Men det viktigaste är inte att ha strikta regler kring barnens skärmtid, det menar psykologen Anne Grefberg. Man bör först fråga sig varför man har reglerna.
– Det viktiga med regler i en familj är att vi försöker skapa en familjekultur och ha umgängesregler. Så frågan är om reglerna verkligen är till för det. Det kan vara så att de är till för att visa andra att vi ”minsann också har regler”, säger hon.
Annan relation till skärmar
Att skärmreglerna känns rimliga för alla inblandade och inte bara finns där för sakens skull är en förutsättning för att de ska fungera. Att de görs upp i lugn och ro så att alla hinner tänka igenom dem är viktigt, ta aldrig de här besluten i affekt, menar Anne Grefberg.
Många som idag är vuxna har inte växt upp med skärmar som annat än ren underhållning, därför är det viktigt att ha koll på vad barnen gör på nätet, och att ibland låta dem använda skärmarna mer när det är till saker som kanske är helt nödvändiga.
– Det viktigaste är ju vad de gör, och kanske inte alltid hur länge de håller på. Många unga får till exempel sina nyheter och samhällsinformation från sina telefoner, säger Anne Grefberg.
Det finns också en social dimension här, menar Anne Grefberg. Om barnen stängs av från det digitala livet så kan de hamna utanför i gruppen. De vet inte vad de andra pratar om. Däremot så måste varje familj sätta upp sina gränsen för exempelvis vilka spel som är okej, där kan grupptrycket inte tillåtas bestämma.
Engagemang en lösning
Många upplever att det – trots den digitala tidsåldern – är nödvändigt att begränsa skärmtiden och att det blir mycket bråk med barnen om det. Anne Grefberg ger rådet att prata om reglerna i förväg, när man inte är i affekt och redan har hunnit bli arg, och att försöka hålla på det som är överenskommet. Men också ha förståelse för att det kan vara svårt att bryta mitt i en film eller ett tv-spel. Det kan ibland vara bättre att ge tio minuter extra vid skärmen och sen prata om det efteråt istället för att göra en stor konflikt av det.
Undersökningen från Demoskop visar att det är färre konflikter kring skärmarna när barn och föräldrar delar ett digitalt intresse. Som så ofta stavas lösningen – åtminstone en del av den – engagemang.
– Tänk dig att ditt barn spelar fotboll, men du går aldrig på matcher, kör inte till träningar eller engagerar dig på annat sätt. Då har man inget gemensamt. Men om du engagerar dig så odlar det er relation. Och det är relationen som det måste bygga på för att skapa ett mandat för att sätta regler och gränser, säger Anne Grefberg.
Vill man minska skärmtiden så är det bästa sättet att erbjuda alternativ i form av umgänge och aktiviteter där vi gör saker tillsammans, tror Anne Grefberg.
– Om man tar initiativ till att göra något tillsammans så är det väldigt sällan som barn inte prioriterar det, beroende på vilken ålder det är såklart, men de flesta barn vill ha mer tid med sina föräldrar.