”Hur många blattar krävs det för att sätta fast en cykelkorg?” ”Våldtäkt är normalt för muslimer” ”Den växande negroida populationen”. Det är bara några stänk i den våg av rasism från sverigedemokratiska politiker som bloggen Inte rasist, men ... avslöjat de senaste månaderna. Flera av avslöjandena gav eko i de stora riksmedierna och ledde till att SD-kandidater tvingades hoppa av innan valet. Att Sverigedemokraterna trots det lyckades knipa 12,9 procent av rösterna kom inte som någon överraskning för Henrik Johansson, grundare av Inte rasist, men ... Han har följt opinionsmätningarna och debatten.
– Jag tror inte att alla som röstade på Sverigedemokraterna är rasister, men de röstade på ett rasistiskt parti. Och det är absolut många som vet vad de röstat på. Har man följt Sverigedemokraterna i media och väljer att bortse från rapporteringen, ja då är det ett val. Men den som inte följt med i media och kanske bara sett något tal av Jimmie Åkesson går det inte att kalla för rasist, säger -Henrik Johansson.
Från Dalarna
Han bor i Avesta i södra Dalarna och jobbade fram till årsskiftet som elektriker på Outokumpus stålverk. Numera har han en heltidstjänst som facklig-politisk ombudsman inom Socialdemokraterna i Dalarna. Han drog igång Inte rasist, men ... 2012, med hjälp av skribenterna på bloggen Alliansfritt Sverige. Inte rasist, men ... betecknar sig som politisk obunden och har i dag sex medarbetare. Alla jobbar ideellt och för Henrik Johansson går det mesta av fritiden åt till bloggen. Att samarbeta avlönat med stora medier eller att försöka tjäna pengar på Inte rasist, men ... utesluter Henrik Johansson. Han tror det skulle vara kontraproduktivt och är mån om att värna bloggens oberoende.
– Det är väldigt viktigt att det fortsätter vara ideellt. Till exempel: vi fick en stämning mot oss och bad om hjälp. 16 jurister och advokater hörde av sig, inom loppet av två timmar. Skulle vi börja ta pengar skulle vi aldrig ha sådan backup.
Absurda ursäkter
Skribenterna på Inte rasist, men ... får mängder av tips om SD-politiker som sprider grov rasism på nätet. Det handlar om allt från Facebookkommentarer och Twitterlänkar till systematiskt hatbloggande. Henrik Johansson säger att Inte rasist, men ... utgår från pressetiska regler. Tips kollas och dubbelkollas. Personer som är föremål för en publicering får alltid en chans att försvara sig. När skribenterna på Inte rasist, men ... ringer möts de ofta av rasande ilska och långsökta bortförklaringar. Inte så sällan hävdar näthatande Sverigedemokrater att någon annan har suttit vid tangentbordet.
– Det blir väldigt absurda bortförklaringar. Man vill väl inte bli påkommen med grova rasistiska uttalanden samtidigt som man dag ut och dag in påstår sig inte vara rasist. Men de får gärna skylla på vad fan de vill. Det är sällan man stöter på någon som bara erkänner rakt ut – det här var jag.
Engagemanget har ett pris. Bloggens medarbetare får ta emot massor av hot och under valrörelsen har de varit särskilt hätska. Henrik Johansson har polisanmält tolv konkreta hot de senaste månaderna. Han och hans familj har också utsatts för bedrägeriförsök.
– De började beställa saker i mitt namn och sökte ett lån på 800 000 i mitt namn med. Sedan började de göra samma sak med morsan.
Henrik Johansson tar illa vid sig och blir förbannad över terrorn mot familjen, men de hot som riktas mot honom själv vill han inte prata så mycket om. Några funderingar på att tona ner sitt antirasistiska engagemang har han inte.
– Vi vill inte prata så mycket om hoten. Vi vill ha vårt fokus i vår granskning och inte för att vi hotas för den. Hoten ska vara en polisiär fråga.
Gynnar SD
Folk hör ibland av sig till skribenterna på Inte rasist, men ... och anklagar dem för att gynna Sverigedemokraterna med sina avslöjanden. Henrik Johansson säger att han är ”jävligt less” på det.
Han tror inte att mediernas rasist-avslöjanden bidragit till Sverigedemokraternas framgångar i valet. Inte heller har han gjort sig några illusioner om att Inte rasist, men ... skulle kunna påverka åt andra hållet och orsaka någon slags väljarflykt från partiet. Han tror att förklaringen till Sverigedemokraternas framgångar främst är ett samhälle som blir allt mer uppdelat i vi och dem.
– Vi tror att det bästa arbetet sker i lokalsamhället, att motverka den splittring som Sverigedemokraterna försöker åstadkomma. De länder där sådana partier går sämst är de som har hög organisationsgrad på olika sätt och vis. Där det skapas naturliga mötesplatser för människor utan att man behöver mötas på något jävla konstigt sätt genom att arrangera en mångkulturell dag.
