Favoriten för många
Magdalena Andersson, finansminister
Hon är den som absolut flest personer – utan konkurrens – nämner som mest sannolik. Till och med vänsterfalangen tycker sig se att hon tagit små men avgörande steg från sin doktrin om att spara i lådorna. ”Men hon måste ge oss mer”, säger en som saknar tydliga reformer och utspel mot tilltagande ojämlikhet. Alla är dock överens om hennes kompetens, lojalitet och solida socialdemokratiska kärna. Men som nackdelar nämns att hon kan ha svårt att möta upp de borgerliga partiledarna i valrörelsens debatter. ”Frågan är vad väljarna vill ha”, säger ett kommunalråd. ”Någon som plockar poänger eller någon som är stabil och pålitlig. Magdalena Andersson är som Angela Merkel. Man vet var man har henne.”
Säkert kort
Mikael Damberg, inrikesminister
Som en S-riksdagledamot säger: ”Mikael Damberg är ett säkert kort, då vet vi exakt vad vi får.” Hans namn återkommer. Inte med svallande entusiasm, men med övertygelse att han skulle komma med kontinuitet snarare än plötsliga skandaler och svaga framträdanden. Samtidigt nämner flera att han är sårbar för kritik om otillräckliga insatser mot gängkriminalitet. Och han är inte kvinna. Det finns ett starkt tryck för att det denna gång ska bli just en kvinna.
Tyngd av pandemin
Lena Hallengren, socialminister
Några nämner Lena Hallengren. Om hon vill. Om hennes hälsa tillåter det. Om hon blir bättre på att hantera medier. Om pandemin inte skadar förtroendet kommande månader. Det finns reservationer.
Pitbull med bagage
Anders Ygeman, energi- och digitaliseringsminister
Han har sina supportrar, som säger att hans skicklighet i debatter – och förhandlingar – skulle vara en tillgång för Socialdemokraterna inte bara under valrörelsen utan också därefter, med ett troligen låst parlamentariskt läge. ”Han är en pitbull!” säger en, som en komplimang. Men andra anser att det är omöjligt med tanke på att han är tyngd av att ha tvingats avgå som minister.
Skoningslös i debatten
Morgan Johansson, justitie- och migrationsminister
Han är en vattendelare. Vissa älskar hans hårda nypor, andra ogillar hur han ”dras med när de borgerliga kör sin pajkastning”. Han är skoningslös när han debatterar i sociala medier. Det är en fördel att inte vika ned sig, säger vissa – medan andra tycker att det är ovärdigt och direkt skadligt av någon som vill bli statsminister.
Jämförs med Juholt
Annika Strandhäll, riksdagsledamot
Hon är folklig, hon talar rakt och ärligt till väljarna. Men ändå är det något som skaver när Dagens ETC talar med S-röster. Ja, uppenbart karismatisk, genuin socialdemokrat. Men de litar ändå inte på hennes politiska omdöme. ”Vi har redan gjort den resan med Håkan Juholt”, säger en riksdagsledamot. ”Det kan gå hur som helst. Det har vi inte råd med.”
För mycket byråkrat
Ibrahim Baylan, näringsminister
Det blir tydligt att många har ett gott öga till honom. Det talas om insatser för partiet, obruten lojalitet, en imponerande strävsamhet. Men även om att han har svårt att nå fram till väljare. För mycket betong, för lite passion. ”Han är en byråkrat. Jätteviktig för partiet. Men aldrig som partiledare”, säger en kommunpolitiker.
Kan han vinna LO-väljare?
Tobias Baudin, förbundsordförande Kommunal
Varför inte lyfta in någon från fackligt håll igen? Och då välja en person som kan diskutera välfärden med en gnista som skrämmer slag på de borgerliga? Många tycker att Tobias Baudin är kraftfull i debatten. Men nästa lika många är osäkra på hur hans ställningstaganden i las-frågan går hem hos LO-kollektivets väljare.
Har det bra i Bryssel?
Ylva Johansson, EU-kommissionär
Hon är inte glömd bara för att hon försvann till Bryssel. Det finns de som önskar att hon skulle komma tillbaka, med sin pondus och sin självklarhet i socialdemokratiska profilfrågor. Men är hon ens intresserad av att ta över i en väldigt svår situation? ”Jag tror att hon är klar med inrikespolitiken”, säger en person som arbetat nära henne tidigare.
Oförstörd men oerfaren
Susanna Gideonsson, LO-ordförande
”Hon har samma kvaliteter som Stefan Löfven men skulle bli ännu bättre.” Susanna Gideonssons namn nämns påfallande ofta. Ja, med viss oro hur det skulle fungera med medier och valrörelsens alla konfrontationer. Men ändå: Hon kan beröra ”vanligt folk”, hon är inte förstörd av det politiska spelet, hon har en stark förankring i jämlikhet och jämställdhet.
