Enligt gynöverläkaren Karin Siwe är det i många fall små saker som gör skillnad.

I en serie artiklar har Dagens ETC skildrat läsarnas erfarenheter av gynvården. De flesta av berättelserna tar upp händelser som etsats sig fast på grund av att gynekologen saknat empati, varit oprofessionell eller rent av okunnig. Men bland läsarmejlen finns det också de som hyllar sina gynekologer.

En av dem är Camilla. Hon levde i en relation där hon utnyttjades sexuellt vilket till slut ledde till att hon fick svåra smärtor när hon hade samlag. Ingen av gynekologerna hon sökte hjälp hos fattade. Men till slut kom hon i kontakt med en läkare som förstod.

– När jag kom till henne var jag traumatiserad av alla övergrepp och började nästan gråta när jag satte mig i undersökningsstolen, skriver Camilla som var övertygad om att hon var alldeles sårig i underlivet, men var för rädd för att själv titta.

Ville bara titta

Men den nya läkaren ville inte göra någon undersökning. Istället ville hon titta, och prata.

Med hjälp av en spegel kunde Camilla själv se att hon inte alls var sårig. Sexövergreppen hade ”bara” gjort hennes nervändar överkänsliga.

– Denna underbara kvinna och läkare behandlade mig under flera år, vi pratade mest, det behövdes inte fler ”undersökningar”. Det tog tid för kroppen att sluta reagera med smärta, att glömma vad den varit med om. Men jag läkte till slut.

Camillas berättelse visar att det egentliga problemet i vissa fall kan vara någonting helt annat än det patienten först söker hjälp för. En gynekolog som ställer rätt frågor har dock alla möjligheter att förstå situationen, menar gynspecialisten Karin Siwe.

Hon är överläkare på kvinnokliniken på universitetssjukhuset i Linköping och har tagit fram utbildningsmaterial för blivande läkare och barnmorskor. Hennes metod går ut på att få patienten att känna att det är hon som har kontroll över situationen–ett slags empowerment i gynstolen – men också att lyssna in patienten.

Öppna frågor och respekt

Genom att ställa öppna frågor ger hon patienten möjlighet att själv berätta.

– Det kan vara så att patienten har sökt för någonting vanligt, men att det egentligen finns ett annat problem. Att man söker för småblödningar, men i själva verket handlar det om att man har ont vid samlag, eller att man inte vill ha samlag. Om jag då bara ställer tusen frågor om småblödningar så kommer jag aldrig in på det verkliga problemet. Att utföra en gynundersökning är ett teamwork där både patient och undersökare är delaktiga, säger Karin Siwe.

Det utbildningsmaterial som Karin Siwe tagit fram används i dag på många lärosäten. Men det betyder inte nödvändigtvis att alla praktiserande gynekologer anammat metoderna.

– Alla undersöker på olika sätt, men jag skulle önska att alla unga tjejer och kvinnor blir bemötta så att de inte känner att det gör ont och är obehagligt. Det är en sak att man känner sig utlämnad i gynstolen, men en undersökning ska aldrig göra ont om man är frisk, säger hon.

Genom att hela tiden berätta för kvinnan vad hon som undersökare gör, benämna könsorganen med svenska namn, och berätta hur undersökningen eventuellt kan kännas vill Karin Siwe ge kvinnan ökad kunskap om sin kropp. Och förhoppningsvis väcka en nyfikenhet att själv våga fråga.

– Det tar inte så mycket längre tid att säga ”nu kommer jag att känna på din livmodertapp, så här känns det, så vet du till nästa gång.” Att man frågar patienten om de vill känna på sin livmoder med sin hand på magen. Många vet inte var den sitter. Det är lite att ge kroppen tillbaka till kvinnan på det sätt jag kan, säger Karin Siwe.