Sedan dess har rösträkningen gett S ytterligare ett mandat och i och med det får de egen majoritet om de går samman med V och MP. Klappat och klart? Nä, inte alldeles.
– Det är klart att det finns en hel del ont blod kvar efter den uppgörelse som gjordes efter förra valet, mellan Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Fi, så att Socialdemokraterna hamnade utan presidieposter. Det är klart att det kan finnas mycket bitterhet, men realpolitik är realpolitik, säger Jonas Hinnfors som är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Eter förra valet skar det sig så på den rödgröna kanten att V, MP och Fi bildade en koalition utan S. Det gav Göteborg ett mycket svagt minoritetsstyre med moderata Axel Josefson som kommunstyrelsens ordförande, en konstruktion som krävt en del kompromisser.
”Hårdare syn”
Så vad har hänt med Socialdemokraterna under den tid som deras tidigare grönröda relation stått på paus?
– S i Göteborg har dragit sig åt tan-hållet ganska ordentligt. Men de har också börjat betona traditionella vänsterfrågor mycket mer. Åtminstone i retoriken om sådant som hyresrätter, skolorna och antiprivatisering. Det är där de har skjutit in sig och man talar mycket om ”högern”, fattigdom och hyror. Men man har mycket hårdare syn på brott och integration.
Att det är specifikt för Göteborg är tveksamt, även moderpartiet har lyft frågor som gängvåld och tiotusentals nya poliser. Det kommer också med löften om sociala satsningar, men Jonas Hinnfors ser dem som mindre konkreta.
– Det finns liksom inget stort socialdemokratiskt miljonprogram för orsakerna till brott, där måste man säga att det är mycket vagare. Jämfört med 50 000 poliser säger man inte hur många miljarder som ska gå till att bryta segregation, trycket är på de hårda frågorna.
– Det paradoxala är att det som Ann-Sofie ”Soffan” Hermansson ville göra, det är nog där partiet är nu. De spänningarna som tvingade bort henne, det var för tidigt, säger Jonas Hinnfors.
Han jämför Hermanssons avsättning med hur moderatledaren Anna Kinberg-Batra tvingades bort för att hon ville samarbeta med Sverigedemokraterna – något som uppenbarligen inte alls ses som otänkbart längre.
Svårt pussel
Att Moderaternas Axel Josefson hållit hoppet uppe beror på att han menar att S i en rödgrön koalition skulle behöva svika sina löften till väljarna angående frågor om trygghet, integration och invandring.
– Å ena sidan gör nog Josefson en korrekt analys, för det är svåra frågor för MP och V. Men realpolitik slår ju till slut. Och det kanske är svårt att som socialdemokratisk ledare inte sätta sig ner med MP och V. S skulle kunna dra sig till höger, men då måste man dra sig till Alliansen.
I Göteborg har den gamla blå alliansen ännu inte splittrats. Axel Josefson (M) kan tänka sig att samarbeta med SD i vissa frågor, men försöker hålla ihop sitt center-högergäng och då måste SD stå vid sidan av. Centerpartiets Emmyly Bönfors har liksom sina rikskollegor dragit en absolut gräns emot ett samarbete med SD, och skulle kunna vara en part för S att uppvakta.
– Men att socialdemokratiska väljare skulle acceptera det om det finns en rödgrön majoritet? Jag tror det är ett enormt tryck både inifrån och från väljarna på att de ska försöka. De måste åtminstone börja att sätta sig ner.
Brott och straff är vanligtvis inte lokala frågor, men lokalpolitikerna kommer få diskutera sådant som språkkrav, och bosättning för nyanlända.
Nu är det inte bara S som har ett annat läge än efter förra valet. MP är visserligen nöjda med att vara kvar, men V kan fira ordentligt med 15,7 procent i kommunalvalet.
Attenius försiktiga taktik är, kanske med inte så forna tiders schism i minnet, en bra idé enligt Jonas Hinnfors.
– I någon mån håller han dörrarna öppna och det är nog rimligt att göra det. För om han fullständigt låser ute möjligheterna med triumfatorisk och hård retorik mot Alliansen och Demokraterna så får han svårt i en situation där det bryter samman med V och MP.
