Flera europeiska energi- och ekonomianalytiker har försökt förstå varför EPH vill köpa Vattenfalls brunkolsverksamhet i Tyskland. Den ökande gasproduktionen och satsningar på förnybart har gjort det ineffektiva brunkolet olönsamt, men kanske hoppas EPH att kolpriset ändå kommer att kravla upp igen. Få analytiker tror på det, men de lyfter fram två andra sätt för EPH att tjäna på affären.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
1. Staten subventionerar kolet
Senare i år planerar den tyska regeringen samtal med landets kolkraftsföretag. Det officiella syftet är att fasa ut kolet. Men ett förslag som också kommer att diskuteras är att använda kol som en reservkapacitet under omställningsperioden till förnybar el. Det skulle kunna innebära att staten betalar ett garantipris för kolet som ligger över det nuvarande låga marknadspriset.
Detta är precis vad som hänt i Storbritannien, efter att EPH köpte det omoderna kolkraftverket Eggborough från Eon. Detta enligt Jan Rovensky, som jobbar med energifrågor på Greenpeace i Tjeckien och har följt EPH sedan det bildades 2009.
– Kraftverket står i princip stilla men EPH får betalt av den brittiska staten för att vara beredd med reserv-el, säger Jan Rovensky.
På samma sätt kan EPH komma att lobba för att få Tyskland att subventionera kolkraft så länge som möjligt. Det menar Jan Ondrich på det tjeckiska analysföretaget Candole. Om EPH lyckades ”skulle det kunna skapa incitament till att bygga ännu fler kraftverk, det sista som Europa behöver nu”.
2. Strunta i återställningen
Misslyckas detta återstår för EPH att suga ut så mycket pengar som möjligt ur brunkolsverksamheten. Att bara fortsätta driva den som Vattenfall gjort är en förlustaffär, det är analytiker överens om. EPH måste spara in pengar någonstans. Det kan handla om att skära ner på personalen eller att strunta i den komplicerade återställningen av de väldiga öppna kolgruvorna.
Vattenfall kommer att betala EPH 1,7 miljarder euro för återställningen, ”men det finns inga strikta legala krav att faktiskt använda pengarna till det ändamålet”, menar Julian Schwartzkopff, forskare på den klimatinriktade tankesmedjan E3G.
”EPH är ett rejält skuldsatt bolag med ogenomskinliga ägarförhållanden som arbetar genom mellanhänder i skatteparadis, så det vore ingen stor överraskning om EPH helt enkelt lät sitt tyska dotterbolag gå i konkurs”, skriver Julian Schwartzkopff. I så fall landar problemet i knät på de tyska skattebetalarna och lokalborna runt kolgruvorna.
