En skattehöjning med 40 öre är okej. Det är alla politiker i Jönköpings läns landsting nu eniga om. Men Socialdemokraterna vill satsa ytterligare 60 miljoner på verksamheten.
Det framkom då S i veckan lade fram sitt förslag till budget för de närmaste åren. Precis som den styrande alliansen vill partiet höja landstingsskatten för att klara verksamheten då staten omfördelar landstingsanslagen, vilket visat sig bli till förfång för Jönköpings län. Men till skillnad från sina politiska antagonister vill Socialdemokraterna återföra närmare 60 miljoner från landstingets rörelseresultat till verksamheten.
engarna alliansen vill spara, avser Socialdemokraterna bland annat satsa på psykiatriska öppenvården, utökade subventioner för barnsjukvård och barntandvård och ett 100-kronorskort för unga och äldre i lokaltrafiken. Fler heltidstjänster för vårdanställda och introduktionsjobb för unga är två andra viktiga punkter för S. Liksom uppförandet av en helt ny vårdcentral på Råslätt, flytt av Jönköpings jourcentral till Ryhov samt en fast läkarkontakt för alla länsbor som så önskar.
”Behöver investera i välfärden”
Socialdemokraterna anser visserligen att skattehöjningen och större delen av de 60 extramiljonerna egentligen borde komma från staten.
– Vi behöver investera i välfärden och vi tycker större delen av landstingets verksamhet är ett nationellt ansvar, säger Marcus Eskdahl (S) ordförande för den socialdemokratiska landstingsgruppen.
– När regeringen sänker skatterna och överlåter åt kommuner och landsting att höja dem, ökar klyftorna i samhället, fortsätter han.
”Oerhört viktigt med S-regering”
Eskdahl tror inte att de föreslagna satsningarna i budgeten kommer att påverka landstingets ekonomi negativt, på kort sikt. Men i långa loppet behövs ett systemskifte på mer central nivå.
– Vår politik hänger ihop med den nationella politiken och därför är det oerhört viktigt att vi får en socialdemokratisk regering efter nästa val, annars ökar klyftorna och ohälsan i landet, säger han.
– Vård får aldrig bli en plånboksfråga för den enskilde, men där ser vi att en förändring pågår, med mer ekonomisering av verksamheten istället för fokusering på patienten.