– Det var en sådan där jag körde, säger han och pekar mot en maskin.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Han har varit anställd i hamnen i 20 år, men nu är han bara välkommen in på området med särskilda restriktioner. Sedan 2006 är han ordförande för Hamnfyran, Hamnarbetarförbundets avdelning i Göteborg.
Personal behandlas sämre
Det gångna året har varit det odiskutabelt mest turbulenta han varit med om som fackordförande.
– Jag tror aldrig att en fackförening varit i en sådan här situation. I början av konflikten kändes det ändå som om vi diskuterade och hade produktiva möten med arbetsgivaren. Efter det känns det bara helt bisarrt, säger han.
Konflikten tar sin början när APM Terminal, som är ett dotterbolag till världens största rederiföretag Maersk, tar över som ägare på containerterminalen i Göteborg år 2012.
Peter Annerback beskriver att situationen för de anställda blir allt sämre. Personal nekas semester, arbetsmiljöarbetet försämras och han upplever att arbetsgivaren försöker försvåra det fackliga arbetet.
I april 2016 lägger Hamnarbetarförbundet fram en sex punkter lång lista med krav till arbetsgivaren. I samband med det, i mars och april, hålls fyra dygnslånga strejker i hamnen.
Hamnarbetarförbundet har rätt att ta till stridsåtgärder eftersom att de inte har något kollektivavtal med arbetsgivaren. Kollektivavtalet är tecknat med LO-förbundet Transport.
Blir riksangelägenhet
Därefter rullar konflikten på. I januari 2017 genomför avdelningen en åtta timmar lång strejk. Periodvis har avdelningen också blockader mot övertidsarbete.
Arbetsgivaren svarar med en lockout under lite mer än en månad i maj och juni.
Samtidigt kommer besked om att hamnen går allt sämre. Den 20 juni lägger arbetsgivaren ett varsel på 160 tjänster. Arbetsgivaren skyller tappet på Hamnarbetarförbundet.
– Vi befinner oss i en kritisk situation där punktmarkerade blockader och strejker lamslagit vår verksamhet i över ett års tid och där vi tappat flera av våra kunder, säger Henrik Kristensen, vd på APM Terminals, i ett pressmeddelande.
Under våren och sommaren blir konflikten i Göteborgs hamn en riksangelägenhet. Liberalernas partiledare Jan Björklund lägger fram ett förslag om begränsad strejkrätt. Han anser inte att regeringen gör tillräckligt för att stoppa konflikten i hamnen.
Förre finansministern Anders Borg säger i en intervju att hamnkonflikten kan vara djupt skadlig för Sverige. Svenskt Näringsliv publicerar en lista över hur näringslivet skadas av hamnkonflikten.
Även LO Västsverige gör ett utspel där man skriver att konflikten hotar den svenska modellen. I dag säger dock ordföranden Dan Gabrielsson att han inte har några synpunkter på Hamnarbetarförbundet.
– Jag har inga åsikter om förbundet alls. Det vi diskuterat är Transports intressen i hamnen, säger han.
Unik situation
I slutet av juni tillsatte regeringen en utredning om strejkrätten. I den politiska debatten som följer under sommaren och vintern framstår det som att Hamnarbetarförbundet gör något apart när de tar till stridsåtgärder för att få igenom sina krav.
Men så är inte fallet, enligt Mats Glavå, lektor i Arbetsrätt på Göteborgs universitet.
– Det står ju i grundlagen att man har rätt att vidta stridsåtgärder. De utnyttjar sina grundlagsskyddade rättigheter. Det kallar delar av arbetsgivaren nu för att man utnyttjar ett kryphål eller ett undantag. Men det Hamnarbetarförbundet gör är att utnyttja huvudregeln, säger han.
Han beskriver situationen i Göteborgs hamn som unik.
– Det normala på svensk arbetsmarknad är att en arbetsgivare sluter kollektivavtal främst för att få arbetsfred. För att det inte ska bli stridsåtgärder. Men här blir situationen unik eftersom arbetsgivaren fortsätter att sluta kollektivavtal med det stora etablerade LO-förbundet Transport trots att de inte kan erbjuda arbetsfred, säger han.
Att som regeringen nu föreslår, göra en lagändring för att lösa en unik situation i Göteborgs hamn, tycker han är en konstig väg att gå.
– Konsekvenserna av att gå in och förbjuda stridsåtgärder är svåra att föreställa sig. Men det skulle successivt bryta ned hela den svenska modellen, säger Mats Glavå.
Men arbetsgivarorganisationen Sveriges hamnars VD Joakim Ärlund håller inte med om att det naturliga vore att teckna avtal med Hamnarbetarförbundet i stället för Transport.
– Det låter som att han har glömt en aspekt. Nämligen att det som är legio är att man tecknar avtal med det förbund som är störst i landet på ett visst arbetsområde. Då tittar man inte på vem som är störst i en lokal hamn ett visst år, utan på vilket fackförbund som är representativt och i det här fallet är det Transport, säger han.
Absurd situation
Fackordföranden Peter Annerback tycker att situationen har blivit absurd. Dels för att hans förbund beskylls för att ha orsakat tappet i hamnen – enligt Hamnarbetarförbundet beror tappet snarare på att den nya ägaren gör ett dåligt jobb – och dels för att konflikten fått sådana proportioner.
– Vi hade en lista med sex krav. Men det är det ingen som pratar om den listan. I stället ligger allt fokus på utredningen om strejkrätten. Man pratar bara om att det finns en lucka i lagen som måste täppas till. Men det är ingen lucka, det är den svenska modellen, säger han.
Detta har hänt
I april 2016 enas Hamnfyran i Göteborg om en punktlista med sex fackliga krav som medlemmarna vill att facket tar strid för.
I mars och april genomförs sedan fyra dygnslånga strejker.
Sommaren 2016, när avtalet med Transport löper ut, erbjuder Hamnarbetarförbundet arbetsgivaren att teckna kollektivavtal men får nej.
I januari 2017 genomför Hamnarbetarförbundet en åtta timmar lång strejk.
I april 2017 antar arbetsgivarorganisationen Sveriges hamnar en ny intern policy som i korthet innebär att Hamnarbetarförbundet inte har rätt till platser i företagsstyrelsen eller till betald facklig tid så länge de inte har kollektivavtal.
Policyn innebär också att man motsätter sig lokala kollektivavtal med Hamnarbetarförbundet. Sådan har tidigare funnits i Karlshamn och Halmstad.
Mellan 19 maj och 30 juni genomför arbetsgivaren en lockout med nedstängning av terminalen vardagar mellan 16.00 och 07.00.
I juni 2017 varslar arbetsgivaren om uppsägningar av 160 personer. Efter förhandlingar får 68 personer med fasta jobb gå. Många erbjuds att komma tillbaka via bemanningsföretaget Addecco kort efter att de slutat.
Den 14 juli 2017 ger de medlare som tagits in för att hjälpa till att lösa konflikten upp. De har lagt fram flera förslag på avtal mellan parterna, men menar nu att alla möjligheter är uttömda.