Rosa drömmar om rättvisa

ETC träffar Sissela Nordling Blanco, talesperson för Feministiskt Initiativ, och diskuterar hur Fi kommer att skapa ”kaos” i riksdagen, feminismens många dimensioner och vad hon ska göra första dagen i riksdagen.

Sissela Nordling Blanco fick ett feministiskt uppvaknande tidigt. Redan som förstagångsväljare visste hon vilket politiskt parti hon skulle rösta på. Det var 2006 och Feministiskt Initiativ ställde upp i valet för första gången, dock utan större framgångar. I samband med att hon skulle organisera en temadag mot rasism i hemstaden Uppsala kom hon i kontakt med partiet.

– Jag märkte att många från Fi var bland de mest drivande och engagerade i den här frågan. Det fanns inget liknande parti i Sverige som drev feminism, antirasism och hbtq-personers rättigheter på samma sätt. Fi satte upp en tydlig antirasistisk prägel på feminismen som jag annars hade saknat i många sammanhang, berättar hon.

Det slutade med att hon blev medlem i partiet 2007. Först blev hon aktiv i den lokala gruppen i Uppsala, kort därefter blev hon involverad i en nationell arbetsgrupp för utvecklandet av partiets politik i frågor om migration och antirasism, för att sedan bli en del av den nationella styrelsen. 2011 blev hon talesperson för partiet, 23 år gammal

– Jag var en ung tjej från förorten, jag hade mycket att säga och ville påverka. Jag ska inte säga att det alltid varit lätt, men jag märkte direkt att det gick att göra avtryck i Fi, att det inte var så trögt som det verkade vara i andra partier. Det jag såg överallt annars i politiken var vita heterosexuella män på toppen, och ingen av de lyfte frågor som handlade om min verklighet.

Sissela menar att det antirasistiska perspektivet som Fi har måste genomsyra hela politiken, men även organisationer. Under Nordiskt forum som hölls i Malmö i juni fick arrangörerna kritik för att bedriva en vithetscentrerad feminism. Att mycket av den feminism som idag bedrivs i Sverige är exkluderande för de som inte tillhör vithetsnormen.

– Det är viktigt att hela tiden medvetandegöra och diskutera rasism som struktur. I Sverige har bilden länge varit att en rasist är en nazist, någon som förespråkar vissa värderingar aktivt. Men strukturell rasism och hur det påverkar oss alla pratas det inte om.

Hur ska en arbeta för en inkluderande feminism?

– Man kan inte bara prata om feminism som att det finns kvinnor och män och att de måste vara jämställda med varandra. Feminismen måste vara en befrielsekamp mot alla former av förtryck; rasism, homofobi, transfobi, klass, otillgänglighet. Och det handlar om att motverka de strukturerna internt också. Vilka stadsdelar håller man till på? Är lokalerna tillgängliga? Vilka vänder man sig till? Vilka väljer man att lyssna på?

Vad tror du ligger bakom Fi:s framgångar?

– Det handlar om att vi behövs. Det behövs en tydlig feministisk och antirasistisk röst i beslutsfattande rum. Vi har inte kommit in i Riksdagen men vi ser redan har vi har påverkat det politiska samtalet. Det gör att fler förstår att vi behövs.

Allt fler partier har tagit upp feminismens som en prioriterad fråga under valrörelsen, trots att frågan, i princip, har lyst med sin frånvaro tidigare. Sissela tror att flera av de andra partierna, och kanske främst partierna som är del av alliansregeringen, känner sig pressade.

– Partier från höger till vänster tävlar om vem som är mest feministisk. De som inte gör det är väldigt angelägna om att ta avstånd från feminismen, som till exempel Fredrik Reinfeldt som har sagt att det kommer bli ”kaos” om vi kommer in i riksdagen.

Men det är därför Fi finns, säger Sissela – för att sätta press på politiken. Samma utveckling syntes när partiet bildades 2006. Då började alla partier kalla sig feministiska och dåvarande statsminister Göran Persson kallade sig feminist. Men när Fi inte kom in i riksdagen hamnade frågor om feminism och jämställdhet åter i skuggan.

Tror du samma sak skulle kunna hända efter det här valet?

– Jag är helt övertygad att vi kommer in, jag tror många har lärt sig av sina misstag, vi såg hur det blev de två senaste valen. Alla försökte prata om feminism men när vi inte kom in blev det tyst igen. Jag tror många inser vikten av att vi sitter där och att många vägrar bli lurade igen.