BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Fem år senare har ännu inga mirakel skett. Partiets siffror skvalpar runt sex, sju procent, vilket visserligen är bättre än valresultatet 2014, men likväl ett fall på fem procentenheter från den tillfälliga toppen som inträffade under Gudrun Schyman.

Detta trots att partiet haft vad högerskribenter kallar för en gräddfil i riksdagen: de har kunnat påverka regeringens politik utan att – likt krisande Miljöpartiet – behövt ta ansvar för den. Nu rustar partiet för valrörelse.

– Den kommer både till budskap och till form vara väldigt annorlunda än den vi hade för några år sen, säger Jonas Sjöstedt när Dagens ETC träffar honom på ett fik i hans hemstadsdel Midsommarkransen i södra Stockholm.

Reformer och bakslag

Ännu har ingen valplattform formellt antagits, men partistyrelsen har formulerat fokus­frågor de vill vinna val på. Istället för att ensidigt fokusera på vinster i välfärden vill partiet bredda sitt politiska anslag.

Förutom en avprivatisering av välfärden vill man nu tydligt driva krav på arbetstids­förkortning, en radikalare klimatpolitik och ett tryggare arbetsliv. Ordet på huvud­parollen stavas dock: jämlikhet.

– Sverige har blivit ojämlikt. Det är det vi måste prata om nu. Att hälsan blir bättre i ett jämlikt samhälle, att kriminaliteten blir lägre och barns möjligheter bättre. Vi är det enda partiet som har politiken mot detta. Det är vårt fokus nu.

Ni har fått relativt stort utrymme för att prata om era genomslag i budgeten. Finns det risk att väljarna uppfattar er som för nöjda?

– Det tror jag inte. Man vinner inte val på gamla reformer. Men vi har räknat ut att vi fått igenom flera av våra reformer, 80 stycken faktiskt, även om S brukar vara snabba med att ta åt sig äran för dem. Man skulle faktiskt kunna säga att det är vi som utgör hjärtat av regeringens politik. Samtidigt är det så att vi också har sett stora bakslag. I migrations­politiken till exempel där vi blev helt ensamma till slut med att stå för asylrätten. I frågan om vapenexporten har ingenting hänt. Beskattning av de rikaste, det vill säga ett skattesystem som omfördelar, det säger regeringen absolut nej till.

Vad är du mest besviken på S för efter åren som stödparti?

– Vad gäller den ekonomiska politiken är det den totala oviljan att låta miljardärerna bidra till välfärden. De vill verkligen inte att Sverige ska ha någon förmögenhetsskatt, arvskatt eller rimlig fastighetsbeskattning, och så länge det är så kommer de rikaste dra ifrån. Rent känslomässigt tycker jag det är omsvängningen i migrationspolitiken och anpassningen av retoriken högerut som jag tycker känns mest smärtsam.

Tycker du att Socialdemokraterna har glidit högerut med Stefan Löfven i spetsen?

– Jag tycker att det är tydligt att S har en delad strategi. De är ganska progressiva i budgeten och i delar av arbetsrätten. Vi får med dem på förslag om vinster i välfärden, även om de krumbuktar sig och drar ut på det. Men de är stenhårda i allt som har med migration och kriminalitet att göra, och i den retoriken. Det är så tydligt här att de vill locka tillbaka SD-väljare genom att vara tuffa på de områdena. Arbetarrörelsens svar mot kriminaliteten måste vara att ha en helhetspolitik. Vi får aldrig acceptera kriminalitet, men vi måste angripa rötterna till den.

Du blev besviken när inte Löfven sträckte ut sin hand till dig för att bilda regering. Är du fortfarande det?

– Jag tror att vi hade gjort det bra i regeringen. Budgetförhandlingarna visar att vi var väl förberedda.

Men med tanke på MP:s tapp och förtroendekris?

– Det hade varit bra för Sverige om vi hade suttit med i regeringen. Jag tror också ironiskt nog att Miljöpartiet hade vunnit på att vi suttit där, i frågor om Vattenfalls kolgruvor och vapenexporten hade de haft en möjlighet att sluta en allians. Men den alliansen har MP vägrat att sluta. Tvärtom har det blivit alltmer tydligt att MP är rädda för att uppfattas som vänster.  MP rör sig högerut.

Osund lojalitet

1 300 kvinnor inom svensk politik gick nyligen ut i ett gemensamt upprop mot sexism och sexuella trakasserier. I torsdags meddelade Vänsterpartiets före detta partiledare Lars Ohly i en debattartikel Svenska Dagbladet att han är en av dem som utpekats, och att han också, vilket partiet tidigare bekräftat, har polisanmälts. Hans utspel möttes omedelbart av skarp kritik från tongivande feminister i partiet och kort därefter meddelade partiet att han portas från framtida partikongresser.

– Mitt och partiets fokus är att se till att kvinnan som råkat illa ut mår bra. Jag är faktiskt inte så intresserad av hur förövaren tänker och hur han känner kring det som hänt, säger Jonas Sjöstedt.

Hur ser tystnadskulturen ut i ditt eget parti?

– Jag tror att det, precis som i andra partier, finns flera exempel i Vänsterpartiet. Nu när tystnaden bryts så vill jag att all skit ska fram. Men ibland finns det i partier en lojalitet med partiet som missbrukas. Man vill inte skada sitt parti. Där måste vi vara extremt tydliga med att den lojaliteten aldrig får leda till tystnad.

– Jag vill också säga att vi under flera år har haft ett extremt medvetet internfeministiskt arbete där vi vid varje årskongress, varje partikonferens, pratar om härskartekniker och förtryck, objektifiering och sexuellt våld. Vi har delade talarlistor mellan män och kvinnor, vi har mer än 50 procent kvinnor valda på alla nivåer i partiet. Det innebär inte att vi är framme, men det är inte så att vi är yrvakna.  

Har du själv noterat eller bevittnat problemen under din tid i partiet?

– Jag har inte sett det själv, men har pratat med kvinnor som har upplevt problemen, exempelvis på kongressfester.

Hur har du själv agerat då?

– Då har vi pratat om det och sagt att vi får vara ännu tydligare med det internfeministiska arbetet. En annan sak är att sexismen förstärks av alkohol. Vi är därför väldigt restriktiva med alkohol. Är det frågan om brott ska de polisanmälas. Sedan är det mycket som är fullständigt olämpligt men som inte är brottsligt.

Har du själv haft orsak att rannsaka ditt eget beteende?

– Absolut. Jag var ingen feminist när jag gick med i vänstern. För mig har det varit en stegvis insikt i takt med att vårt parti har förändrats. Och det är en sak att vara feminist i teorin och en annan sak i livet. Jag upplever detta som ett livslångt arbete att försöka leva upp till att vara en feminist. I min relation, när jag uppfostrar mina barn, i hela livet.

– Jag har inte sett övergrepp, men jag har hört snacket, hört de nedsättande kommentarerna, jag har jobbat i metallindustrin och suttit i bastun med gubbarna. Och jag har tyvärr inte varit den som alltid ställt mig upp och sagt att det här är skit. Det har varit en tankeställare för mig. Den personen har jag lovat mig själv att vara när jag stöter på den här jargongen i framtiden.

När du tog över ledarskapet i ditt parti var förväntningarna nästintill enorma. Feminister gav upp tanken på en kvinnlig ledare för att du skulle vinna fler röster, borgerliga ledarsidor spådde att du skulle sno många vänstersosseröster. Fortfarande stapplar partiet runt kring sex, sju procent. Varför?

– Många har nog tänkt att ja, Vänsterpartiet är bra, men det är Socialdemokraterna som får något gjort, men den här mandatperioden har vi visat att vi levererar.

Bland dem med grundskola som högst avslutade utbildning är stödet lägre, mellan tre och fyra procent. Varför så litet genomslag bland just de väljarna?

– Jag tror att detta speglar att vi har ett dåligt stöd bland pensionärer. Vår sämsta grupp är de äldre väljarna, över 80, och de har ofta låg utbildning. Vår starkaste grupp är unga vuxna, vår sämsta är kalla krigs-generationen. De röstar ofta på samma parti hela livet.

Dags att göra pensionssystemet och fattigpensionerna till en valfråga innan exempelvis SD kapar den?

– SD kan säkert komma att försöka, men samtidigt, läser man deras politik finner man att den är väldigt höger. Det är Timbropolitik.

– På ett sätt är det den typen av extremhöger som försöker försvara arbetarklassen som är den allra farligaste, men SD är helt inställda på att hooka upp Moderaterna och Kristdemokraterna och få makt den vägen.

Ni sa i våras att arbetstidsförkortningen skulle vara prio i förhandlingarna med regeringen. Hur bedömer ni er insats?

– Vi förhandlade, vilket inte så många vet om, och krävde att vi skulle få genomföra försök med arbetstidsförkortning i kommuner och alla regioner i Sverige. Det man redan har gjort på Svartedalen i Göteborg, i socialtjänsten i Sundsvall eller akutmottagningen i Huddinge, det ville vi låta testa på fler ställen över hela Sverige. Men det sa de bara blankt nej till. Det fanns inte en chans, det ville de inte. Så nu tvingar de oss att göra detta till en valfråga.

– Det är egentligen två saker vi vill göra nästa mandatperiod: dels vill vi genomföra försök med kortare arbetstid på arbetsplatser i hela landet, vilket kommer att sätta igång en process av fler försök. Sedan vill vi också genomföra ett försök att korta normalarbetstiden. Den ska kortas stegvis förstås, men nu måste 40-timmarsveckan få ett slut.

Du pratar alltså om att gå in i lagstiftningen?

– Ja, det är vad jag menar. Risken är annars att det är vissa grupper som får gå före.

Så var det ju också när åttatimmarsdagen infördes för snart 100 år sedan.

– Ja, och så var det även när 40-timmarsveckan infördes, att vissa gick före och avtalade fram kortare arbetstid. Men det är då det är dags att se till att alla får del av detta. Vi har alltså en strategi i två delar.

Kommer vi någonsin få återse en arbetskritisk socialdemokrati?

– Idag tyder ingenting på det. Men vad som kommer ändra på detta är två saker. På kort sikt är det arbetskraftsbristen. Om vi vill få folk att arbeta som sjuksköterskor och undersköterskor på akutmottagningar får vi nog ge dem kortare arbetstid. Det är bara att tugga i sig. I ett längre perspektiv ser vi att digitalisering och automatisering kommer ta bort väldigt många jobb. Det enda sättet att använda denna utveckling till att skapa större jämlikhet är att korta arbetstiden. Politiken är vanligtvis för kortsiktig, men om vi ser 25 år framåt i tiden är detta vad som måste göras.

Inför den här intervjun pratade jag med flera politiskt medvetna människor på vänstersidan av politiken som samtliga undrade vem du är, alltså vem människan Jonas Sjöstedt är när han inte är partiledare. Kommentar?

– Jag tycker inte att jag är så hemlig. Men jag är nog ganska vanlig. Jag är gift och har tre barn, plockar bär och bakar bröd, åker längdskidor och har ett hus med vita knutar. Det är inte superspännande.

Finns det någon del av den allmänna bilden av dig som du skulle vilja korrigera?

– Jag vet inte (längre paus). Ibland möter man illvilja, men det är ofta av politiska motståndare och det kan man inte göra så mycket åt. Det står sällan något om mig som är direkt fel. Vad jag saknar är ett utförligt politiskt samtal. Om visioner. Politiken är väldigt snuttifierad.

Okej, ge mig en vision. Hur ser Sverige ut om 50 år?

– Sverige bär inom sig möjligheten att vara ett fantastiskt land. Vi har varit ett av världens mest jämlika länder, det var något väldigt gott. Människor bär med sig minnet av det. 1980-talet var förfärligt om man ser till våra kläder och frisyrer, men vi var samtidigt då ett av världens mest jämlika länder. Om vi skulle  kunna ge människor de möjligheterna igen … Jämlikhet ger människor frihet och möjlighet att vara och leva som man är.

Bör Vänsterpartiet bli mer populistiskt?

– Ja, det kan jag tycka, i meningen folkliga. Vi är ett extremt duktigt parti. Med noggranna riksdagsmotioner och beräknade förslag. Men vi skulle kunna vara lite mer från hjärtat. Politik är också känsla. Men i vårt utspel mot EU-toppmötet i Göteborg förra veckan var vi kanske lite populistiska till exempel, och då blev det ett jäkla liv.

Jonas Sjöstedt om …

… vilka han helst fikar med i riksdagen utanför partigränsen:

”Annie Lööf. Vi inte bara fikar, utan debatterar gärna ihop.”

… vad som brukar få honom att gapflabba:

”Göteborgshumor. Det gillar jag. Vilket hela mitt kansli tycker är en fullständig plåga. På vägen hit drog jag till exempel den här för Jessica (Nord, pressekreteraren, red. anm.): Vilken smart fågel du har, kan det vara en doktorand? Sådant gillar jag.”

… han sover gott om natten?

”Jag har fantastisk nattsömn. Jag blir inte för bekymrad, inte ens när det står och vippar i en budgetförhandling. Jag läser fortfarande med mina barn som är tio år, i­bland somnar jag med dem.”

… när Sverige får en republik:

”Hoppas det inte dröjer så länge. Den största utmaningen är kronprinsessan Victoria, hon är så populär.”

… han fortfarande bakar bröd till sina kollegor i riksdagen?

”Jag vaknar alltid tidigt på morgonen och bakar till familjen. Då kan jag baka till kansliet också.”

… att åttatimmarsdagen fyller 100 år 2018, och hur gammal den blir:

”Nästa mandatperiod tar vi steget från 40-timmars-veckan. Så 102 år.”

… han har klimatångest:

”Ja, det har jag. Jag klarar mig nog under mitt liv, men undra vilken planet mina barn och barnbarn kommer leva på.”

… om valet mellan utträde ur EU eller att påverka EU inifrån:

”Jag röstade nej och mitt hjärta är där fortfarande, jag skulle rösta nej igen. Samtidigt tyder ingenting på att vi kommer att lämna särskilt snart, därför måste vi påverka inifrån istället.”

… partiets syn på EU:s överstatlighet och klimathotet:

”Jag tycker inte att EU alltid är en tillgång vad gäller klimatet. Ta EU-domstolen till exempel. Den har ju många gånger dömt mot möjligheten att ta bättre klimatbeslut. Jag vill att EU vänder på det och sätter klimat och miljö före företagens vinster, det gör man inte idag. Det är därför EU är omodernt. Men självklart kräver klimatet internationella beslut. Jag är inte mot all överstatlighet som princip. Men det mäktiga tjänstemannaorgan som EU-kommissionen är, som ligger nära storföretagen, är ofta ett hinder för ett internationellt samarbete.”