BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Bakgrunden till Trondheimsmodellen är att Arbeiderpartiet hade gått långt högerut under Jens Stoltenbergs första tid som partiledare, vilket vid valet till stortinget 2001 ledde till ett fullständigt katastrofresultat. Trondheim i norra Norge är traditionellt sett ett av landets rödaste fästen, men fram till 2003 hade kommunen styrts av de borgerliga partierna i 14 år. LO:s lokala avdelning i Trondheim insåg att det behövdes en politisk motkraft för att kunna hejda högerkrafterna, säger journalisten och författaren Aron Etzler, idag partisekreterare för Vänsterpartiet, som skrivit reportageboken Trondheimsmodellen.        

Lanserades 2003

Inför lokalvalet 2003 lanserade därför LO Trondheim den så kallade Trondheimsmodellen. I korta drag går den ut på att facket inför valrörelsen frågar sina anslutna medlemmar om vilka politiska frågor de vill att partierna ska satsa på. Därefter sammanställs undersökningen och används för att få svar från samtliga politiska partier om hur de ställer sig i de konkreta sakfrågorna. Slutligen jobbar facket aktivt för en dialog med de partier som är villiga att genomföra denna politik.

I praktiken har Trondheimsmodellen fått den effekten att Arbeiderpartiet åter har rört sig åt vänster, för att möta upp sina väljare från LO-förbunden, samt att väljarstödet för dem därmed har ökat rejält.  

– Arbeiderpartiet hade länge kunnat ta stödet från fackförbunden för givet. Det som hände nu var att de testades och konkurrensutsattes. Det ändrade på maktbalansen till löntagarnas fördel. Trondheims valrörelse 2003 blev radikal och togs till slut hem av Arbeiderpartiet, som utlovade satsningar på skolan och omsorgen, samt ett förbud mot vinster i välfärden, säger Aron Etzler.  

Nästa steg blev att LO i Norge plockade upp Trondheimsmodellen på nationell nivå, under valrörelsen 2005. 

– Det blev en väldigt offensiv valrörelse som ledde till att Norge fick Europas mest progressiva vänsterregering. Tyvärr blev den två mandat-perioder senare nermald av ett borgerligt kampanjmaskineri som kopierade Fredrik Reinfeldts strategi rakt av, säger Aron Etzler.            

Gerd Kristiansen, ledare för norska LO, menar att Trondheimsmodellen på intet sätt har spelat ut sin roll. 

– Inför valet i september 2017 är det framför allt detta vi ska göra. Vi ska ställa tydliga krav på politikerna utifrån våra anslutna medlemmars önskningar. Det var även vad vi gjorde i det senaste kommunalvalet, vilket tog Norge i rätt riktning, säger hon.

"Det enkla oftast det bästa"

Grunden till att Trondheimsmodellen blivit en sådan framgång för såväl fackförbunden som Arbeiderpartiet i Norge, tror Gerd Kristiansen vilar på dess enkelhet. 

– Det enkla är oftast det bästa. När man får politiker att svara ja eller nej på ett antal konkreta frågor om arbets- och samhällsliv, så får man på ett enkelt sätt fram den politiska skiljelinjen mellan partierna. En annan bidragande faktor till framgången är att Trondheimsmodellen skapar en medlemsdebatt, som föder ett ökat politiskt engagemang bland medlemmarna, säger hon.

Den viktigaste lärdomen den svenska socialdemokratin kan dra ur den norska erfarenheten av Trondheimsmodellen, menar Aron Etzler, är att de socialdemokratiska partier som opinionsmässigt går bäst i Europa, är de som vågar gå åt vänster.      

– Trondheimsmodellen radikaliserade Arbeiderpartiet och tvingade dem till att lyssna på den egna folkrörelsen. De har fortfarande runt 35 procent av väljarstödet i Norge, vilket är siffror som Socialdemokraterna i Sverige enbart kan drömma om.