Kort tidigare har oppositionsrådet Mona Forsberg (S) haft HV71-tröjan på sig redan under förstamajdemonstrationen. Och Ilan De Basso (S) och utrikesminister Margot Wallström (S) har stått på Hovrättstorget och sjungit Internationalen iklädda likadana lagtröjor.
”Upp till kamp emot kvalen. Sista striden det är, ty HV71 spelar bäst ändå …”.
Nej, det var kanske inte så de sjöng. Men det var så det såg ut.
Den senaste veckan har Jönköping gått bananas över ett hockeylag. Men hur hamnade vi egentligen här? Och varför är det här SM-guldet så stort i Jönköping?
Innan vinsten i lördags hade det gått 2 562 dagar sedan HV71 senast vann guld. Efter årets oerhört jämna finalserie tog de till slut emot Brynäs IF för en helt avgörande sjunde finalmatch i Kinnarps arena. Det var upplagt för ett hockeydrama. Men att den lokala hockeysymboliken skulle bli så stark som den blev hade få vågat tro. Vi återkommer till vad som egentligen hände. Men först måste gå tillbaka några år till HV71:s senaste SM-guld våren 2010.
Den gången var det tredje året i rad som HV71 spelade SM-final i ishockey. Jönköpingsklubben var ett självklart topplag. Målsättningen var sedan flera år tillbaka att vinna guld – varje år. Stefan Liv spelade då sin sista säsong för klubben innan avresan till Ryssland. Johan Davidsson ledde fortfarande laget på isen.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
En klubb i sorg
Men det var också efter då som allting började förändras. Säsongen efteråt föll laget ut i semifinalen. Och hösten 2011 kom nyheten om att Stefan Liv hade omkommit i flygplansolyckan i Ryssland. HV71 blev en klubb i sorg. Resten av säsongen spelade hela laget med Livs nummer 1 på bröstet. Det här samtidigt som det var året då klubben firade 40 år.
En stor jubileumsmatch arrangerades utomhus på Elmiafältet. E-Type och Robert Wells var inbjudna för att underhålla. Men laget förlorade matchen inför en rekordpublik. Och på festen efteråt ekade det tomt bland HV-spelarnas VIP-platser. Topplaget hade inte längre så mycket att fira.
Våren 2011 föll HV71 ut redan i kvartsfinalen. Och så fortsatte det 2012, 2013 och 2014. Det blev ett kvartsfinalspöke. Förändringen började komma först våren 2014 – med två och sedan tre stycken Johan.
I april 2014 tog den tidigare HV-spelaren Johan Hult över som sportchef tillsammans med HV-ikonen Johan Davidsson. De två nya sportcheferna fick ingen lätt start i rollerna. Säsongen 2014–2015 kantades av öppna bråk med dåvarande tränaren Andreas Johansson. Johansson kritiserades för sin hårda ledarstil – och kritiken blev till sist så stor att han sade upp sig. Det kallades till krismöten. Styrelsen tvingades avgå under sommaren och en ny styrelse valdes till nästa säsong.
Bygga ett nytt lag
Och mitt i det här skulle Johan och Johan börja bygga ett nytt lag. Ryktena var många om vem som skulle ta över som tränare. Det pratades om stora tränarnamn som Per Mårts och Bengt-Åke Gustafsson. Men de nya sportcheferna överraskade alla med att i stället låta den nyanställda J20-tränaren Johan Lindbom ta över A-laget.
Lindbom var visserligen som spelare den som sköt det avgörande målet när HV71 vann sitt första SM-guld 1995. Men som tränare var han ett helt oprövat kort på den här nivån. Förvåningen var stor – men Johan och Johan hade en plan.
De nya sportcheferna ville skapa en känsla kring klubben igen. De ville börja satsa på lokala förmågor. Dels för att öka drivet internt – men också för att få upp publiksnittet efter några tuffa ekonomiska år.
– Har du en granne som har en pojk som spelar i laget så är det enklare att locka publik och intresse. Du måste ju förstås vara en duktig hockeyspelare också, det räcker inte att bara vara född på orten. Men vi åker inte över Atlanten och hämtar över någon spelartyp som vi redan har, säger Johan Davidsson till ETC Jönköping och får medhåll av Hult.
Den senare nämner också det lokala hockeygymnasiet.
– Vårt hockeygymnasium har otroligt bra faciliteter och det i kombination med tränare som har en fantastisk verksamhet. Det gör att det finns alla möjligheter att bli en riktigt bra hockeyspelare här. Och även om killarna lämnar HV så finns vi med för att hjälpa dem och vi håller koll på dem även i framtiden.
De tre Johan
Långsamt började de tre Johan bygga laget som skulle vara stommen för det framtida HV71. Samtidigt som de satsade på sina egna juniorer lockade de tillbaka HV-fostrade spelare som Mattias Tedenby, Simon Önerud och Martin Thörnberg för att nämna några. Men det var inte bara ambitionen att satsa på lokala förmågor som var ny. Ett helt nytt beslut fattades – som tidigare hade varit helt otänkbart i HV71.
– Det är helt orimliga krav att bara final eller guld räknas varje år. Lever man inte upp till det så blir det en negativ känsla. Då blir man aldrig nöjd utan tycker allt är ett fiasko. Vi sade att nu backar vi bandet och sänker målsättningen och börjar om från grunden. För mig var det ganska solklart att vi behövde förändra det, säger Johan Davidsson.
Nya visioner
Säsongen 2015/2016 slutade med ett nytt uttåg i kvartsfinalen. Under ett medlemsmöte efter säsongen preciserade klubben sina nya visioner.
– Vi sade att vi kanske måste ta två steg tillbaka för att kunna spänna bågen igen. Vi vill vara ett toppfyralag i SHL, men inte under något enstaka år utan vi måste hitta ett sätt att vara det över en längre tid. Det går inte att hålla på att pendla med att vara femma ena året, nia det andra och tvåa det tredje, säger Johan Hult.
Inför årets hockeysäsong var HV71:s mål att bli topp sex i grundserien och topp fyra i slutspelet. Den långa resan till nya medaljer skulle påbörjas – med då gick allting plötsligt betydligt snabbare än någon hade vågat hoppas. Och det var hemvändarna Thörnberg och Önerud som fixade avgörandet.
Tillbaka till firandet i Knektaparken i måndags. Alla Jönköpings kommunalråd är på plats och alla bär de HV71-tröjor.
– Vi tycker ofta olika men inom idrotten är vi överens, säger kommunalrådet Carin Berggren (M).
Fira guldhjältarna
Och de är förstås inte ensamma. 40 000 Jönköpingsbor är samlade för att fira guldhjältarna. Det är närmare hälften av samtliga som bor i Jönköpings tätort. För att sätta det i perspektiv så var det i sammanhanget blygsamma 20 000 som var i Kungsträdgården i Stockholm för att fira U21-landslagets bragdartade EM-guld i fotboll 2015. Att 40 000 firar ett lokalt hockeylag är sannolikt en helt unik siffra.
Men vad betyder det här för Jönköping mer än en fest nu?
– Det sätter Jönköping på kartan i ett större sammanhang. Det är väldigt värdefullt, säger Mona Forsberg.
– Ja, det blir väldigt tydligt när man träffar människor från andra delar av landet. Då är det de här associationerna man har, säger Andreas Sturesson.
Och dagen efter fortsatte firandet på rådhuset dit hela laget var bjudet på lunch. Då överräcktes också en värdecheck med ett bidrag på 10 000 kronor till klubbens ungdomsverksamhet.
För Johan Hult och Johan Davidsson fortsätter nu arbetet att bygga laget inför nästa säsong. Och de fortsätter att tona ner förväntningarna – de lovar inga nya finalplatser till nästa år.
– Det gäller att vi hela tiden har en ambition att bli bättre så vi inte blir mätta. Det är det viktiga för oss. Sedan kommer det glada dagar och mindre glada dagar, men målet är så klart att få fler glada dagar. Arbetssättet att utvecklas måste hela tiden finnas där oavsett om det blir guld eller inte. Det får inte förändra situationen, säger Johan Hult.
