”Ulf Kristersson, men även Johan Pehrson, måste ta sig en rejäl funderare. Har jag gjort rätt vägval? Är samarbetet med SD verkligen det som är bäst för Sverige och svenska folket? Vi socialdemokrater är alltid beredda att ta ansvar.”

Var det en öppning från S-ledaren att bjuda in Moderaterna och Liberalerna till sin sida? 

Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och tidigare ordförande i Socialdemokrater för tro och solidaritet, svarar ”nja” på frågan. 

– Jag tror att hon i första hand tänker sig ett samarbete med Liberalerna, likt det i Januariavtalet. Hon vet att Moderaterna inte tar den inbjudande handen, även om ingen skulle bli gladare än Magdalena Andersson om Kristersson avbröt samarbetet med SD, säger han. 

Det kan också ses som en signal till den grupp inom Liberalerna som alltjämt vill lämna SD-samarbetet, tror Bjereld.

– Det är ett sätt att stärka de krafterna inom L, inför landsmötet i höst. Hon riktar sig också till alla marginalväljare som ogillar SD väldigt mycket, men samtidigt vill ha en borgerlig regering. Det är viktigt att inte normalisera samarbetet med SD. Det ska alltid ha ett pris.

Egen majoritet för rödgröna

Eira Arb Zackrisson, styrelseledamot och vice ordförande i S-föreningen Reformisterna, ser positivt på Magdalena Anderssons sommartal för det ideologiska innehållet. Att S-ledaren sträcker ut en hand till M och L är inget hon lägger större vikt vid.

– Det jag främst bryr mig om är att vi ska ha starkare satsningar på klimatet och välfärden, vilket måste finansieras genom ökad beskattning av höginkomsttagare. Om Ulf Kristersson och Johan Pehrsson mot förmodan skulle stödja en sån politik så blir jag glad, men det är inte särskilt sannolikt, säger hon.

Huruvida S bör tänka strategiskt och öppna för samarbete över blockgränsen snarare än gå till val ihop med de rödgröna låter hon vara osagt.

– Huvudingången är inte vilka man sträcker ut en hand till utan vilken politik man kan få igenom, säger hon.

I flera aktuella opinionsmätningar får det rödgröna blocket egen majoritet, utan Centerpartiet. Att Magdalena Andersson ändå väljer att öppna för blocköverskridande samarbete snarare än att fokusera på V och MP som samarbetspartners menar Ulf Bjereld är strategiskt.

– De rödgröna partiernas svaghet är att det finns många frågor man inte är eniga om. Så länge C och V vägrar samarbeta så blir det en vansklig strategi att bara sikta på samarbete med V och MP. Man vill ha en bredare samling bakom sig. 

”För Sveriges bästa”

Men ute i kommunerna har samarbetet mellan S och M blivit allt vanligare. Efter senaste valet styrs nu 25 av landets kommuner av Socialdemokraterna och Moderaterna, vilket betyder att det är den näst vanligaste konstellationen efter ett renodlat borgerligt styre. 

I sörmländska Gnesta har S och M styrt ihop sen 2014 och samarbetet fungerar väldigt väl, menar Linda Lundin (S), kommunstyrelsens ordförande. 

– Vi är två partier som vet var vi har varandra och har ett öppet klimat, även om vi självklart har olika ståndpunkter ibland. På lokal nivå fungerar det bättre, ideologin slår inte igenom lika stort som på riksplanet, säger hon.

Om Magdalena Andersson skulle sträcka ut en hand över blockgränsen är det för Sveriges bästa, menar Linda Lundin.

– Jag tycker det är bra om man kan hitta lösningar och vara pragmatisk. Men den ekonomiska politiken skiljer sig markant mellan S och M. Välfärden och kommunsektorn går på knäna, men ändå väljer regeringen att sänka skatten för höginkomsttagare. Det är inget att sticka under stol med att vi har olika prioriteringar. Men då får man hitta lösningar. I säkerhetsfrågorna har man ju större samsyn.

Stort inflytande för småpartier

Även i grannkommunen Eskilstuna har S-M-koalitionen styrt ihop länge, sedan 2015. 

– Väljarna har gett oss stöd i två val. Vi samarbetar bra och båda partiernas väljare känner nog att de får ut något av det. Vi löser ut det mesta. Det är inga vansinnigheter där man känner att man skulle ha sålt sin själ som sosse, säger Jimmy Jansson (S), kommunstyrelsens ordförande.

Han blickar gärna över Östersjön till Finland, där den tydliga blockuppdelningen saknas, och eftersträvar istället de stora partiernas statsbärande ansvar.

– Jag tycker det finns något sunt i att öppna för fler regeringskonstellationer. Mycket av det som är sjukt i Sverige idag är orsakat av väldigt små partier med få väljare som fått alldeles för stort inflytande. Den absurda skolpolitiken är det till stor del Liberalerna som ligger bakom. De absurda delarna i klimatpolitiken, där mycket handlat om symbolfrågor, ligger Miljöpartiet bakom. Och liberaliseringen av migrationspolitiken beror på V, MP, C och Reinfeldts moderater. Allt detta har skapat en situation där väldigt få väljare har fått alldeles för mycket att säga till om, säger han.

Försöker Magdalena Andersson locka över M och L? 

– Hon är ledare för Socialdemokraterna och vi är historiskt ett samarbetsparti. Vår utgångspunkt har alltid varit att hitta breda lösningar och få brett stöd i riksdagen. Jag uppskattar att Magdalena försöker hålla lugnet och är öppen för att samregera med partier som är beredda att lösa Sveriges problem. Sen kommer man att få göra eftergifter.

Sebastian Hörlin (S) är kommunstyrelsens förste vice ordförande i småländska Eksjö, där Moderaterna lämnade alliansstyret förra hösten för att styra med S. 

– Vi har stött på någon fråga där vi varit oense, men kunnat hitta varandra. Det är skillnad på kommun- och rikspolitik, säger han.  

Att S skulle samarbeta med M på riksplanet tror han ligger långt bort, men inte helt omöjligt. 

– Om det skulle uppstå en än allvarligare krissituation så skulle det nog vara möjligt. Det är ändå två historiskt statsbärande partier. Men själv tycker jag att L, KD och M nu har valt en annan sida av politiken, och utifrån det tycker jag man ska satsa på att samarbeta med de rödgröna hellre än dem. Långsiktigt tror jag skillnaderna skulle vara för stora framför allt gällande den ekonomiska politiken. De skillnaderna märks inte av lika mycket på lokal nivå.