Från ett hundratal platser till tusentals. Utan debatt har asylsökande blivit en miljardindustri – de privata företagen står i dag för nästan hälften av asylplatserna i Sverige. Allt tack vare den borgerliga regeringen med Carl Bildt i spetsen.
– Det var helt säkert en medveten ideologisk markering, säger asylutredaren Sören Häggroth (S).
Från ett hundratal privata asylboenden på 90-talet till en miljardindustri som stod för nästan hälften av asylplatserna i Sverige förra året. Boende för asylsökande är en bransch på uppgång. Igår berättade Dagens ETC att de tio största privata aktörerna i branschen drog in totalt 445 miljoner kronor förra året.
Lagen som gör det möjligt att bli rik på asylboenden drevs igenom redan av den borgerliga regeringen ledd av Carl Bildt 1994, men det var först för några år sedan som marknaden exploderade.
Att det dröjde nästan 20 år beror till stor del på att antalet flyktingar som kom till Sverige minskade kraftigt ungefär samtidigt som lagen blev verklighet. Ett annat skäl till att de privata asylboendena inte fick något genombrott på 90-talet trots att marknaden öppnats upp var att det kryllade av tomma lägenheter i många kommuner efter finanskrisen.
– Då var det kommunerna som tog ansvar för boendet genom att hyra ut sina tomma lägenheter. I det läget tror jag inte att det fanns så stort intresse från de privata aktörerna, säger Sören Häggroth, socialdemokrat som på regeringens uppdrag utredde Sveriges asylmottagande i slutet av 2000-talet.
Flyktingförläggningar lades ned
I mitten av 90-talet började de stora flyktingförläggningarna i Sverige att läggas ned. Över 75 000 platser skulle ner till 15 000. Under de första åren efter avvecklingen var antalet asylsökande lågt och frågan om vart flyktingarna skulle bo fanns inte på agendan.
Men i samband med Irakkriget i början av 2000-talet sökte fler människor skydd i Sverige igen och plötsligt uppstod en situation där Migrationsverket stod handfallna. Flyktingförläggningarna hade avvecklats, bostadsbristen bredde ut sig i Sverige och det rådde akut brist på boende för de människor som sökte asyl i Sverige. Samtidigt stoppade lagen, då liksom nu, Migrationsverket från att äga egna boenden.
Det var i det här läget de privata asylboendena började användas i större skala för första gången. Från några hundra platser på 90-talet steg antalet platser i privata boenden nu till omkring 2 000, enligt Björn Andrén på Migrationsverkets upphandlingsenhet.
– Sedan dess har man använt de 2 000 platserna över tid för att balansera toppar i tillströmningen. Under stora delar av tiden har vi klarat oss på vårt lägenhetsbestånd, säger han.
Tio år senare bröt det blodiga inbördeskriget i Syrien ut. Mellan år 2011 och 2012 ökade antalet asylansökande i Sverige med nästan 50 procent, från 29 600 till 43 900. Läget blev allt mer akut. Samma år skrev Migrationsverket sitt första ramavtal för tillfälliga privata boenden i större skala för att klara boendekrisen och de senaste åren har platserna hos privata entreprenörer skjutit i höjden.
Beroende av privata aktörer
I december förra året fanns 25 023 privata platser i tillfälliga boenden. Samma år betalade Migrationsverket ut totalt 1,3 miljarder kronor till privata entreprenörer. Det kan jämföras med summan för alla övriga boenden, där bland annat lägenhetsboende i myndighetens egen regi ingår, som landade på drygt 800 miljoner.
– Marknaden har väldigt hårt utnyttjat situationen när många asylsökande kommit. En del kommuner har varit aktiva när det gäller att skapa egna boenden, för att vara mindre beroende av privata aktörer som skär guld, säger Sören Häggroth.
Som Dagens ETC berättade i går är Bert Karlssons Jokarjo det överlägset största bolaget på asylboendemarknaden. Han gav sig in i branschen 2012, först i liten skala men redan andra året, 2013, seglade han upp som den aktör som drog in mest pengar från Migrationsverket – totalt nästan 40 miljoner kronor.
Dagens ETC:s genomgång visar att Migrationsverket i dag har blivit helt beroende av privata aktörer för att ordna boende för asylsökande. Privata aktörer som varje år drar in miljontals skattekronor. Men det är svårt att få svar på om det var det här den borgerliga regeringen, ledd av statsminister Carl Bildt, såg framför sig när lagen klubbades igenom för 20 år sedan.
Frågan om integration låg vid den här tiden på Kulturdepartementet, där den ansvariga ministern var folkpartisten Birgit Friggebo. I dag är hon 73 år och har lämnat politiken.
När Dagens ETC söker henne säger hon att hon inte minns hur resonemanget gick när lagen drevs igenom. Hon tror dock inte att frågan om att släppa in entreprenörer var särskilt omstridd.
– Jag tror inte det var en stor sak.
Sedan vill hon inte prata mer.
Ett ideologiskt beslut
Inte heller Carl Bildt vill prata om lagen med Dagens ETC. När vi söker honom via Moderaternas pressjour får vi beskedet att han inte hinner. Inte heller någon annan i partiet vill svara.
Sören Häggroth var statssekreterare för Socialdemokraterna med ansvar för kommunala frågor när lagen klubbades igenom. Han säger att beslutet var ideologiskt.
– Det var en helt säkert en medveten ideologisk markering att öppna för entreprenörer, men jag tror knappast att man kunde föreställa sig att det skulle gå så långt som det gjort, säger han.
