Benjamin Antwi uppskattar att händelsen fått så stor uppmärksamhet.
– Men jag tycker man ska fråga personen som blir utsatt först om man får lägga ut klippet, jag visste inte att den skulle spridas i medier. Men jag är glad för att det kanske kan göra en skillnad i samhället, säger han.
Benjamin polisanmälde händelsen och blev själv anmäld för våldsamt motstånd, ett brott som kan ge böter och upp till sex månaders fängelse. Benjamins systerdotter drog då igång en namninsamling som fått tusentals underskrifter för att polisanmälan mot honom ska tas tillbaka.
Även på tåget upplevde Benjamin att han blev uppbackad av sina medresenärer. Två personer hörde av sig dagen efter och sa att de kunde ställa upp som vittnen.
– De gjorde det som är mänskligt. Vi måste hjälpa varandra, säger han.
Benjamin berättar att han under många år blivit “slumpmässigt” utvald för kontroller.
– Det har gjort att jag samlat så mycket ilska mot tull och polis. Jag hade inget emot just den här polisen, men när han kommer och pratar med mig på det sättet, när jag inte har gjort något… då samlas de sakerna som hänt innan och jag blir bara trött på det, säger han.
Ändå behöll Benjamin lugnet.
– Hade jag spottat och skrikit på polisen hade jag varit den som såg dum ut, menar han.
Våga säga ifrån
På Stadsmissionen i Malmö har man nyligen startat ett projekt för att uppmärksamma rasprofilering och utbilda unga rasifierade om deras rättigheter samt hur man kan göra sin röst hörd.
– Just det här projektet är Malmöbaserat och händelsen på Öresundståget inträffade i Malmö, men dessa strukturer finns i hela Sverige. Projektet ska belysa fenomenet för att känna ägandeskap i frågan, säger projektledare Kamyar Alinejad på Skåne Stadsmission.
Att vittnen reagerar på rasprofilering är centralt menar Kamyar Alinejad.
– Det är inte en fråga som ska drivas enbart av rasifierade människor. Ha civilkurage, våga filma, våga säga ifrån. Det är viktigt att visa att det inte går obemärkt förbi. Blir man själv utsatt, se dig omkring, be om hjälp. Lär dig dina rättigheter, vi lever inte i en auktoritär stat där polis kan frihetsberöva en person utan belägg, säger han.
Filma och lämna kontaktuppgifter
Johanna Ingemarsson, jurist på Malmö mot diskriminering kommer hjälpa till med kunskapsmaterial till Stadsmissionens projekt. Hon har också sett klippet där Benjamin Antwi stoppas och tvingas av tåget.
– En utgångspunkt är att de sa att man inte får filma – det har man ju rätt att göra som privatperson, det är spridningen som ibland kan vara rättsligt problematiskt.
Att det redan filmas av Öresundståget är inte ett argument för att ett vittne inte skulle filma. Om övervakningsfilmerna råkar komma bort eller saknar ljud kan utredningen fastna.
– Vår utmaning är ofta att man inte kan bevisa vad som hänt, ord står mot ord, så var alltid redo att filma. Sedan kan man snabbt försöka lämna nummer och säga att man kan ställa upp och vittna. När vi får detta på vårt bord är det vanligt att vi inte hittar vittnena, säger Johanna Ingemarsson.
Malmö mot diskriminering har fått in uppgifter om rasprofilering sedan dag ett när verksamheten startade 2011.
– Men i Sverige har polisen någon sorts bild av att vi inte har problem med rasistiska strukturer, det ändrades tydligen inte heller efter Skånepolisens registrering av romer för ett par år sedan, säger hon.
Stå inte i vägen
Aida Samani, jurist på Civil Rights Defenders pekar också på rätten att dokumentera med ljud och bild.
– Men för att ha rätt att filma polisen måste man göra det på ett sätt som inte stör deras arbete. Man kan stå vid sidan av men inte gå emellan och börja filma nära polisen, säger hon.
Om man själv är den som är utsatt för rasprofilering av polisen är det bra att fråga på vilken grund man blir stoppad och försöka hålla sig lugn.
– Skulle situationen eskalera och bli våldsam, är det bra att inte göra något fysiskt motstånd eftersom man riskerar att anmälas för våldsamt motstånd. Sen kan man ändå tala om för polisen att man inte tycker att ingripandet sker på en skälig grund, säger Aida Samani.
Det är idag svårt som enskild individ att driva en rättslig process för diskriminering från polisen.
– Att diskrimineringslagen idag inte omfattar polisen är en sak som vi påtalat för Regeringskansliet många gånger. En konkret lagstiftningsåtgärd skulle behöva ske för att enskilda ska kunna utkräva ansvar, säger Aida Samani.
Fortsätt det offentliga samtalet
Men det man enligt Samani först och främst behöver arbeta med är att få polisen att erkänna att man har strukturella problem med diskriminering. Det behövs också mer forskning och dokumentation.
– Vi har många vittnesmål men inga konkreta siffror. Det kan underlätta om någon i framtiden vill driva en rättslig process men också för att bemöta de röster som påstår att det handlar om enskilda rötägg inom polisen.
Hon fortsätter:
– Det kräver en polisledning och ett regeringskansli som är villig att arbeta med den här frågan, Det är positivt att frågan behandlas i den offentliga debatten och att den har kommit upp på agendan. Jag tycker personligen att man ser fler vittnesmål idag än för bara några år sedan, säger Aida Samani.