S-beskedet: Nej till lag om kortare arbetstid

I 52 år har den lagstadgade normalarbetstiden varit 40 timmar i veckan. Nu är det dags att ändra, tycker bland andra S-profilen Annika Strandhäll. Ifjol ledde hon en arbetsgrupp som föreslog 35 timmars arbetsvecka från 2035. I diskussionen inför den socialdemokratiska partikongressen i maj har partidistriktet i Göteborg krävt att man ska gå fortare fram och korta arbetstiden redan nästa mandatperiod.

Nu får kraven på att korta arbetstiden med politiska beslut kalla handen från partiets arbetsmarknadspolitiska talesperson Ardalan Shekarabi, vilket tidningen Arbetsvärlden var först att berätta.

– Vår grundläggande ingång är att den svenska arbetsmarknadsmodellen ska försvaras. Främst är det parterna på arbetsmarknaden som ska ta hand om villkor och där ingår självklart arbetstid och lön, säger Ardalan Shekarabi till Dagens ETC.

Han hänvisar till att LO nu utreder hur de ska gå tillväga för att uppnå arbetstidsförkortning. Som Dagens ETC tidigare berättat är förbunden splittrade i frågan. Metall, som redan drivit igenom förkortad arbetstid i förhandlingar med arbetsgivarna, vill att det ska ske avtalsvägen. Seko och Transport hör däremot till dem som vill ha hjälp av lagstiftning, liksom de kvinnodominerade förbunden Handels och Kommunal.

Vilka förutsättningar har de kvinnodominerade förbunden att förhandla sig till arbetstidsförkortning?

– Vi får inte föregripa den processen utan först och främst ska LO jobba med frågan om samordning. Sedan kommer det vara en fråga som självklart kommer hanteras av parterna. Hur de väljer att hantera det, om det är förbundsvis eller om det kommer att vara samordnat från LO:s sida, det återstår att se.

Men de kvinnodominerade förbunden efterlyser lagstiftning, liksom Seko och Transport?

– Ja, först måste vi avvakta vad LO-linjen är, vi måste ha respekt deras process. Sedan är vår självklara ingång att frågorna hanteras av arbetsmarknadens parter. Vi vill bli stärka den svenska modellen, inte försvaga den.

Påverkas den här diskussionen av frågan om hur den stora upprustningen av försvaret ska betalas?

– Nej, det här handlar om modellen, inte om den typen av frågor.

Men hur ser förutsättningarna ut för att jobba mindre om vi samtidigt ska lägga hundratals miljarder på försvaret de kommande åren?

– Vår utgångspunkt är att produktivitetsökningar ska kunna användas till både löneökningar och en sänkning av arbetstiden. Men det är en fråga där parterna är autonoma att fatta beslut om vad man prioriterar i olika förhandlingar.