Innan valet 2014 hade Sverigedemokraterna deklarerat att de inte skulle stödja en regering som innefattade Miljöpartiet (på grund av partiets tidigare överenskommelse med Alliansregeringen om migrationspolitiken).

Inför det här valet gäller samma sak även Centerpartiet (även om kravet inskränkts till att Centern inte ska få ha inflytande över migrationspolitiken). Även Liberalerna har deklarerat att de inte kommer att sitta i en regering som är beroende av sverigedemokratiskt stöd.

I praktiken är det alltså en M- eller M-KD-regering som kan släppas fram med aktivt eller passivt stöd av SD (där övriga allianspartier lägger ner sina röster). Inget av partierna har sagt att de motsätter sig en sådan lösning, däremot har de sagt att de inte kommer att förhandla med Sverigedemokraterna.

Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141  

– Som det ser ut från början är det ett dödläge, säger Anders Sannerstedt, statsvetare vid Lunds universitet. Det kommer att brytas på något sätt men vi kan inte veta hur.

Jenny Åberg, doktorand i statsvetenskap vid Högskolan i Dalarna menar att valresultatet avgör vad som kommer att ske – och att en M-regering med stöd av SD inte är uteslutet:

– Partierna är olika otydliga med hur de kommer att agera. Annie Lööf har varit bland de tydligaste med att hon inte kommer att förhandla med SD. Men frågan är vad det betyder i praktiken. Det kan bli, som min kollega i Göteborg Ulf Bjereld skriver, att Moderaterna går fram och försöker bilda  en regering som är beroende av SD:s stöd.

Ifrågasätter medborgarskap

Frågan är vilka krav SD i så fall skulle ställa på en sådan M- eller M/KD-regering.

Sverigedemokraternas gruppledare Mattias Karlsson skrev i en debattartikel i Dagens Industri i maj att Sverigedemokraterna i stort sett accepterade de förslag som Alliansen och framför allt Moderaterna redan presenterat ifråga om kriminalpolitiken – inklusive möjligheten att återkalla medborgarskap – och skattesänkningar kombinerat med bidragstak.

Däremot är SD ensamma om att vilja koppla tillgången till välfärd direkt till medborgarskap och i stort sett helt avveckla integrationspolitiken (för att ersätta den med politik för ”sammanhållning”).

En miljard på återvandring

Ytterligare en politisk ambition från SD är återvandring, att förmå de som redan har uppehållstillstånd att återvända till sina forna hemländer. Detta vill partiet satsa en miljard på.

– Vi behöver inte mer asylinvandring, vi behöver snarare ett återvandringsnetto, förklarade Jimmie Åkesson i Agenda, redan 2017.

Den Sverigedemokratiska budgeten innehåller också vidlyftiga satsningar på framför allt vård och pensionärer. Men som journalisten Birgitta Forsberg visat i en granskning (SvD 21/8) är välfärdslöftena inte finansierade.

Neddragningarna inom migration och integration ger helt enkelt inte de pengar som Sverigedemokraternas kombinerade skattesänkningar och satsningar kräver.

Stopp för kvotflyktingar

Kravet på totalt stopp för kvotflyktingar som i veckan presenterades i Valmanifestet kanske kan ses som ett svar på den kritiken, men frågan är om det är ett realistiskt krav? Enligt Valplattformen från i våras vill Sverigedemokraterna helt avskaffa asylrätten (bortsett från flyktingar från grannländerna), och ett stopp för kvotflyktingar skulle kunna vara ett sätt att pröva Moderaternas inställning i frågan, särskilt med tanke på det system för kvotflyktingar som EU nu bygger upp.

Om det saknas pengar är det förstås frestande att lansera symbolkrav. Kulturkanon i skolan, indragning av stöd till föreningslivet och trossamfunden, särskilt de delar av det som partiet inte gillar, en utredning av militärt stöd till polisen, förbud mot tiggande och avveckling av stödet till den palestinska myndigheten krav som finns i Valplattformen och i motioner, och några av dessa krav lär dyka upp men det är tveksamt om de får igenom dem.

– I valplattformen för partiet fram migrationspolitiken, kulturell sammanhållning, och kriminalpolitik, som miniminivåer på straff, noterar Jenny Åberg. Det kan vara sådant som SD väljer att trycka på. Samtidigt är mycket av det de drivit på för migrationspolitiskt redan genomfört. Vi har inte längre den öppna migrationspolitiken. Så det är svårt att säga vad de skulle föra fram, det blir spekulationer.

Nöjda med en fot in

Jens Rydgren, professor i sociologi vid Stockholms universitet som nyligen, tillsammans med Kirsti M. Jylhä och Pontus Strimling undersökt vilka det är som röstar på Sverigedemokraterna, ser framför sig en smygande förändring där kraven från SD till en början kommer att vara begränsade.

– Bara att det skulle föras samtal skulle vara en framgång. Jag har svårt att se att de skulle gå fram med en hård kravlista, åtminstone till att börja med. Jag tror att SD skulle vara nöjda med att ha fått in en fot, om så skulle ske. Sedan kan kraven komma så småningom.