– Jag ser väldigt positivt framåt, dramatiken som har blivit skriven om Röhsska har ju blivit skriven av personer som inte har varit på plats. När jag varit inne i huset och tagit del av en viss grad av historiken så har både jag och medarbetare efteråt varit väldigt fokuserade på att se framåt och inte gräva i det gamla. Så att det kan blir något bra av det här. Av den anledningen känner jag mig positiv till framtiden, för vi har kommit lång bit på väg, säger hon.
Skapat nya rutiner
När Nina Due blev museichef var stängningen av museet redan offentlig. En handlingsplan hade introducerats och implementerats. Enligt henne har hon och personalen arbetat hårt för att skapa nya rutiner som ska underlätta öppnare dialog kollegor emellan. Samt försökt bearbeta de konflikter de tidigare åren samlat på sig.
– Det finns en stark teamkänsla i huset. Man har levt som i en bubbla eftersom det har varit en stängd verksamhet, nu är det upp till bevis. Nu är ju nästa steg att öppna upp och möta publiken.
Ny samordnare rekryterades
För tre år sedan rekryterades Ann Bergström till det nya uppdraget som samordnare för att skapa en ny mötesplats för att stärka samarbetet både internt och externt. Ett år senare blev hon en av de två som fysiskt stängde dörren till Röhsska museet på grund av konflikter. Nu kommer hon vara den som blir först att öppna upp dörren för allmänheten igen.
– Det känns jättestort och jättehärligt. För mig har det varit viktigt att vara kvar här, att vara med om den här processen, säger Ann Bergström.
”Stor potential”
Under åren som har gått upplever hon att mycket har förändrats till det bättre.
– Jag har hela tiden haft en övertygelse om att det här är ett fantastiskt museum med så stor potential. Jag är så stolt över mina kollegor och imponerad över allt som har åstadkommits under den här perioden. Det har inte varit lätt alla gånger men det har alltid funnits en framåtanda, säger Ann Bergström.
Museet vill att vi träffar alla representanter samtidigt, därför sker intervjun runt ett bord med fyra ur personalen. På frågor om de tidigare konflikterna och hur känslorna har landat hos dem som arbetat längst i rummet, blir svaret att det förflutna tillhör just det förflutna.
Den som har arbetat längst är programsamordnaren Vanja Hermelin, under sina sex till sju år upplever hon att det har skett stora förändringar. Nu har även hon delade känslor inför öppningen av museet.
– Det roliga ligger i att möta publiken och att få förmedla det som vi har jobbat så hårt med internt. Alla våra arbetssätt, att på riktigt få ut det i praktiken, testa alla rutiner för dialoger, program för externa samarbeten. För det är en helt annan grej än att bara få jobba med det här inne, säger hon.
På frågan hur de tidigare konflikterna och arbetsmiljön påverkat henne blir det först tyst en stund.
– Då var då, det är genomarbetat, förlåtet, omhändertaget och nu är det bara en framåtblick. Jag känner en otrolig gemenskap med mina kollegor och får mycket ny energi med alla nya kollegor. Vi bara växer och växer, speciellt med alla nya utställningar och projekt, säger Vanja Hermelin.
Ska skildra samhället
Röhsskas samlingar är tänkta att skildra samhället. Under lördagen kommer allmänheten att mötas av en ny basutställning och tre tillfälliga utställningar. Förhoppningen bland personalen är att budskapet om att design finns överallt och att den kan öka gemenskapen ska lysa igenom.
– Vi har släppt en kampanj som heter Design is everywhere, den handlar om att vårt innehåll ska vara så brett som möjligt. Vi vill att människorna som kommer till museet ska kunna komma hit och känna igen sig i vår design, säger Nina Due.
Målet de senaste åren har varit att få till en enhetlighet i museet. Från tillgänglighetsanpassningarna så alla känner sig välkomna, till bland annat nya rutiner för arbetsmiljön.
– Vår vision har varit att när man går in i huset så känner man, oavsett var man är, Röhsskas röst och totalitet som genomsyrar allt. Från skyltningen i huset till bemötandet av besökarna. Oavsett om man är på en basutställning eller en tillfällig så ska det handla om Röhsskas identitet, du är i Röhsska nu. Men vi har ju inte ändrat om allt. Många av våra besökare är lojala besökare och förväntar sig en familjäritet. Vi vill att det ska var en dialog mellan våra besökare och oss, säger Nina Due.
Erbjöds avgångsvederlag
När det bestämdes att museet skulle stängas erbjöds alla i personalen avgångsvederlag, drygt sex personer valde då att lämna Röhsska medan de andra slussades till tjänster på andra delar inom kultursektorn. Sedan var det dags att rekrytera nya människor. Stefan Törner är samordnande tekniker och den nyaste i rummet.
– Jag har jobbat i ett år år ungefär, jag har kommit in i ett väldigt hårt arbetande och målinriktat team. Det har varit ett nöje att få vara delaktig i att bygga upp det nya teamet och det nya Röhsska, säger Stefan Törner.
”Skrevs väldigt mycket”
För honom blir helgen första gången han arbetar i museet som öppet för allmänheten. Han fick ta del av den externa hjälp museet fick för att stärka den kvarvarande personalen och de nytillkomna.
– Jag är väldigt spänd inför öppningen, inte lika mycket som de andra kanske som varit med om stängningen däremot, säger han och de andra skrattar.
De senaste åren har personalen påverkats av både de interna händelserna men även av medias rapportering om museet.
– Det skrevs väldigt mycket under den sista tiden innan stängningen och jag kände inte igen mig i det som stod i pressen. Jag hade önskat att någon hade varit mer nyanserad, det kändes som att det var sensationsjournalistik. Det fanns problem och dem tog vi tag i, säger Ann Bergström.
Hoppas ryktet försvinner
Nu hoppas personalen att det tidigare ryktet försvinner och istället ersätts av deras arbete för förändring.
– Bara för att vi öppnar museet så betyder inte det att allt är fixat, detta är ett ständigt arbete. Vi ska alltid vara måna om våra arbetskollegor och det är en ständig utveckling, säger Nina Due
