Det säger Jenny ­Westerstrand, ordförande för Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks.

Socialstyrelsens riktlinjer och allmänna råd för våld i nära relationer är vägledande för hur socionomer och vårdpersonal i hela Sverige ska arbeta med våld i nära relationer. Just nu uppdateras riktlinjerna och har varit ute på remiss hos intresse­organisationer och myndig­heter. Roks är en av flera kritiska instanser.

– Vi kan inte se att det är aktuellt att sätta gränser för våldsmannen, säger Jenny Westerstrand.

Få bevis för behandling

Förra året kom en ny regel i Socialtjänstlagen som säger att kommuner ”ska verka för” att förövare ska ändra sitt ­beteende. I sina föreskrifter går Social­styrelsen nu ett steg längre och skriver att socialtjänsten ska, alltså är skyldig att, erbjuda våldsutövare insatser. 

– Vi kritiserar att insatser ska ges till förövaren, men utan utredning. Och de insatser som ska ges, det är nästan som att han får någon slags ”treat”. Det finns ingen evidens för vad som funkar, säger Jenny Westerstrand.

Också Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, vid Uppsala universitet, som har regeringens uppdrag att höja kunskapen nationellt om mäns våld mot kvinnor, ser problem med reglerna om insatser till våldsutövare. 

– Det är klart att vi tycker att man måste komma åt orsakerna till våldet. Problemet är att det finns få evidens­baserade ­metoder, om ens någon, som har effekt. De felaktiga förväntningarna att det här är någonting som socialtjänsten ska kunna uppfylla är problematiska, säger Åsa Witkowski, ­enhetschef på Nationellt ­centrum för kvinnofrid.

Vill öronmärka pengar

Unizon vill att pengar nu ska öronmärkas till kvinnor och barn. Man ser en risk att pengarna annars används till arbetet med våldsutövande män. 

– Vi träder in i en ny fas när socialtjänsten ska ta ansvar för de våldsutövande männen. Det är lite tudelat. Det är på ett sätt viktigt att det offentliga Sverige tar ansvar för att de här männen upphör med sina brottsliga handlingar. Men det får inte ske på bekostnad av trygghet, resurser eller uppmärksamhet till de kvinnor och barn som utsätts för brotten, säger generalsekreterare Rebecka Andersson.

Både Roks och Unizon är kritiska till att det inte står i riktlinjerna att våldsutövare ska polisanmälas. ”Roks undrar vilka andra kriminella grupper som socialtjänsten anmodas att arbeta med, utan att polis är inkopplade? Så som föreskrifterna är formulerade ges signalen till våldsutsatta kvinnor, tjejer och barn att våldet de utsätts för inte är en brottslig handling som ska straffas som andra brottsliga handlingar”, skriver Roks i sitt svar till Social­styrelsen.

Även NCK vill se ett tydligare fokus på att våldet är en brottslig handling.

– Flytta inte fokus från att det är kriminellt att utöva våld. Det är vi tydliga med. Så att man inte tror att det här är någonting som är en sjukdom. Det är en kriminell handling att utöva våld. Lägg ansvaret där det hör hemma, så att det också blir en del i den våldsutsatta kvinnans upprättelse, säger Åsa Witkowski.

Såväl, Unizon som  Roks och NCK är kritiska till att föreskrifterna också fortsatt är könsneutrala.

– Vi vill att det ska vara uttalat att det är mäns våld mot kvinnor, så att man inte förminskar det till våld i nära relationer, säger Åsa Witkowski.

”Tas inte på allvar”

I det nya förslaget tas samtidigt en skrivning bort om att allt misstänkt våld mot barn ska utredas. Motiveringen är att den ibland använts felaktigt, men flera remissinstanser har reagerat på ändringen. Bland annat Barnombudsmannen.

– Det innebär att våld mot barn inte tas på fullt allvar, och att det som så ofta blir föräldra­rätten som går före barnrätten. Vår erfarenhet är att det är inte är säkert att socialtjänsten vet på förhand om någonting är uppenbart fel. Det blir en omvänd bevisbörda här. Våld mot barn är ett brott och vi vet effekterna av det. Då måste vi täppa till de hål som finns, säger Barnombuds­mannen Elisabeth Dahlin.

I Socialstyrelsens förslag står det att socialtjänstens personal bör ha kunskap om våld och andra övergrepp mot närstående. Unizon vill att den kompetensen ska vara ett krav.

– Det ska inte vara valbart. Det är så oerhört viktigt när man arbetar med liv och död för kvinnor och barn som utsätts för mäns våld, säger Rebecka Andersson, Unizons generalsekreterare.

Unizon vill också se ett krav på att barn i skyddat boende inte ska tvingas till umgänge med en våldsutövande ­pappa. I dag finns ingen sådan regel och enligt Unizons egen statistik uppgav 38 procent av organisationens jourer år 2019 och 2020 att förövaren har fått umgänge med barnen trots att de befann sig på ett skyddat boende tillsammans med mamman.

– Det finns inga andra brottsoffer i Sverige som vi tvingar att umgås med förövaren. De här barnen har i många fall upplevt pappas våld mot mamma, men också pappas våld mot sig själva. De behöver en fristad och att samhället säger att deras pappa inte får träffa dem nu. Vi tror inte att det går att påbörja läkning och ett nytt liv om man hela tiden ska återtraumatiseras, säger Rebecka Andersson.

”Vi tittar på de  synpunkter som finns”

De nya föreskrifterna om våld i nära relationer är en uppdatering av de som kom 2014. Unni Björklund, jurist på enheten för socialtjänstjuridik på Socialstyrelsen, säger att synpunkterna från intresseorganisationer och myndigheter nyligen har kommit in till myndigheten. Remisstiden gick ut den 21 februari.

– Nu håller vi på att sammanställa dem och det blir ett senare steg hur vi ställer oss till synpunkterna. Jag kan inte kommentera specifika remissvar, säger hon.

”Våldet upptäcktes inte”

Anledningen att föreskrifterna förnyas är att uppföljningar visat att det finns ett behov av att förtydliga vissa saker. Socialstyrelsens dödsfallsutredningar för åren 2016–2017 visade bland annat att det behövs tillägg om att hälso- och sjukvården ska ge vuxna som utsätts för våld stöd att ta kontakt med socialtjänsten, om personen vill. Ett annat tillägg handlar om att det behövs rutiner för att ställa frågor om våld.

– Dödsfallsutredningarna visade att det mest omfattande problemet var att våldet överhuvudtaget inte upptäcktes av de involverade samhällsaktörerna, fast det kanske var många som var involverade, säger Unni Björklund. 

En komplettering kring insatser till ­våldsutövare har också gjorts med anledning av ändringen i socialtjänstlagen som trädde i kraft i augusti förra året. Socialtjänsten har nu ett ansvar att verka för att personer som utsätter närstående för våld eller andra övergrepp ska ändra sitt beteende. 

Det har också förtydligats att riskbedömningar kan behöva göras vid fler än ett tillfälle.

– Man kan behöva utvärdera utifrån hur situationen ändras vid exempelvis en separation eller när någon som dömts till fängelse närmar sig frigivning.