I veckan som gick stormade det kring det statliga företaget Jernhusen som satt upp skyltar på bänkarna på Linköpings station med texten:

”Bästa resenär! Dessa bänkar hyrs av Svenska Reseterminaler AB. Sittplatserna är avsedda för resenärer med giltigt färdbevis.”

Jernhusens plan var att skyltarna skulle sättas upp på bänkar på samtliga 55 stationer där det inte finns vakter. Syftet: att förhindra att hemlösa och människor som tigger använder stationerna som ”värmestugor”.

Den här gången fick Jernhusen backa, men det är inte första gången bolaget tar till omdiskuterade metoder för att hålla hemlösa borta från stationerna. På Umeå centralstation, som Jernhusen ägde fram till i våras, försågs bänkarna med ett armstöd i mitten. Det uttalade syftet var att förhindra att människor sover på bänkarna. Företaget använder sig också av lutande bänkar, som är svåra eller omöjliga att sova på.

Design som exkluderar

Fenomenet kallas för ”exkluderande design”: när formgivning och arkitektur används för att hålla oönskade människor, som hemlösa och missbrukare, borta från att vistas i vissa miljöer.

– Arkitektur och formgivning har alltid använts för att styra våra beteenden, och för att göra platser attraktivare och tryggare. Men det kan också användas för att styra bort beteenden som inte är önskvärda, som att bänkar formges så att de inte går att ligga på, eller sittplatser i parker som bara är för en person, säger Katrin Holmqvist-Sten, arkitekturhistoriker vid Centrum för regionalvetenskap i Umeå.

Hon menar att det också finns en trend att offentliga miljöer blir allt mer omöblerade, med få platser att stanna vid för att vila.

– Det är som att man bara ska röra sig och inte stanna upp för att sätta sig. Jag tror att man ofta använder estetiska motiv för detta fenomen, att det skapar attraktiva rum. Det är ingen som vill uttala tydligt att det handlar om att få bort oönskade element, människor och beteenden.

När Citytunneln i Malmö öppnade 2010 fanns där kalla, hala metallbänkar som var smala och sluttande – specialutformade för att inte vara möjliga att sova på. Bänkarna på Centralstationen ovanför tunneln, som drivs av Jernhusen, har armstöd i mitten. Malmö centralstation har varit en populär plats bland hemlösa eftersom det är den enda offentliga plats som är skyddad från regn och kyla i området.

– Under många år har det pågått en kamp mellan designers och hemlösa. Även bänkarna i busskurer är avkortade för att hindra oss att kunna ligga ner, sa Michael, en hemlös man som ETC:s lokaltidning Efter Arbetet intervjuade 2011.

När det gäller Jernhusens liggovänliga bänkar är inte det främsta syftet att hålla hemlösa borta, enligt Cecilia Granath, pressansvarig på företaget.

– Lutande bänkar och bänkar med armstöd främjar medborgare som har svårt att röra sig, i och med att det blir lättare att resa sig och sätta sig. Sedan är det ju inte tillåtet att ligga på bänkarna, de är inte till för att sova på. De är till för dem som väntar på tåg eller som handlar i butikerna på stationen, säger Cecilia Granath.

Spikar mot hemlösa

Ett av de mer extrema fallen av exkluderande design fick mycket uppmärksamhet i våras. Bilder började cirkulera i sociala medier på hur platser i London där hemlösa sover, bland annat utanför Labourpartiets huvudkontor, försetts med uppåtstående spikar i marken. Fler än 130 000 människor skrev under ett upprop mot dessa ”anti-homeless spikes” och de togs bort.

Även i Sverige har exkluderande design mött kritik.

– Exkluderande design är intressant eftersom utformningen av det offentliga rummet säger mycket om vårt samhälle, säger Katrin Holmqvist-Sten.

– Det är många som inte vill se tiggare och hemlösa, frågan är hur vi ska hantera detta. Det är ingen lösning att jaga bort människor.

Fenomenet har också mött handgripliga protester. I Umeå skruvade någon bort armstöden mitt i bänkarna. Det ledde till att bänkarna plockades bort helt. De lutande bänkarna i Citytunneln blev kritiserade för att vara särskilt svåra att sitta på, trots Jernhusens argument om handikappvänlighet, och en malmöbo anmälde dem till Diskrimineringsombudsmannen. Och på bänkarna på Linköpings station kunde man i sociala medier i torsdags se bilder på klistermärken som någon satt upp över Jernhusens skyltar, med texten: ”Bästa medmänniska. Varsågod och sitt ned efter behov. Ha en trevlig dag!”