Anna är ryska, 23 år gammal och en av få som lyckats ta sig ut ur ett liv i slaveri och sexuell exploatering. Först som en handelsvara som skeppades runt för att tillfredsställa män, sedan som fånge hos den svenska man som hon ett tag misstog för en räddande ängel.

De exakta omständigheterna som gjorde att hon hamnade i fångenskap vill hon inte berätta. Hon är rädd att bli identifierad och att männen som gjort hennes liv till ett helvete ska hitta henne. Men för dem som är insatta i trafficking är hennes vagt skissade bakgrund inte bara välbekant, utan också en mall för hur människohandlare hittar sina offer.

Sålde sex för att fly

Mamman dog när Anna var liten. Hennes far ville inte ta hand om henne och lämnade henne till ett ryskt barnhem, ökända för våld och vanvård. Många år senare gifte pappan om sig och tog Anna tillbaka. Men livet blev inte bättre. Hemma var det rörigt, i skolan var hon mobbad och hon hade inga vänner. 16 år gammal, fortfarande ett barn, fattade hon ett beslut hon skulle komma att ångra.

– Jag ville bara fly. På nätet hittade jag en mycket äldre man som jag sålde min oskuld till. För pengarna kunde jag flytta till en annan stad. Men jag hittade inget jobb och började sälja sex igen.

Hon hamnade så småningom i Moskva och Sankt Petersburg. Men inte alls i det liv hon som liten drömt om. Bordeller blev hennes hem och prostitution hennes inkomst.

– Jag kände mig äcklig och smutsig och började ta droger för att stå ut. Jag funderade också på att ta mitt liv flera gånger.

Tills hon en dag såg en annons på vk.com, Rysslands motsvarighet till Facebook. En ”manager” letade efter flickor för jobb inom ”underhållningsindustrin”. Att det handlade om att sälja sex förstod hon, men inte vad det i slutänden skulle leda till.

– Jag ville bara ha ett bättre liv. ”Managern” lovade att jag skulle kunna välja klienter och få mer pengar. Jag tänkte att jag kan spara lite och sedan börja studera och hitta ett normalt jobb. Men det blev inte så. 

Tredje största industrin

Anna är långt ifrån ensam om att i jakten på ett bättre liv luras in i trafficking. Enligt International Labour Organization, ILO, levde år 2017 nästan 25 miljoner människor över hela världen under slavliknande förhållanden. Det är fler än de uppskattningsvis 12–20 miljoner människor som från 1500- till 1800-talet fördes över Atlanten för att tvångsarbeta på plantager, gruvor eller som tjänstefolk i Amerikas nyblivna förenta stater.

Näst efter narkotika- och vapenhandel är människohandel världens tredje mest inkomstbringande ljusskygga industri. Hur mycket pengar som rör sig i den är svårt att veta, men 2012 uppskattade ILO att tvångs­arbete genererade vinster motsvarande nästan 1 300 miljarder kronor. När det gäller sexuell exploatering beräknades denna vid samma period omsätta över 270 miljarder kronor. 

Olika vägar till Europa

De allra flesta exploateras som arbetskraft, var tionde till och med i statligt sanktionerade verksamheter, men ungefär en femtedel av dem, omkring 4,8 miljoner människor – en miljon av dessa är barn – hålls mer eller mindre som regelrätta sexslavar. Denna sistnämnda del av traffickingindustrin är dessutom en av de snabbast växande.

– När det gäller människor från Afrika, oftast från Nigeria, har de flesta rekryterats in i trafficking. Det är personer som vill flytta till Europa för att skaffa sig ett jobb och sen skicka tillbaka pengar till familjen, säger Elena Timofeeva, grundare av Nationellt centrum mot mänsklig exploatering och våld, NCEV.

– De får höra att de kan få falska pass, att de kan få hjälp med att ta sig till Europa, att de kan få jobb som sjuksköterska eller frisör. Vissa kanske förstår att de ska sälja sex, men de tar ändå chansen för att kunna hjälpa familjen, säger hon.

Alla kan drabbas

Några pengar får de sällan se. Precis som i Annas fall är det alltid någon som vill ha betalt för passet, för resan, för mat, för husrum. De får höra att de är skyldiga först kanske 5 000 euro, sen 10 000, sen 50 000, och att de måste arbeta för att betala av skulden. Det är en skuld som inte bara växer, den tar aldrig slut.

– I andra länder är det annorlunda, och inte bara kvinnor drabbas. I till exempel Afghanistan eller Syrien börjar vägen in i slaveriet ofta i flyktinglägren. Där hamnar många män i situationer där de våldtas. Men det sexuella övergreppet är bara ett verktyg för att skaffa sig makt, något att hota med att avslöja om inte personen gör som de säger. Ofta pressas de att bli narkotikakurirer, säger Elena Timofeeva.

Traditionellt har trafficking definierats som rekrytering, transport och exploatering av människor. Men transport av människor mellan eller inom länder är inget som längre anses vara ett nödvändigt kriterium. 

– Även svenska tjejer kan hamna i en sådan situation. Vi har haft flera kvinnor hos oss som exploaterats av sina pojkvänner, sin sambo eller sin man som uppmuntrat eller tvingat dem att sälja sex. Ibland tar de pengarna ifrån dem, ibland inte, säger Elena Timofeeva och berättar att NCEV det senaste året hjälp ett 30-tal personer, både sådana som behövt omfattande stöd och sådana som endast kommit för rådgivning.

Modern teknik gör också att människor kan exploateras sexuellt av förövare över hela jordklotet. Enligt Elena Timofeeva är det populärt hos svenska sexköpare, särskilt nu under coronapandemin, med streaming. Hon nämner exempel hon känner till från både Ryssland och Filippinerna där barn bjuds ut till förövarna. Du loggar in på en sajt, bestämmer vad någon ska göra med en annan människa, betalar, och sen är det bara att bevittna ditt beställda, livesända sexuella övergrepp.

Pandemin förvärrar

Pandemin har inte bara gjort att marknaden för sexuell exploatering online exploderat. Den har också enligt FN förvärrat livsvillkoren för miljoner människor över hela världen, genom stigande arbetslöshet, försämrad arbetsrätt, skolor som tvingas stänga, sjunkande ekonomisk standard och försvagade sociala nätverk. 

Allt detta ökar i sin tur risken för att redan utsatta grupper tvingas in i trafficking. Och med minskad överblick över medborgares livsvillkor minskar också möjligheten för myndigheter, såväl sociala som rättsvårdande, att identifiera offer och hitta förövare.

I vägen för att befria människor från detta slaveri står inte bara förövarna, slavhandlarna och hallickarna. Att leva som fången i ett främmande land betyder också att du inte vet något om systemet du befinner dig i. Du kanske redan är misstänksam mot myndigheter, särskilt mot polisen, och är kanske rädd för att skickas tillbaka till de förhållanden du en gång flydde från.

Hopp vändes till utsatthet

Det är exakt den situation Anna hamnade i. En av männen, en svensk, som återkommande köpte hennes kropp bestämde sig för att köpa henne fri från hallicken. Då hade hon sålts till olika män i ett och ett halvt års tid. Mannen lyckades ordna ett uppehållstillstånd åt henne och jobb på hans företag. Anna såg en strimma hopp och en möjlighet att äntligen få ett bättre liv. ”Han verkade snäll”, minns hon.

Men så fort hon flyttat till honom i Sverige förändrades allt. Han började kontrollera henne, allt hon gjorde, in i minsta detalj. Och han utnyttjade henne sexuellt. Han hotade också med att sälja henne till andra män. 

– Jag kunde inte språket och jag litar inte på polisen. Där jag kommer ifrån var det många poliser som kom till bordellerna. De var våldsamma och jag tänkte att det kan vara samma sak här. Jag var rädd att de skulle lämna tillbaka mig till honom om jag anmälde. 

Ett av sätten han kontrollerade henne på var genom hot om att sälja henne tillbaka till hallicken.

– Han sade att ingen skulle vilja ha mig eftersom jag var och alltid skulle vara en hora. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen och var rädd att hamna på gatan eller bli såld till en bordell. Jag var helt ensam igen men hade inte ork att göra något och visste inte heller vad.

Efter två år i hans våld kom öppningen. Anna lyckades komma åt en dator, googla, hitta Elena Timofeevas organisation NCEV och få hjälp av dem med att bryta sig loss från den nya förövaren. 

Det finns många fler som Anna i Sverige. Enligt Global Slavery Index befann sig uppåt 15 000 personer i slavliknande förhållanden i Sverige år 2018. Det innefattar allt från den som exploateras sexuellt, den som luras hit för att arbeta men sedan inte får några pengar eller långt under avtalat, den som tvingas tigga ihop pengar till andra, den som tar anställning som personlig assistent eller hushållerska men sedan stängs in, bestraffas eller behandlas illa på andra sätt.

– Förövarna finns i hela samhällsskalan. Det som uppmärksammas i Sverige är sexuellt tvång, men det finns ju andra typer av exploatering. Här vet man till exempel inget om organhandel, man har dålig koll på exploatering inom tiggeri och arbetskraftsexploatering är jättestort, säger Elena Timofeeva.

Brist på kunskap

Hennes analys av de utmaningar som svenska myndigheter står inför går längre än så. Till exempel anser hon att kunskapen måste öka kring bemötande och rehabilitering av offer.

– De behöver hjälp juridiskt, psykologiskt, medicinskt och socialt. Det psykologiska är jätteviktigt. Människor med deras upplevelser kan utveckla komplexa, psykiatriska tillstånd som PTSD, som det inte bara går att prata ut om eller be om att de ska försvinna. Och funkar man inte psykologiskt går det inte att komma tillbaka till samhället.

Just vikten av anpassat stöd är också det som Anna vill lyfta som viktigast i hennes väg tillbaka.

– Jag är jättetacksam att jag fick stöd av NCEV med traumabehandling och med juridiskt stöd på mitt språk. Nu kan jag planera och ha tankar om vad jag vill göra med mitt liv. Jag vill inte sälja sex och nu förstår jag vad kan jag göra för att bygga mitt liv utan det. Jag är inte rädd längre. Jag vill inte ta livet av mig. Jag har hopp.

Den moderna slavhandeln

Siffrorna på hur många som befinner sig i slavliknande förhållanden skiftar beroende på hur detta definieras. Global Slavery Index uppskattar att det år 2016 fanns hela 40,3 miljoner människor som på något sätt exploaterades av andra människor. I denna siffra finns de 24,9 miljoner människor som International Labour Organization anser exploateras både sexuellt och som arbetskraft, men också 15,4 miljoner människor som lever under tvångsgifte.

Branscher där slavarbete är vanligast förekommande

– Hemelektronik i form av datorer och mobiltelefoner

– Modeindustrin

– Fiskerinäring

– Kakaoodling

– Sockerrörsodling

Barn och kvinnor värst drabbade

Slavhandeln slår extra hårt mot kvinnor. Enligt International Labour Organization är 71 procent av alla som dras in i trafficking kvinnor och barn. 

Nyligen visade också en studie beställd av EU att de totala kostnaderna förknippade med att ta hand om och rehabilitera offer för trafficking uppgår till motsvarande 3,5 miljoner kronor per person för kvinnor och 2,6 miljoner per person för män. Skillnaden motsvarar den större skada som kvinnor råkar ut för i och med att de i högre grad exploateras sexuellt. 

Internationellt nätverk avslöjat

I veckan rapporterade brittiska BBC att polisen i Australien lyckats spränga ett internationellt nätverk som exploaterat barn, både sexuellt och på andra sätt. Enligt BBC var barnen mellan 16 månader och 15 år gamla. 14 personer har gripits, tre av dem i USA. En av de gripna, en 27-årig man, ska också ha arbetat på en förskola, men det är oklart om något av barnen där fallit offer för nätverket.

Här görs minst för att motverka slavhandeln

Indien: 85

Mexiko: 85

Australien: 100

Sydkorea: 120

Kanada: 130

Frankrike: 140

Storbritanien: 150

Tyskland: 260

Japan: 400

USA: 1250