– Det är tre till fyra elever i varje klass och det är en elevgrupp som har det väldigt tufft i skolan, säger Åsa Westlund på en pressträff på fredagen. 

Enligt den statistik som finns från föräldranätverk saknar 34 procent av barn med NPF-diagnoser gymnasiebehörighet, jämfört med 12 procent för övriga elever. Även gällande skolfrånvaro är NPF-elever kraftigt överrepresenterade, liksom för psykisk ohälsa och suicid. 

– Dessutom är det mycket vanligare att föräldrar vabbar med sina tonårsbarn, eftersom de inte klarar av att vara hemma på egen hand, säger Åsa Westlund. 

– Det här är helt oacceptabelt och jag är väldigt självkritisk för att vi inte gjort tillräckligt mycket för den här gruppen. .

Socialdemokraterna lägger nu fram tre förslag på området.

Först vill de att fördjupad kunskap om NPF ska ingå i rektorsutbildningen. Vidare vill de också satsa på särskilda forskningsskolor med syfte att samla kunskap om NPF och metoder för hur man arbetar med elever med diagnosen. Ett förslag som de vill satsa 200 miljoner kronor årligen på. 

Slutligen vill S också införa en så kallad Lex Edico, där skolledare ska bli skyldiga att larma om missförhållanden i skolan, på samma sätt som det fungerar inom vården.

Utöver detta vill S satsa tre miljarder kronor mer på skolan i stort än regeringen och SD. 

– Det är pengar som motsvarar en extra resurs per klass i årskurs ett, säger Åsa Westlund som betonar att det är i lågstadiet som behoven är som allra störst och där möjligheten att få en effekt är som bäst. 

Förhoppningen om att få med sig Tidöpartierna på förslagen är låg, menar Westlund. 

– När det gäller de ekonomiska förutsättningarna så ser vi tyvärr en ointresse från regeringen att satsa pengar på skolan. Samtidigt så hoppas jag ändå att alla känner att det här är ett angeläget samhällsproblem. Både för att stoppa nyrekryteringen till kriminalitet, men också för att vi inte ska få en stor grupp unga som inte kan jobba och försörja sig själva i framtiden.

Har ni diskuterat förslagen med de övriga oppositionspartierna? 

– Inte det här specifikt, men vi har ju alla mycket mer resurser till skolan i våra budgetförslag än vad regeringen har. Och jag ser inga principiella svårigheter med att kunna komma överens. Jag har inte hört att någon skulle vara emot heller. 

Hur ser du på skillnaden mellan kommunala skolor och vinstdrivande friskolor i hur man tar hand om och bemöter den här problematiken? 

– Det finns dåliga exempel överallt, men vi vet att det finns många föräldrar som har vittnat om att de inte fått komma in på den skola som de har hört andra komma in på väldigt lätt, för att den friskolan inte har velat ta på sig kostnaden för en elev med extra stöd. Hur de har upplevt att när de berättar om att deras barn har autism eller adhd så har de blivit avvisade från att ens komma in på en privatskola.

Och hur ska man komma till bukt med det?

– Vi vill ha ett gemensamt kösystem som är offentligt och där alla ställer sig i kö samtidigt och man får önska skola samtidigt. Då blir det inte heller hemligt hur de här köerna ser ut. Det är ett sätt som bara är till för att vinstdrivande skolor ska kunna tjäna pengar på ledarväljaren genom att välja ut de mest lönsamma.