BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
I lådorna som lastas syns skrot av vad som en gång varit livsavgörande hjälpmedel för människor: sotiga höftleder, knäleder och lårben i titan. Underst ligger de mindre delarna – skruvar, venportar och smälta tandbryggor. Rester av glasögonbågar och smälta smycken åker också med.
Sparat metaller
Svenska krematorier har väntat på lagändringen och sparat metaller i flera år. Fredagens lastning vid Pålsjö krematorium i Helsingborg var den första där, och personalen hade efter fyra års sparande fått ihop drygt 800 kilo.
– Vi har förvarat delarna i en gravkammare, nu får vi äntligen lov att återvinna dem, säger krematorietekniker Kristina Sjövall.
I den gamla begravningslagen stod det att metallerna skulle förstöras eller grävas ned på kyrkogården, vilket de flesta kyrkogårdsförvaltningar gjorde. Pålsjö krematorium och begravningsplats i Helsingborg begravde till för fyra år sedan dessa metallrester i djupgravar ett par gånger om året. Enligt siffror från Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund ska drygt 20 ton metall årligen ha grävts ner på svenska kyrkogårdar.
Men sedan den 1 juli förra året har Sverige en ny begravningslag som tillåter att dessa reservdelar som vi haft inopererade i kroppen lämnas till återvinning.
Det handlar inte om att sätta in mormors höftprotes på en ny patient. Den kommer istället att hämtas av ett återvinningsföretag. Så gott som alla svenska kyrkogårdsförvaltningar har anslutit sig till det ramavtal som Svenska kyrkan upphandlat med norska Fønix miljö. Bolaget har sedan fem tillbaka ansvar för återvinningen av dessa metaller i Norge och har under hösten byggt upp en verksamhet i Sverige.
Metallerna tas om hand efter kremering. När elden i krematorieugnen brunnit ut och ugnen svalnat rakas aska och benrester ner i ett tråg för att finfördelas i en trumma med järnkulor innan det läggs i urnan. Men först sorteras den avlidnes reservdelar ut, framför allt för att de inte ska förstöra askberedaren och för att de inte heller ryms i urnorna.
Naturlig del
Kristina Sjövall ser återvinningen som en naturlig del av miljökraven som omger hennes arbetsplats.
– Många blir kanske förvånade när de hör att sådan här verksamhet har miljökrav på sig, men vi får inte lov att elda fritt utan måste ha rökgasrening och speciella filter i skorstenen som tar upp tungmetaller. Därför känns det bra att kunna återvinna de här metallerna. Vi lever i en tid där vi måste tänka på framtiden.
De insamlade metallresterna körs till Fønix nya sorteringsterminal i Karlstad. Lokalen liknar en mindre verkstadsindustri, och tre personer jobbar med sorteringen som görs manuellt. Den största andelen är järn och stål från kistorna, som exempelvis gångjärn, beslag, spik och handtag. Titanlegeringarna som suttit i människokroppar står för en mindre del.
Ibland händer det att det sitter en liten benbit kvar mellan skruvarna i något i implantat. Dessa begravs så småningom på en svensk kyrkogård.
– Två av oss som jobbar här har bakgrund på krematorier. Jag har själv jobbat i Norska kyrkan och hanterat den här delen av livet. Vi behandlar materialet med respekt och håller ordning och reda, säger Åge H Matre på Fønix.
Tänker på säkerhet
Företaget har tagit fram ändamålsenliga aluminiumlådor som rymmer 60–70 kilo i vilka krematorierna ska förvara metalldelarna, men efterfrågan är så stor att alla inte hunnit få dessa ännu. Planen är att samordna transporterna i Sverige under det kommande året, och under våren ska det också bli klart vilket återvinningsbolag som ska ta hand om och återigen förädla metallerna.
Det är bara metaller som kommer fram vid kremering som återvinns, inte metaller i kroppar som kistbegravs. Vissa material plockas dock bort av bårhusets personal redan före kremeringen. Det gäller saker som kan explodera i ugnen, såsom batterier från pacemakers, insulinpumpar och smärtstimulatorer.
Detta görs inte av miljöskäl utan för att de innebär en arbetsmiljörisk för krematoriepersonalen om de skulle explodera i ugnen, samt att ugnen skulle skadas. Batterierna skickas i retur till respektive tillverkare. Det pågår dock försök i Stockholm med att bränna moderna batterier, som är mindre.
"Tänka säkert"
– Det är mycket som kan hända vid höga temperaturer och vi har hört att det sagt "poff" i ugnen ibland. Det gäller att tänka säkert, säger Kristina Sjövall.
Hon håller också den etiska och värdiga aspekten kring hanteringen högt.
– Jag blev glad när jag hörde hur mycket arbete kyrkan lagt ner på att få detta fungera på bästa sätt. Värdigheten, att man följer det etiska och moraliska och att det känns bra hela vägen är jätteviktigt.
