättar hon.
Hon hade träffat kärleken och flyttat till Norrköping 1990. Hon hade kommit igång och frilansat som radiojournalist, hon spelade musik och sjöng och hon målade och skrev.
– Men efter den andra hjärnblödningen tog det ett halvår innan jag orkade spela och sjunga igen. Och sedan ytterligare ett halvår innan jag började frilansa med radio igen, berättar hon.
Än i dag kan hon inte cykla och springa, och hon går med stöd av rullator. Men i den nya situationen kunde hon lägga mer tid och fokus på skrivandet än hon hade haft möjlighet till tidigare.
– Det är ju det som är så ironiskt, säger hon.
När hon fick barn kom också lusten till att skriva sagor.
– Men hade jag inte fått min hjärnblödning hade jag väl gjort allt annat som vanliga människor gör, jobbat och haft fler barn kanske, och hållit på med musiken. Lite skrivande hade det blivit också, men inte så mycket som jag har hunnit göra nu, säger hon.
Nio böcker hittills
Nio böcker har det blivit hittills – både sagor, dikter och romaner.
Och hon är nu igång och skriver på det som är tänkt att bli den tionde.
– Den handlar också om en kvinna som flyr. Jag kan inte släppa det temat. Det är så starkt på något sätt, säger hon.
Om det även blir fler ljudböcker framöver återstår att se.
– Det här med ljudbok var min dröm. Nästa bokdröm skulle väl vara att göra film, skrattar hon.
