– Jag skulle vilja sammanfatta det med ett ord, svarar mediekonsulten och journalisten Paul Ronge.
Frågan är hur han tolkar statsminister Ulf Kristerssons långa tystnad i förhållande till Sveriges diplomatiska kris. Det korta svaret är ”limbo”.
– Det är det absolut värsta man kan råka ut för kommunikativt. Det handlar om att man inte vet vad man ska göra, och därför blir tyst som en kippande fisk. Det är mardrömmen när man möter relevanta frågor från journalister.
Den diplomatiska krisen har utvecklats under en längre tid, och eskalerat de senaste veckorna. Den 19 juli stormade flera hundra personer svenska ambassaden i Irak, i protest mot de koranbränningar som tillåtits i Sverige. Irakiska myndigheter fördömde stormningen, men skickade ändå hem de svenska diplomaterna. Fler protester i muslimska länder följde, och den 22 juli twittrade Irans högste ledare ayatolla Ali Khamenei att Sverige har ”intagit en krigsställning gentemot den muslimska världen”.
Tystnaden förödande för förtroendet
I nästan en vecka höll sig Ulf Kristersson borta från medierna, vilket väckte kritik, inte minst från oppositionspolitiker och journalister.
Enligt statministerns pressekreterare har det varit en medveten strategi att ligga lågt.
– Just nu fokuserar vi på det som är viktigt. Det är att kyla ned läget och jobba diplomatiskt. Det är inte alltid det som syns mest utåt, snarare tvärtom, säger pressekreteraren Hanna Strömberg till Dagens Nyheter.
Men Paul Ronge tror att tystnaden har varit ”förödande” för statsministerns förtroende.
– I det här läget är statsministern väldigt viktig – det är nästan ett understatement att säga det. Och då kan man inte vara glad gamäng eller lätt som en födelsedagsballong som någon håller i ett snöre. Man måste vara mer stringent.
Ulf Kristersson har nu brutit tystnaden med ett inlägg på Facebook, där han bland annat skriver att Sverige utsätts för "påverkanskampanjer understödda av stater och statsliknande aktörer”, att koranbränningarna kan tänkas ske i syfte att ”splittra och söndra och på olika sätt försämra vårt lands ställning internationellt” och att Sverige är ett land med både yttrandefrihet och religionsfrihet. I en intervju i TT uttrycker han också oro inför de nya ansökningar om koranbränningar som har inkommit och sedan dess beviljats.
Paul Ronge är inte nöjd.
– Om jag ska vara lite sträng så tycker jag inte att Kristersson har svarat på det som är viktigt. Han har gjort ett inlägg som i stort sett manar ”buset” att lugna ned sig. Och det gör han inte med någon större pondus. ”Sluta bränna, sluta provocera, sluta vara nyttiga idioter” – ungefär så säger han. Det är ungefär som en lärare som säger ”Kan ni försöka uppföra er i klassen”.
”Det är inte värt att man ska gå omkring och ha ångest för nya terrorattacker om man går på Drottninggatan i Stockholm, bara för att något danskt pucko ska komma hit och bränna koraner.”
Mjuk i köttet mot basarhandlaren i Ankara
Det kommunikativa problemet består i att statsministern inte vet vad han ska göra, menar Paul Ronge. Antingen behöver han på något sätt se till att koranbränningar förbjuds. Då kommer han av en del kritiseras för att han ”fortsätter vara mjuk i köttet mot basarhandlaren i Ankara” (och enligt Paul Ronge begicks det första misstaget redan när Sverige började förhandla med Turkiet angående Natomedlemskapet). Eller så står han fast vid att det är lagligt att elda heliga skrifter, vilket istället är förknippat med en säkerhetspolitisk problematik.
En medelväg som Paul Ronge tycker vore värd att prova är att lagföra koranbränningarna inom befintlig lagstiftning, som exempelvis förargelseväckande beteende. Det är ett spår som Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl också har varit inne på.
– Jag tror att nästan hela svenska folket är överens om att man inte vill ha de här jävla koranbränningarna, säger Paul Ronge.
53 procent av svenskarna är för ett förbud, enligt en undersökning som analys- och undersökningsföretaget Kantar Public gjort på uppdrag av SVT. Hur många som motsätter sig både att provokatörer eldar upp den islamska heliga skriften och ett förbud mot koranbränningar, är dock oklart. Men enligt Paul Ronge måste något göras för att få stopp på fenomenet.
– Det kommer att vara ett folkligt krav. Det är inte värt att man ska gå omkring och ha ångest för nya terrorattacker om man går på Drottninggatan i Stockholm, bara för att något danskt pucko ska komma hit och bränna koraner.
