Det skriver en av textförfattarna i boken Uppdrag anhörig. Hon tar hand om sin sjuka särbo och upplever inte att hans vuxna söner tar sig tid att göra detsamma.

I Uppdrag anhörig utforskar västsvenska kvinnor, som på något sätt ger stöd till närstående, vad det innebär att vara anhörig. Den är en av slutprodukterna i ett nyligen avslutat projekt med samma namn, lett av Anhörigas Riksförbund och finansierat av Jämställdhetsmyndigheten.

Kvinnor vanligare

Enligt en enkät som Socialstyrelsen publicerade 2012 är det vanligare att kvinnor tar hand om närstående än att män gör det. I enkäten uppgav 53 procent av kvinnorna och 47 procent av männen att de var omsorgsgivare. 20 procent av kvinnorna och 16 procent av männen svarade att de gav regelbunden omsorg.

– Vi blev intresserade av att kolla hur det ser ut när det gäller jämställdhet i anhörigskap. Kvinnor drar ofta det tyngsta lasset, mår sämre psykiskt, får en sämre ekonomisk situation, kommer bort från arbetsmarknaden eller blir isolerade, berättar genusvetaren och projekt­ledaren Linnea Isberg.

Hon menar att det finns olika föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt kopplat till att vara anhörig.

– Det handlar ofta olika vilken typ av ansvar man tar. För män, generellt då, kanske det oftast handlar om praktiska saker, att hjälpa till med något hemma eller ekonomiskt. För kvinnor handlar det ofta om ett känslomässigt engagemang, att stötta och att hjälpa till med hygien.

Finns överallt

”De finns överallt omkring oss. Anhöriga som för en kamp för en älskad familjemedlem eller medmänniska. Anhöriga som genom sitt arbete egentligen håller ’budget i balans’ för myndigheterna. Ett oavlönat arbete, med högt pris,” skriver en av de andra kvinnorna i boken.

Någonstans är vi alla anhöriga, anser Linnea Isberg. För eller senare uppstår situationer där någon vi har en nära relation till blir sjuk eller får någon typ av funktionsnedsättning. Det är en självklar del av livet.

Samtidigt är det viktigt att veta att den som ger omsorg till någon närstående har rättigheter och att det finns ett socialt skyddsnät som kan vara till stöd. Att vara anhörig är tufft och innebär en extra belastning, menar Linnea Isberg.

– Det är ett tillstånd som man ofta hamnar i snarare än något man kan påverka. Då är det viktigt att diskutera det här som en politisk position, i vilken man också har rättigheter.