Hungerstrejk, missnöje och sönderslagen inredning. Krisen på Migrationsverkets förvar i Mölndal är akut.
Dagens ETC
Hungerstrejk och sönderslagen inredning – det krisar fortfarande på Migrationsverkets förvar i Mölndal. Dagens ETC har talat med intagna som vittnar om en ohållbar miljö, i likhet med vad Justitieombudsmannen tidigare rapporterat. Men ansvarig sektionschef har en helt annan syn på saken.
På förmiddagen i tisdags slog en man i medelåldern sönder stolar och datorer i en av avdelningarna vid Migrationsverkets förvar i Mölndal, strax söder om Göteborg. Blåljuspersonal tillkallades och mannen lämnade förvaret med polisen. Sektionschefen vid förvaret, Katarina Nordin Scott, uppgav efteråt till flera medier att han led av psykisk ohälsa.
När Dagens talar med Katarina Nordin Scott förklarar hon att mannens agerande kom ”hastigt på och från ingenstans”. Men hon menar även att mannen har påverkats av felaktig information.
– I måndags spreds det ett rykte från en förvarstagen som kom till oss från förvaret i Märsta. Han har sagt att alla irakier där har blivit frisläppta. Det är helt felaktigt, men den andra mannen som kom ur balans ska också vara irakier, så då finns det kanske en koppling.
Bubblar av missnöje
Sedan i måndags genomför också ett antal personer i Mölndalsförvaret en hungerstrejk. Katarina Nordin Scott menar att även de personerna har påverkats av ryktet om Märsta.
Om de tror att alla irakier där har släppts, då kan jag förstå att det finns en frustration i den gruppen.
– Om de tror att alla irakier där har släppts, då kan jag förstå att det finns en frustration i den gruppen. Så vi kommer säga till alla nu att det är felaktigt så att vi får lugn och ro här.
Men situationen tycks vara lite mer komplicerad än så. Dagens ETC har varit i kontakt med intagna i Mölndalsförvaret även innan mannen med ryktet hade anlänt från Märsta, och redan då bubblade det av missnöje.
Det är inte heller bara irakier som hungerstrejkar. Seifeddine Klai, som kommer från Tunisien, berättar inifrån förvaret att även han har slutat äta. Det sker som en protest mot att han inte får vistas ute i samhället i väntan på utvisning, och att han därmed inte kan umgås med sin lilla dotter.
– Hon är fyra månader, jag har fått träffa henne på riktigt bara en gång, hulkar han fram i telefonluren.
”Förlänger hela tiden”
Bakgrunden till missnöjet bygger dels på att de förvarstagna hålls inlåsta i väntan på utvisning, även när det är tydligt att det kommer ta lång tid eller kanske inte ens är möjligt att genomföra.
– Irak tar inte emot de som är tvingade att åka tillbaka dit. Jag vill inte tillbaka. Nu har jag varit här i nästan 40 dagar men andra har varit här i flera månader. Jag önskar att jag satt i fängelse istället, där kan man få komma ut tidigare om man är snäll, men här förlänger de bara med två månader hela tiden, säger Fadhil Ali över telefon.
Även han har mottagit ett beslut om utvisning till Irak, efter nio år i Sverige. Han har fast jobb som snickare, små barn från ett tidigare förhållande och en svensk flickvän. Han insisterar på att få bära en fotboja istället för att sitta inlåst.
– De sa att han som slog sönder datorerna är psykiskt sjuk, men det är i så fall bara på grund av hur han blivit behandlad här, säger Fadhil Ali, som själv mår dåligt och tillbringade flera timmar på akuten natten innan han talar med Dagens ETC.
Väcktes på nätterna
Ett annat skäl till missnöjet i Mölndal är att förvaret där skiljer sig från Migrationsverkets övriga lokaler. Förvaret är myndighetens nyaste och mest toppmoderna anläggning som öppnade 2023 – i det nya Tidösverige med en betydligt tuffare migrationspolitik. Med höga stängsel och kameraövervakning påminner det om ett fängelse.
En sådan liknelse gjorde även JO, Justitieombudsmannen, i ett protokoll efter en oanmäld inspektion i januari 2023. JO reagerade på att intagna blev kroppsvisiterade på lösa grunder och att det gjordes sex närvarokontroller per dygn – två av dem nattetid, då de intagna väcktes av förvarets personal. JO beskrev också hur delar av personalstyrkan använde sin ställning för att ”jävlas” med de intagna.
– Det här är som att sitta i fängelse. När vi får besök av familjen får de stanna bara i 45 minuter. Och det har hänt mig och andra flera gånger att personalen går in i våra rum och tänder lampan tidigt på morgonen, så att vi inte kan fortsätta sova, säger Fadhil Ali.
En annan man, Mohammed Wriya från Irak, har suttit i förvaret sedan i oktober. Han berättar om bristande möjligheter att fördriva tiden när man som intagen blir fråntagen sin smartphone.
– Vi är nästan 30 personer på vår avdelning. Det finns bara datorer till hälften av oss. Innergården är öppen bara en och en halv timme per dag.
JO: Allvarlig uppgift
Dagens ETC har talat med JO, Per Lennerbrant. Han medverkade vid en ny inspektion av Mölndalsförvaret i slutet av februari i år för att kontrollera om några av fjolårets brister hade åtgärdats.
Sedan så noterade jag också att de inte hade någon meningsfull sysselsättning.
– Det handlade främst om att de förvarstagna inte blev bemötta av personalen på ett bra sätt. Det var en allvarlig uppgift som framkom. Sedan så noterade jag också att de inte hade någon meningsfull sysselsättning på dagarna heller.
Per Lennerbrant kunde idag ”se tecken på en förbättrad situation” och säger att Migrationsverket även har tagit tag i saker på central nivå. Men han vill vara försiktig med att kommentera detaljer innan nästa protokoll publiceras. Han kan varken säga något om de nattliga närvarokontrollerna eller om den personal som tidigare misskött sig fortfarande jobbar kvar.
– Vi har inte undersökt hur det ser ut på bemanningsfronten, det vet jag ingenting om.
Chefen: Fin plats här
Sektionschefen Katarina Nordin Scott är ny i jobbet vid Mölndalsförvaret sedan årsskiftet. Inte heller hon kan berätta om det skett några förändringar i personalstyrkan, men säger att de nattliga kontrollerna är borta till följd av JO:s anmärkningar. Hon har hört beskrivningarna av förvaret men menar att det är det som händer på insidan som är viktigast – och att förhållandena i Mölndal är bra.
– Jag kommer själv från ett jobb i Kriminalvården och tänker att det inte alltid sitter i själva huset. Det handlar om förhållningssättet mot personerna man möter, så att det blir så okej som möjligt att vara här. Och jag tycker det har varit oerhört lugnt, det är en fin plats här mellan personalen och de förvarstagna.